ANALYS: Vad är det som händer i Syrianska FC – en klubb i kris? Del II

Syrianska FC har inför årets säsong tydligt meddelat världen sina intentioner – man ska studsa tillbaka till Superettan, det är 100% fokus på det. I undertexten till klubbens uttalanden kan man läsa att Division 1 är ingen plats Syrianska FC ska vara i – det är ovärdigt den stolta föreningen som senaste 10 åren huserat i Superettan och Allsvenskan. Revanschlust är så klart en bra drivkraft för att få saker att hända och i Syrianskas fall har man backat upp den knutna näven i byxfickan med att på papperet bygga en trupp som helt klart kan leverera det föreningen önskar. Så långt allt gott.

Nu har dock problemen börjat hopa sig i det Syrianska lägret. Sedan i vintras har det inträffat saker i klubben som var för sig kanske inte betyder så mycket eller är saker man ska fästa allt för stor vikt vid. Men som alltid vet man att när saker läggs på varandra så måste man börja dra öronen åt sig – ingen rök utan eld brukar det heta – det ordspråket stämmer väl in på där Syrianska FC är idag.

I denna analys som vi publicerar i två delar lyfter vi fram de saker vi anser vara mest framträdande och tar en titt på dem för att försöka förstå vad det är som har hänt och vad som händer i Syrianska FC just nu. Vi börjar med en lista med frågor som vi försöker besvara. Svaren är en blandning av vad vi vet och våra spekulationer.

-Hur fick man tillgång till mellan 5-7 miljoner över en natt?
-Hur påverkar alla matchfixningsrykten spelarna på plan?
-Sportchefen fick gå över dagen – varför?
-Hur kan en tränare utan vettiga tränarmeriter på den här nivån leda återtåget till Superettan?
-Osämjan i truppen – vad vet vi?
-Är Syrianska FC en professionellt skött klubb?

I denna andra del går vi igenom de sista frågorna och gör sen en mer sammanhållen analys av läget i klubben och förutsättningarna att gå upp i Superettan.

Tränare
Alla som har koll på siffrorna vet hur svårt att studsa tillbaka från Div 1 till SE. För att lyckas måste man inte bara ha bra spelare man måste också ha en bra och erfarn tränare som kan bygga laget och styra truppen förbi de hinder som dyker upp på vägen. Klubbens val föll på Eddie Demir, en tränare som är helt okänd utanför Södertälje och som spenderat många år som ungdomstränare i Assyriska FF innan han sommaren 2016 fick ta över Södertälje FK i div 2. Hans enda merit som huvudtränare i seniorfotbollen är att han med nöd och näppe lyckades hålla SFK kvar i Div 2 två år i följd. Eddie slutade på egen begäran i SKF i början av november men blev klar för SFC först i början av februari. Varför tog det tre månader innan han blev klar för Syrianska? Klubben plockade också in rutinerade Jesper Norberg med tidigare tränarsysslor i Örgryte och senaste i AFC Eskilstuna. Detta skedde dock först 12 mars i år, mindre än en månad före seriestart. Frågan är varför Jesper inte är huvudtränare med sin otroligt mycket bredare erfarenhet än Eddie. Det hela känns tämligen bakvänt och det är höljt i dunkel hur klubben vågar förlita sig på Eddie Demir för att ta laget tillbaks till Superettan med den ringa erfarenhet han har av seniorfotboll.

Tränare Demirs orutin lyser igenom i hans intervju med LT dagen efter derbymatchen. Han uppger han att han inte sovit på hela natten för att han legat och funderat på vad han kunnat göra annorlunda i matchen. Vidare anger han att han tycker laget borde haft tio poäng nu, inte fem som man faktiskt har. Han anser också att VSK har haft ett väldigt lätt spelschema och därför tagit 12 poäng av 12 möjliga.

Eddie Demir begår just nu klassiska misstag som orutinerade tränare lätt begår. Han skyller lagets dåliga facit på omständigheter utanför laget och ägnar sig åt önsketänkande, istället för att vara i verkligheten och ta tag i de problem laget har.

Att säga till sig själv och omvärlden att ens huvudmotståndares framgångar beror på att andra lag varit dåliga pekar på att han inte visar den ödmjukhet för sina motståndare som mer rutinerade tränare lärt sig av erfarenhet är nödvändigt för att lyckas.

Ett tecken på den stress Demir upplever just nu fångas av följande passage i intervjun
”Västerås väntar redan nu på söndag. Men innan dess är det DM på onsdag, mot just Assyriska.
– Det är en olämplig match i min planering och mitt huvud. Just nu känns det som att jag bara släcker bränder”.

Av uttalandet framgår hur händelsestyrd Demir är och att han släppt den målstyrning som rutinerade tränare jobbar med. Han ”släcker” bränder och tycker att DM-matchen kommer olägligt. En match han vetat om en tid och kunnat planera för om han inte bara hade fokus på här och nu utan hade en plan han följde. Den här formen av ledarskap brukar misslyckas eftersom man till slut inte hinner, orkar eller kan parera alla saker som dyker upp. Till detta ska läggas den press han befinner sig under. Om laget förlorar mot VSK på söndag är det fullt möjligt att han gjort sin sista dag i Syrianska.

Osämja i truppen
I matchen mot BK Forward blev Mutumba utbytt i 63:e minuten. Det var inget han gillade. Han gick muttrandes raka vägen ut i omklädningsrummet utan att tacka tränare eller medspelare. Han såg sedan klart matchen på läktaren. Ett så flagrant brott mot sportetiketten är det sällan man ser i Sverige överhuvudtaget i fotbollssammanhang.

Det finns så klart mycket frustration i truppen när inte spelet och resultaten motsvarar de förväntningar som finns. Detta sagt verkar det också som i vart fall Mutumba har svårt att acceptera Eddie Demirs matchcoachning. Att få Mutumba nöjd igen är definitivt en av de bränder Demir fått släcka senaste veckan. Frågan är vilka andra spelare som inte är nöjda med vad som händer på planen och som visar det för tränarduon. Trion Rajalakso, Ranegie och Mutumba är vana med professionella sammanhang och ställer rimligen höga krav på tränarnas förmåga att bygga laget och styra det genom matcherna. Det är stor sannolikhet att även de andra har liknande tycke som Mutumba men har än så länge inte visat det offentligt. Hurusom, att ha den här typen av missnöje och tyst eller direkt ifrågasättande av ledningen är ödesdigert för laget och sammanhållningen. Har man väl tappat förtroendet för en tränare är det i princip omöjligt att få tillbaka det. Frågan är nu hur mycket spelarna tror på det de gör på planen och det tränarna säger åt dem att de ska göra. Tiden får utvisa men det känns som att Syrianska har hamnat på ett sluttande plan i den här frågan och som det kommer vara svårt att få att gå åt ett annat håll.

Proffsigheten 
Efter seriederbyt när ledare och styrelse från Syrianska var på väg ut från plan in i omklädningsrummet blev de verbalt påhoppade av Assyriska-supportrar. Det är knappast ovanligt när vi pratar de här två klubbarna. Det som var ovanligt denna gång var att styrelsemedlemmar gick i svaromål mot motståndarsupportrarna och ett visst tumult uppstod där vakter och polis fick lugna ned situationen. Hela händelse andas oproffsighet från klubbföreträdarna. Alla vet att man ska ignorera glåpord och trashtalk från supportrar om man är spelare eller klubbföreträdare.

Klubben är urusla att kommunicera till omvärlden om vad som händer i klubben och varför. Faktum är att om du är supporter, intresserad eller på annat sätt vill veta vad som händer och inte har kontakter in i klubben har du absolut ingen aning om vad som försiggår. Det är så illa att klubbens företrädare är i aktivt krig med sina egna supportrar och man har inför årets säsong stängt av 30 supportrar från arenan. Det är möjligt att avstängningen är befogad i sak men att vara i krig med klubbens supportrar som nu bojkottar matcherna brukar inte vara ett recept för framgång för en sittande styrelse.

Analys
I en tv-intervju med LT 4 februari i år diskuterar fd sporchefen Josef Melkemichel läget i klubben och de värvningar man då gjort (det var innan Mutumba och Ranigie). Reportrarna undrar då hur klubben har råd med denna satsning. Josef säger tydligt att om inte klubben går upp i Superettan i år kommer de kommande åren bli svåra för SFC. Han säger också att SFC inte är i närheten av att ha samma pengar som andra klubbar haft som tagit steget från Div 1 till SE – man pratar då om en omsättning på 9-10 miljoner.

Vi konstaterar när det gäller omsättningen så kanske inte klubben har de pengarna men lika fullt fixar man in spelare som bokstavligen kostar klubben närmare miljonen styck. Så pengar finns. Så vitt vi vet var Rajalakso på väg till VSK och hade nog hamnat där om inte SFC bjudit över VSK. Pengar har inte varit ett problem i Syrianska den här våren. Man hade till och med råd trots alla värvningarna att vara på träningsläger i slutet av mars i Turkiet. Det var en lyx som inte VSK ansåg sig ha råd med då man köpt spelare för pengarna istället. Klubben kör all in på riktigt i år. Det är fullt möjligt att man går i konkurs om man inte går upp. Det är uppenbart att man nu spenderar pengar man inte har täckning för om man inte går upp. Melkemichel säger i intervjun att man vill tillbaka till SE och att det är en risk värt att ta. Hur man fått ihop pengarna till detta äventyr vill vi nog inte ens veta men att de som i år betalar kalaset har inflytande i klubben anser vi som självklart.

Vi känner oss rätt övertygade om att finansiären hade något att göra med att Melkemichel fick lämna klubben med omedelbar verkan efter första förlusten. Förlusten kanske var svepskälet men hans jobb var gjort – han hade fixat ihop laget, han behövdes inte mer. Hans roll har inte ersatts utan klubben har tagit in sin gamla sportchef Can Melkemichel, men nu som klubbchef och talesperson utåt. Can har överhuvudtaget under den månad han varit talesperson uttalat sig offentligt i tal eller skrift. Den som uttalar sig i klubben är tränare Demir – det är han som själv ska få stå med misslyckandet – så verkar planen se ut.

Det känns också som att finansiärerna haft ett finger med i vem som skulle bli tränare i SFC – att låta en helt okänd tränare ansvara för att lyckas sportsligt på plan när så mycket står på spel får man ju säga är vågat för att inte säga dumdristigt. Det är uppenbart att han inte är vuxen sin uppgift att leda laget, speciellt inte den press han och laget nu befinner sig under. Han begår alla klassiska misstag som är förknippade med att vara orutinerad på den här nivån. Andretränaren Jesper Norberg som rimligen borde vara lagets givna förstatränare tycks hålla sig i bakgrunden och inte få uttala sig. Han har oss veterligt bara uttalat sig om laget offentligt vid ett enda tillfälle. Det är tydligt att det är Eddie Demir som bestämmer och kör det här som sin enmansshow. Risken är förstås stor att han kommer att misslyckas, om VSK vinner imorgon är nog odden att han får gå väldigt låga, alternativt bli andretränare bakom Jesper.

Alla som kan något om fotboll och gruppsykologi vet att det är bara trupper där det råder harmoni och balans som kan prestera bra över en hel säsong. Att det är så eller kommer att bli så i SFC känns helt uteslutet. Det är flera skäl. Vi har nämnt tränarens orutin. Vi måste också ta upp problemet med alla rykten om matchfixning som rimligen stör sammanhållningen i truppen på ett tydligt sätt. Sen har vi alla ”stjärnor” som finns i truppen som ska ha det på sitt sätt och som gör det svårt att få ihop en vi-känsla i omklädningsrummet. Sammantaget tror vi inte SFC modell 2018 kommer lyckas ta sig upp i Superettan. Vad som då händer med klubben blir intressant att se, vi törs inte ens spekulera i detta.

Vi avslutar med det som vi ser som det kanske allra allvarligaste. Klubbens ledning och styrelse jobbar helt isolerat från medlemmar och supportrar. Man tycks närmast satt i system att inte någon ska få insyn i vad man gör genom att stänga av supportrar, inte informera sina medlemmar eller bry sig om att kommunicera föreningens angelägenheter. Man verkar ha gjort sig av med opposition genom att sparka folk när det inte passar. Faktum är att vi till och med har misstanken att för den sittande styrelsen och finansiärerna handlar det inte ens om fotboll längre. Projektet SFC 2018 känns mer som att någon ska tjäna pengar på att klubben tar sig tillbaka till Superettan. Någon långsiktighet finns inte och hur det går med klubben verkar få personer bry sig om.

Vi har sagt det många gånger förut och tvingas säga det igen – Syrianska FC är en skamfläck på den svenska fotbollskartan och vi lider med alla de barn, ungdomar och föräldrar som är i klubben och som redan nu och än mer i framtiden får betala priset för att en handfull människor ser till sitt eget bästa framför klubbens.