10-3 mot Sirius efter verklig bandyshow av Landström

Grönvitt kunde studsa tillbaka mot ett vinnande spår igen efter den jobbiga seriefinalen mot Villa. 10-3 blev det mot Sirius ikväll efter att Martin Landström bjudit upp till verklig bandyshow. Spelet var bra och matchen underhållande, kanske kan man sätta ett frågetecken för försvarsspelet som interiktigt känns synkat så här pass tidigt. Det lär bli bättre och VSK kommer vara den absolut främsta utmanaren till Villa i mars, är fullständigt övertygad om det.

ABB Arena var glest befolkad i vanlig ordning så här års. En Siriusklack med nytillkommet fotbollsfolk försökte emellertid bjuda upp. Ett välkommet tillskott faktiskt då vi behöver få upp lite publiktemperatur under matcherna. Henrik Kjelsson, som comebackade i fredags mot Villa, hade ånyo en känning varför löftet Albin Gustavsson vaktade kassen.

VSK inledde lovande och gick upp till 2-0 tidigt. Extra notabel var Martin Landströms precisa lyftning som förvaltades av Vitkor Spångberg och innebar matchens andra mål. Där och då kändes det som vi hade en defilering att vänta.

Sirius kunde dock reducera och hotade med jämna mellanrum mot ett hemmaförsvar som inte alltid kändes ramstarkt. VSK var klart bättre och bollförande men gästerna lurade i bakvattnet. Vi i publiken bjöds på mycket bandygodis. Grönvitt försökte med snabba passningar luckra upp Sirius.

Extra sevärd var den inledningsvis nämnde Landström som rörde sig över stora ytor, dribblade, passade och svarade för tekniska nummer i hög fart. En hisnande nivå helt enkelt. Man brukar tala om en hög högsta nivå men i assistkungens fall handlar det om en hög standardnivå. Han är så här bra i sekvens efter sekvens, match efter match. Det får en nästan att tänka på Messis glansdagar i Barcelona, då argentinaren alltid briljerade och levererade på ett sätt som gjorde publikgen bortskämd.

I slutet av halvleken kunde han också sätta 4-2, sitt andra mål för kvällen, vilket gav lugn åt ett bra VSK som inte kunnat skaka av sig sin motståndare. Sköna halvtidssiffror med Grönvita ögon sett efter en underhållande halvlek.

Den andra halvlek rivstartade. Robin Andersson var först ruskigt nära att sätta 5-2 efter ett otroligt läckert anfall. Måltjuven tog revansch direkt och nätade på den efterföljande hörnan. Därefter följde en aningens oviss period som påminde lite om premiärmatchen mot Vänersborg, 6-6. När Viktor Spångberg på ett fantastiskt sätt tog ner en lika fantastisk lyra av Nicklas Ögren och satte 6-3 var det dock inget snack. VSK defilerade och briljerade anfallsmässigt.

När domaren, Gustav Bortas, satte pipan i munnen och blåste av tillställningen stod det 10-3 på resultattavlan. Imponerande. Många fina mål fick vi och flera iögonfallande anfall borde ha lett till ännu fler mål, trots det stora siffrorna.

Martin Landström som redan under första halvlek, strötts med superlativ hade fortsatt show i andra halvlek. Ibland kändes han nästan lite för genialisk gentemot sin omgivning. Noterades för 4 assists totalt men borde nog ha fått åtminstone 3 till. Med tanke på hur fort det går i dagens bandy undrar jag om vi inte har att göra med en av de bästa svenska spelarna någonsin?

Det här laget är fruktansvärt bra framåt, det handlar inte bara om Landström även om det inte nog kan understrykas hur bra han är! Förbättringspotentialen finns i de bakre leden. Med några ytterligare omgångar på kontot kommer också defensivens sitta och då har vi att göra med ett av det bästa VSK-upplagorna någonsin. Stora ord men fullt rimliga sådana.

Närmast väntar Edsbyn hemma på lördag. Det blir en match att se fram emot. Vi ses då.