Annandagen 13:15. En dag och tid som klingar klassiskt.
Minnena är många från när det det begav sig. Ömsom polarkyla ömsom töväder. Ymnigt snöfall eller regn. Sirius ibland, Boltic andra gånger. Fanskortet till hands och så in på stadion. En korv bakom ena målet medan publikens handsbeklädda (om vädret var sådant) nävar klappade igång sitt Grönvita lag. Sedan upp på ståplats.
Så var det då och även om mycket vatten rullat in under broarna sedan dess hoppas jag att morgondagen blir en verklig pånyttfödelse för annandagsbandyn. Tiden är ju densamma som då, 13:15. Förutsättningarna är dessutom så mycket bättre nu. Vi må ha en tråkig hall men när spelarna äntrar isen gör de det helt oberoende av vilket väder som råder utanför.
Med tanke på 2022 års mycket lömska klimat är det väldigt skönt att så är fallet. Mötet blir också av bästa möjliga kvalitet. Tvåan mot ettan. VSK mot Villa. Kombatanterna har bjudit på några av de senaste årens absolut bästa drabbbningar.
I en bandysport som alltför ofta präglats av defensivt spel finns det bara en väg för VSK och det är framåt. Villa brukar också bjuda upp till bra spel, särskilt mot just Grönvitt. Några av matcherna, lagen emellan, tillhör de bästa jag sett i bandyväg. Jag överdriver inte. Fart, teknik och dramatik, från första till sista slag.
Omständigheterna inför morgondagens drabbning gör den också extra intressant och het Även om Edsbyn knep SM-guldet under förra säsongen så har Villa varit landets bästa lag de senaste säsongerna. VSK har spelat rollen son underdog. I år har dock VSK ett lag som jag vågar påstå är lika starkt som Villas. Seriens tvåa mot seriens etta i en annandagsbandy. Hur häftigt är inte det?
VSK har som sagt täppt till det avstånd som tidigare funnits mot Villa. Vid några glimrande tillfällen i vinter har man spelat seriens absolut bästa bandy. Emellertid svider de tre tunga förlusterna borta; mot just Villa, Edsbyn och Sandviken lite extra. De två förstnämnda kändes inte logiska sett till spelet medan mötet med Saik var en kraftig underprestation.
Jag väljer att se det som positivt och något som ger morgondagens möte en extra krydda. VSK bör vara revanschlystet och extremt taggade på att få visa sin hemmapublik vad man går för. Det gäller att få tyst på tvivlen som det tunga förlusterna på kort tid frambringat och visa vilken enorm klass som finns i laget nu när en stor publik väntas.
De här dagarna är hemvändarnas tid och annandagen klockan 13:15 är en helig tid. Det gör att jag räknar med att möta såväl, nya som gamla och nygamla ansikten på läktarna imorgon. Jag vet inte när det spelades en så intressant annandagsdrabbning senast? Det måste varit någon gång under nu klassiska 1990-talet?
Morgondagen är således ett ypperligt tillfälle för VSK att visa vad man står för. Atmosfären är inte riktigt som då 1990, 1992, 1994 eller när det nu var. Det som utspelas på isen blir dock med största sannolikhet så mycket bättre än vad det allt som oftast blev då.
Det lär bli ett högoktanigt möte med dramatik och underhållning. Jag hoppas också vi i efterhand kan tala om matchen som bandypublikens återkomst. Klubben har ju tyvärr haft lite svårt att locka till sig folket de senaste åren men imorgon är en annandag – inte sant.
DU HAR VÄL INTE MISSAT
I fråga om stabilitet kan insatsen sammanfattas som säsongens främsta.
Seger över Vetlanda men vissa försvarsproblem består
Årets Annospelare: Marcus Linday