Under måndagen drog så officiellt försäsongsträningen igång för VSK Fotboll. På ett mild och gråtrist Parken fick vi se kalvarna på grönbete för första gången denna säsong. Nästan alla spelare var på plats och man tränades av assisterande tränare Kalle Karlsson som tillsammans med huvudtränare Thomas Askebrand gjorde debut på grönvit mark.
Träningen kunde för dem som inte var på plats följas och avnjutas via VLT:s sändning från arenan. Den här texten bygger på den information som kom fram under den sändningen samt det efterföljande snacket som hölls i VIP-rummet på Solid Park.
Det finns utifrån det som diskuterades under måndagen ett antal slutsatser man kan dra om hur laget kommer att formeras och hur spelidén kommer att se ut.
Tränarparet har ägnat julledigheten åt att analysera VSKs matcher under fjolårssäsongen och konstaterar att det finns en relativt god plattform att bygga ifrån.
Den första sanning som nya tränaren levererade denna dag är mer av ett filosofiskt ställningstagande från hans sida – jag har inte kommit till VSK för att förändra laget utifrån mina idéer, utan är här för att lära mig vad laget kan prestera och utveckla det.
På många sätt är detta ställningstagande i direkt motsatts till hur Thomas Gabrielsson valde att se på sin tränaruppgift. Där fanns ett välutvecklat system i hans huvud, där hans uppgift var att utbilda spelarna i det.
Med Askebrand vid rodret får vi istället se ett mycket större fokus på att bygga en grupp av individer där gruppens samlade förmåga till att spela fotboll kommer att få avgöra hur man spelar och ställer upp laget.
I Thomas G:s fall var alltså filosofin att lära spelarna det de inte kunde på en fotbollsplan. I Thomas A:s fall är det snarare att låta spelarna göra det de redan kan och utveckla detta ytterligare. Helt olika filosofier med andra ord.
Konsekvensen av Askebrands filosofi och som han gav uttryck för i olika resonemang under dagen är att man inte ska ändra på sånt som fungerar (försök-inte-laga-något-som-inte-är-trasigt-filosofin). I praktiska termer innebär detta att VSK:s högt kompetenta omställningsfotboll inte kommer att försvinna utan snarare utvecklas ytterligare. Det innebär också som han antydde att presspelet ska utvecklas, då han i sitt matchgranskande sett god grundkompetens i truppen för den typen av agerande på planen.
Som en följd av denna iakttagelse konstaterade Askebrand att VSK nog inte ska använda sig av ett spel som man ibland gjorde i fjol, där man ställde upp med ett väldigt lågt försvar. Hög press och lågt försvar går ju inte ihop, man får välja, och just nu verkar det högre presspelet vara det som truppen är mest lämpad för, enligt Askebrand.
Ända sedan det blev klart att Askebrand skulle ta över har spekulationerna gått hur han kommer att se på VSK:s trupp och hur han nu kommer att välja att formera den för match. Ska han använda sig av en 5-3-2 (3-4-3) uppställning som ÖIS ofta begagnade sig av, eller kommer det att bli något annat?
På den punkten hade Askebrand ett tydligt svar som ligger helt i linje med hans filosofi, man ska ändra så lite som möjligt på det som fungerar. I detta fall innebär det nog rent konkret att VSK om inget annat ändras i truppen med nyförvärv eller skador kommer att fortsätta spela 4-3-3 eller kanske till och med 4-4-2.
Thomas har otaliga gånger sagt att han formar startelvan och systemet utifrån det spelarmaterial som ges honom. I VSK:s fall tycks han just nu i alla fall tycka att en fyrbackslinje är det mest rimliga. Det ger ju bara några varianter hur man ska ställa upp de framförvarande lagdelarna. Det mest troliga är därför att VSK fortsätter med sitt gamla system då laget är inkört på det och har spelare för just det systemet.
Utifrån hur Thomas tänker är det nog nästan otänkbart att tex sätta en sån spelare som Jeppe Florén på bänken en hel säsong, vilket nästan helt säkert skulle bli fallet med en trebackslinje. Han är lagets mest erfarna spelare på Superettanivå och Askebrand kunde med egna ögon se hur han brutalt effektivt tog bort vänsteryttern Victor Sköld i matchen i Göteborg.
Bygger man spelet utifrån hur truppen ser ut i verkligheten och inte från en idé i huvudet blir sådana omständigheter så klart viktiga.
I sin videoanalys har så klart tränarparet upptäckt att VSK:s spel i många matcher under fjolåret låste sig, framförallt anfallsspelet och framförallt på hemmaplan, när man skulle vara bollförande lag. Här inser så klart tränarna att man måste utveckla laget ytterligare.
Kanske blir det mot det håll som laget ställde upp under den tillfälliga tränarduons matcher i slutet av säsongen. Då spelade man i ett 4-4-1-1 system och med ett betydligt rakare och snabbare spel. Ett spel som gav den utdelning som behövdes.
Det systemet rådde i alla fall bot på ett problem laget haft under många matcher på säsongen, att man gång på gång, match efter match förlorade kampen på mittfältet. Med fyra spelare där minskar den risken så klart och är naturligtvis något som Askebrand och Karlsson noterat.
Fortfarande är mycket oklart för oss som står bredvid vad gäller formeringen av laget för match, rimligen är det likadant i de nya tränarnas huvuden än så länge. Men vi kan vila i en lugn övertygelse om att något dramatiskt knappast kommer att hända om det inte sker några stora förändringar i truppen.
Vi konstaterar att Askebrand är en tränare som vill skruva på saker och ting i spelet och vad truppen måste kunna, utifrån vad den redan kan, inte göra om den efter nya fotbollsfilosofiska tankegångar, det är ett vi kan vara helt säkra på i alla fall.
Vi får se hur allt utvecklas under försäsongen vartefter tränarna lär känna de olika spelarna och hur de lyckas bygga ihop truppen. Oavsett vad det blir, kommer det att bli en spännande försäsong.
DU HAR VÄL INTE MISSAT
Säsongen 2024: Grönvitt höll för favorittrycket – Wilma årets spelare
Ett bra VSK föll mot ett skickligt Häcken
Rutinerade nyförvärv ger hopp