Fotbollen är ibland så löjligt enkel att den är svår att förstå sig på. Det är inte alltid som analytikern med en tegelstenstjock pärm fylld av idéer och taktiska uppslag sitter på lösningarna. Det kan räcka med en lång tå som hindrar motståndarna från att träffa mål medan man i offensiven får den där rena träffen som sitter som en strut i nät. Det kan vara en hårfin skillnad mellan 0-1 och 1-0. Men den lilla skillnaden kan få ett fotbollslag att växa med en decimeter.
Igår kväll fick VSK tidigt betalt för det man tidigare desperat fått jaga. Publiken satte tonen redan före avspark med härlig sång och kaptenen banade väg på planen med sitt 1-0 redan efter fyra minuter. Saker som gör att spelarna känns stora, beslutsamma och svårstoppade snarare än små, rädda och stressade.
Många klev fram. Ribeiro var en jätte med sina brytningar och framstötar, Ali ständigt ett hot via fart och första touch, kapten Johansson klev in med kraftig målfrossa och Björndahl agerade som en riktigt bra nia ska agera. Det var en härlig match att få uppleva efter den enormt skrala tid som klubben haft.
Det går naturligtvis att ha synpunkter på Gais. Man saknade några tongivande pjäser och var i ärlighetens namn uddlösa. VSK vann emellertid tack vare att man fick utlopp för den kvalitet som finns innerst inne. Det tidiga målet gav tålamod och styrka. Det resulterade i resoluta brytningar, distinkta passningar och en spets i avsluten som tidigare saknats.
Den första halvleken var en smärre propagandainsats och resultatet, 2-0, var i underkant. I andra halvlek kunde Simon Johansson tidigt fullborda det hattrick han så när kunde ha bockat av redan i den första halvleken. Detta efter ett ytterst fint förarbete av Simon Gefvert. En kille som gått från klarhet till klarhet på sistone.
Därefter blev matchen en transportsträcka fram till slutsignalen med lägre tempo och mindre kvalitet. Med Grönvita ögon sett var det dock en jäkligt skön transportsträcka.
VSK var i skriande behov av tre poäng i den här matchen. Att man lyckades verkställa det var en sjujävla skön signal. 3-0 mot Gais i en kniven mot strupen-match smakar mumma. Stärker såväl oss fans som spelarna på planen. Nu njuter vi av den här segern några dagar innan vi tar sikte på Eskilstuna. Det blir betydligt skönare att ta sig an den uppgiften med gårdagens seger i ryggen.
Den fotboll som en längre tid känts så tröstlöst svår framstod igår kväll som klar och enkel. Det behövdes ingen pärm med taktiska dispositioner. Det räckte med en månghövdad klack som sjöng starkt i 90 minuter och en grupp spelare som bara gett sig fan på att få jobbet gjort.
DU HAR VÄL INTE MISSAT
I fråga om stabilitet kan insatsen sammanfattas som säsongens främsta.
Seger över Vetlanda men vissa försvarsproblem består
Årets Annospelare: Marcus Linday