12 dagar senare

När Filip Tronêt springer fram till oss tappra själar på Olympias bortasektion för att tillsammans med oss supportrar ta fram mobilerna och titta på Discovery och samtidig simultant följa Flashscore för att följa Akropolis match mot Öster , ja då sitter hjärtat bokstavligt och bildligt i halsgropen. Kommer vi tappa det här? Kommer det VSK-lag som spelat sån fantastisk fotboll tappa det utgångsläge som bara 45 minuter innan såg sååå bra ut. Ska vi åka till Skövde för att spela kvalspel i 8 minusgrader på onsdag? Ska vi behöva klara av första kvalspelet sedan 1997, året då det gick så där fantastiskt…uselt?

När sedan vi gemensamt med resterande spelare på planen ser att Öster sätter 2-1 och vi slipper kval är lättnaden total. Vi klarade det. Efter massor med sorger och bedrövelser så klarar vi kontraktet. Trots vår överlägsna xG, våra förväntade poäng som sa att vi borde kommit trea så ville bollen aldrig riktigt in under hösten. Lägg där till det smått galna sommarfönstret. En pandemi. En cupresa. En sparkad tränare. Säsongen 2021 var något alldeles speciellt. Detta satte oss med ett grönt hjärta på prov.

I bilen på vägen hem från Helsingborg så infann sig ändå lättnanden. Vi hade klarat kontraktet, och det skulle ärligt talat bli väldigt väldigt skönt att slippa fotboll ett tag. Säsongen satte sina spår. Att konstant pendla mellan hopp och förtvivlan, och redan i juli prata om att ”nästa match är sjuuuukt avgörande” tär på den bäste. Pausen behövdes. Nu väntade 4 månaders själslig frid. Väck mig i april!

Sen gick det 11 dagar.

Då hade Kalle skrivit nytt kontrakt, Anton likaså. Ett nyförvärv var signat. Silly Season är på gång.

Men värst är den lilla enkla detaljen:

Vi är alla skadade, för vi kan inte leva utan VSK.

Hur gärna vi än vill eller försöker hålla oss borta, så står den där grönvita klubben som en stor godisaffär för små barn. Det går inte att hålla sig borta, och det är lika bra att bara acceptera.

Alltså acceptera att man redan nu börjat känna känslan av att: Nästa säsong, då jävlar!

För ungefär tjugofemte gången.

Då, och just då, vet man att Silly Season är igång på allvar. Och att det absolut inte kommer dröja 4 månader innan VSK-spöket jagar en igen. Spöket är här N U!

Så ge mig fler juklappar, ge mig Erik Björndahl, ge mig möjlighet att köpa säsongskort, ge mig ett spelschema så jag kan längta till premiären, till Örebro-derbyna, Ge mig möjligheten att planera min sommarsemester med roliga bortamatchare som Helsingborg, Östersund eller en weekend i Göteborg. Låt mig få chansen att frysa på ett iskallt Skytteholm i januari. Ge mig bara chansen att få stå och skrika på spelare som inte kämpar, på domare som inte kan döma, och ge mig möjligheten att få träffa likasinnade från alla samhällsklasser på ståplatsläktaren på Iver Arena. Ge mig VSK!

Heja sport!