Imorgon gör vi jobbet – Precis som spelarna i Huddinge IF gjorde 2014

Då var det dags för omgång 30 i Superettan och att årets serie får sitt slut. VSK Fotboll möter topplaget IK Brage på bortaplan. Det är ett möte som inte har någon som helst betydelse på VSKs tabellplacering och man har egentligen ingenting och spela för, inte ens pengar då man inte kan sluta på någon annan plats än den 10:e, oavsett resultat.

Det är vid sådana här tillfällen vi bör påminna oss själva om sista omgången 2014, när Div 1 norra skulle avgöras. Idag är det exakt fem år sedan dramat i Norrköping utspelade sig.

Det finns nog ingen grönvit människa som glömt vilket pressat läge VSK var i och att hotet om Div 2 hängde som ett rejält halloweenspöke över klubb och supportrar.

Inför sista omgången ligger alltså VSK strax ovanför nedflyttningsstrecket, men både Sylvia och Valsta-Syrianska har möjlighet att smita förbi.

Förutsättningarna var som följande; VSK skulle möta Sylvia och behövde vinna den matchen alternativt spela oavgjort. Problemet var att också Sylvia behövde vinna matchen för att ha chans att hänga kvar. Men båda lagen var i sin tur beroende av resultatet i en annan match, den mellan Huddinge IF och Valsta-Syrianska.

Huddinge hade absolut ingenting att spela för, de var klara sen länge, tryggt förankrade i mitten av tabellen. På andra sidan mittlinjen stod då Valsta- Syrianska som också var i ett prekärt läge. De behövde vinna den här matchen för att vara kvar i Div 1, alla andra resultat innebar degradering.

VSK mötte Sylvia i Norrköping och fick lov att spela i IFK Norrköpings bortaställ, då det ordinarie matchstället ansågs vara för likt Sylvias och reservstället var inte med i bussen. Vid den här tidpunkten hade VSK i laget Buya Turay, Diego Montiel och Simon Johansson, alla tre idag stjärnor på lite olika nivåer. Men inför den här matchen var de unga och oprövade, särskilt då Buya. Daniel Svensson stod i mål, Boris Ljevar och Patrik Grönvall var så klart med.

På plats på den i övrigt öde Östgötaporten var en stor samling VSK-supportrar som kommit från land och rike runt, för att heja fram laget i denna ödesmatch. Matchen inleds inte bra och hemmalaget Sylvia tar ledningen. VSK lyckas dock vända på steken och man leder i halvtid med 2-1, efter att Patrik Grönvall och Diego Montiel nätat för Grönvitt. Borta i Huddinge leder dock Valsta-Syrianska med 0-1, VSK:s existens i Div 1 hänger på en skör tråd, dvs 1 mål.

I andra halvlek sker så kallduschen när Sylvia kvitterar till 2-2. Det är 36 minuter kvar och båda lagen måste gå för ytterligare ett mål. Stämningen på den grönvita läktaren blir alltmer desperat. Det går inte att klaga på dramatiken och båda lagen har sina rejäla chanser. Men när domaren till slut blåser av matchen står det fortfarande 2-2 och det som går att säga just nu är att Sylvia är degraderade från Div 1.

Borta i Huddinge leder Valsta fortsatt och man har dessutom bränt en straff med 15 minuter kvar av matchen. Inget talar för att VSK:s oavgjorda resultat ska räcka för att få vara kvar i serien.

Men så händer den ”omöjliga”

I 85:e minuten kvitterar Huddinge genom hjälten Karlos Touma och helt plötsligt är VSK kvar i Division 1. Men Huddinge är inte nöjda, i näst sista minuten slår Mattias Folkesson in 2-1 och Huddinge vinner till slut matchen.

På Östgötaporten bryter vild glädje ut hos spelare, ledare och de tillresta fansen. Dramat hade fått en i det närmaste omöjlig upplösning och mot alla odds hade VSK lyckats klara sig kvar, inte av egen maskin utanför att ett lag utan något att spela för visat sig vara riktiga, och då menar vi riktiga, fotbollskrigare.

Imorgon möter så VSK – Brage och precis som för Huddinge har man inget att spela för. Nu hoppas vi av hela våra hjärtan att spelarna som var med i Norrköping, Simon, Danne och Boris påminner sina lagkamrater om den matchen, vad som stod på spel och upplösningen på det hela.

Imorgon är det andra lag som sätter sitt hopp till VSK, både J-Södra och Varberg drömmer om att VSK kan ta poäng av Brage. Personligen bryr vi oss inte om hur det går i toppstriden, men det vi bryr oss om är att VSK Fotbolls spelare är professionella och alltid och i alla sammanhang ger sitt yttersta för att vinna fotbollsmatcherna, som föreningen beordrat dem att spela. Detta gäller särskilt när lagets tabellposition inte ger dem något att spela för.

Alla fotbollsspelare har förebilder, företrädesvis såna som återfinns i de stora ligorna och är världsstjärnor på olika sätt. Gott så, men imorgon ska de grönvita spelarna inte blicka längre än till trakterna i södra Storstockholm och finna inspiration från spelarna i Huddinge IF, som i matchen mot Valsta-Syrianska visade på hur riktiga proffs tar sig an sin arbetsuppgift.

De gav sig inte, de ville vinna sin match, trots att det inte spelade någon roll.

Kanske tycker någon att vi är tjatiga när vi drar upp den här Huddingematchen varje år, vid den här tidpunkten på hösten. Så får man så klart tycka, men betänk då att utan Huddinges vilja att vinna den här matchen hade VSK Fotboll som förening inte existerat i den form den gör idag. Degradering hade med mycket stor sannolikhet inneburit konkurs av föreningen, det är nog de flesta ense om med insyn i sakförhållandena.

Spelarna i Huddinge IF vid den här tidpunkten är mer hjältar än de någonsin kommer att förstå.

VSK som förening kommer förmodligen aldrig att kunna gengälda tjänsten till Huddinge IF. Men vi kan hedra spelarna i 2014 års upplaga genom att i morgon på planen, och på läktarna, visa världen att VSK som klubb kan vara lika professionella som de var den här dagen, när ödet skulle avgöra om VSK Fotboll skulle få finnas kvar eller ej.