4-1 blev hastigt och fruktansvärt mycket mindre lustigt, 4-4

Det finns tillfällen då idrotten är mycket brutal. Spelar oss ett spratt och sparkar undan benen på oss. Vid sådana lägen önskar man ett annat intresse. Pelargoner, frimärken eller vad f-n som helst, bara man slipper något så ångestframkallande som idrott..

Ikväll uppstod ett sådant tillfälle. Det som kändes så bra. Jag hade en hel text klar i huvudet som bara väntade på att bli skriven.

Efter en trevande start mot ett avvaktande och defensivt Bollnäs hade VSK steppat upp. Hemmalaget defilerade rent av i andra. Agerade lite som fjolårets maskin, kryddat med ett fint samspel mellan Martin Landström och Daniel Johansson vilket påminde om förra årets dito mellan just Landström och Simon Jansson.

Tänkte också skriva något om att bandyn segrade genom VSK:s till synes givna seger mot ett alltför passivt Bollnäs. Att sporten inte har råd med defensiva insatser som hälsingelagets, om man ska behålla sin publik. Den förtjänar så mycket mer.

Så var känslan så sent som när matchuret gick upp till 90. Allt jag upplevt och kände fram tills dess är dock historia nu. Bortspolat som av en oväntad och kraftfull våg.

Allt den här matchen kommer bli hågkommen för är att 4-1 hastigt och fruktansvärt mycket mindre lustigt blev till 4-4 på några ynka stopptidsminuter. Det som inte får inträffa på seniornivå inträffade

Jag har sällan sett så mycket uppgivna blickar och hört så många arga kommentarer efter en bandymatch i ABB Arena som efter kvällens.

Läxan framöver blir att fortsätta spela hela vägen, tills domaren sätter pipan till munnen och blåser av. Det är oförlåtligt att slappna av i förväg.  

Visst grinade oturen VSK i ansiktet i slutskedet, men det är ingen hållbar förklaring. Ett fullt fokuserat hemmalag hade hållit undan under den korta tid som återstod.

Det är en underdrift att påstå att resultatet känns som en förlust.  Samtidigt är det fortsatt jämnt i kampen om fjärdeplatsen och hoppet lever.

Det gäller bara att mentalt skaka av sig det mycket försmädliga tappet och ta sikte på nästa veckas möten, mot Vänersborg och AIK. Det känns för jävla tungt nu men vi får försöka citera salig Kalle: ”VSK kommer alltid tillbaka!”