8-3 i Edsbyn – ett riktigt kvalitetskvitto

VSK Bandys inledning på säsongen lämnade en del i övrigt att önska. Egentligen var man inte dåliga överhuvudtaget. De där beryktade marginalerna var inte riktigt på lagets sida däremot och några elementära ingredienser saknades. Försvarsspelet satt inte, hörnskyttet var uddlöst och offensiven bestod i för hög utsträckning av individuella aktioner.

Med de sista omgångarna som facit vågar jag dock säga att vi kan räta ut dessa frågetecken. Försvarsspelet sitter, hörnskyttet är plötsligt slående effektivt och fler spelare deltar i offensiven. VSK börjar bli den maskin vi så väl vet att de kan vara.

Kvällens möte med Edsbyn får betraktas som en riktig fullträff. 8-3 blev det till slut. På bortais. Ett i högsta grad anslående resultat. Hälsingelaget har alltid var en tuff nöt för VSK. Även under åren med Hasse, Pelle och Lillis då Grönvitt prenumererade på guld var bortasegrar en sällsynt vara.

Micke Carlsson och hans mannar får sträcka på sig. Den här matchen var ett riktigt kvalitetskvitto.

Det började dock oroväckande. Martin Landström lyckades sjabbla bort en hörna som hemmalaget istället kunde förvalta och sätta matchens första mål. Hur ska VSK repa sig nu tänkte jag och hur kunde Landström åstadkomma något sådant? Mina farhågor kom på skam. VSK i allmänhet och Landström i synnerhet tystade mig och alla andra som eventuellt tvivlade.

Undantaget matchens första tjugo hade VSK fullständigt kontroll. Tog ner Edsbyns anfallsförsök, satte flera hörnor och anföll med hela sin arsenal. När hemmalaget kvitterade en kvart in på andra hyste jag viss oro men gästerna replikerade ganska brutalt. På sex minuter hade man gjort tre baljor och ledde med 5-2. Samtliga dessa mål spelades fram av ovan nämnde Landström. En rätt skaplig revansch på den tidiga hörnfadäsen.

Får Martin Landström allt att stämma blir han en verklig fixstjärna i samma anda som Ola Johansson och Pelle Fosshaug. Stora ord kan tyckas men så bra är den kreative bolltrollaren. Efter de tre snabba målen blev matchen en, för oss VSK:are, trevlig transportsträcka. Förutom artisten Landströms fem assists vill jag också kreditera Robin Andersson. Han är i mina ögon underskattad. En ganska udda bandyspelare som tar stryk, är mycket effektiv i att ta ned bollar och gör viktiga mål.

Egentligen är det en lagmaskin i första hand där kollektivet ska sättas i förstarummet, men Landströms insats är omöjlig att förbise och Andersson förtjänar att frontas mer.

Med tanke på hur det såg ut i början av säsongen känns det oerhört glädjande att VSK kommit igång så bra. Nu hoppas jag man först jagar ifatt fjärdeplatsen och sedan lägger in ytterligare en växel. För potentialen är enorm i den här upplagan av VSK Bandy. tack för showen, på måndag tar vi Sandviken av bara farten!