Analys: Historisk potential bland årets lag i Superettan

Det har pratats spaltmil inför årets säsong om hur starka de olika lagen är i serien och vart man slutar i tabellen. Ofta tittar man på hur det såg ut i fjol, hur lagen värvat och hur man spelat på försäsongen för att avgöra vart lagen hamnar.

Men det finns så klart andra sätt att titta på det hela som inte innebär att vi behöver lita på experternas magkänsla. Det finns ju statistik man kan ta till i ett sådant här läge för att förstå mer av hur lagen historiskt har presterat. För hur det än är, det är mer troligt att lag presterar utifrån sin historiska nivå, än att de helt plötsligt höjer eller sänker sig nämnvärt från en säsong till en annan.

Anledningen till det är tvåfaldig, dels att klubbarna tenderar att ha ungefär samma ekonomi över åren, dels att klubbarnas förmåga att utnyttja pengarna på bästa sätt tenderar att vara relativt konstant.

I följande analys har vi skapat ett indexmått som inte säger hur rika klubbarna är, eller vart de placerar sig i tabellen. Men genom att kombinera dessa mått kan man få fram ett mått på vilken potential en klubb har att använda till buds stående medel och omvandla dessa till resultat.

Vi har gjort följande. Vi har summerat alla kostnader en klubb haft för att spela i Superettan sedan 2005 och framåt, efter att vi räknat om dem i 2018 års penningvärde. Sen har vi summerat alla placeringar man haft i SE under de år man spelat där. Efter det har vi delat penningsumman med summan av placeringar.

Då får man ett indexvärde som i sig inte betyder något men som är en fingervisning på vilken potential klubben har att omvandla resurser till resultat, oavsett hur stora resurserna är.

Vi förklarar så att det blir lite tydligare. Halmstad BK har spelat i SE två gånger fram till 2018 (2018 års siffror finns ännu inte offentliga) De hade spenderat 67.16 miljoner totalt och slutat på tredje plats båda säsongerna. Så 67.2/6 = 11.2 indexpoäng.

Dalkurd å andra sidan har också spelat 2 säsonger i Superettan och spenderat totalt 48 miljoner. Man har slutat 4:a och 2:a. Så 48/6 = 8.

Alla kan då förstå att Dalkurd är effektivare än Halmstad att få ut resultat av instoppade kronor. Men HBK har i alla fall större potential, eftersom mer pengar alltid innebär större chans att lyckas med det man vill uppnå.

Brommapojkarna spenderar regelmässigt över 40 miljoner på sina Superettasäsonger och de har därför också hög potential. De är också duktiga på att omvandla pengar till resultat. Enda plumpen var 2015 när man åkte ur Superettan. Utöver det är det många topplaceringar.

Just de här tre lagen är i en egen klass när det kommer till att visa potential för att kriga om seriesegrar.

På en fjärdeplats har vi Öster på 4 indexpoäng. Den poängen innebär inte att Dalkurd och BP har dubbelt hög potential som Öster, så går det inte att räkna då poängen inte har någon inbördes relation till varandra. I verkligheten har BP ungefär 25% mer potential än Öster. De spenderar 25% mer pengar och de har 25% mindre i totalsumma för placeringar på de 5 år de var spelat i SE fram till 2018.

Efter de här fyra lagen följer sen en lång radda av lag som har ungefär samma potential. Det är så klart inga avgörande skillnader mellan att ha 2.5 indexpoäng eller 1.5. Som exempel kan vi ta Örgryte med 2.4 indexpoäng och Brages med 1.6. Klubbarna spenderar ungefär lika mycket pengar varje säsong och indexskillnaden förklaras av att ÖIS ett år bröt sin vanliga historiska trend och gick och vann Superettan. Det har Brage aldrig varit i närheten av. Normalt sett är de relativt jämbördiga.

I botten hittar vi Norrby och VSK. Med dessa bägge lag får man nog vara försiktig i analysen då de bara finns data för ett år för respektive lag. Svårt att säga att det är historiska trender då.

Sämst är IK Frej som har väldigt låg potential för att spela i Superettan. De har lite pengar och de kommer regelmässigt i de nedre delarna av tabellen. Vi vet från andra lag att det historiskt är ohållbart och att det bara är en tidsfråga innan de degraderas.

I år tror många på att lag som Örgryte och J-Södra ska slåss om avancemang till Allsvenskan. Vi har själva tippat att J-Södra vinner serien före Halmstad. Så kan det bli men vi måste vara helt på det klara med att om de ska lyckas med det måste de överprestera jämfört med sin potential som de historiskt visat att de normalt besitter.

I andra ändan har vi lag som Varberg och Mjällby som många tippar åker ur årets serie, men vars historiska potential visar att de normalt inte alls är så dåliga att det ska behöva hända.

Ja, den som lever får se hur det går.