Om man ur en rent spelmässig mening betraktar VSK:s 4-2 seger mot Hammarby så har det naturligtvis spelats bättre matcher. Båda lagen har minst en bandyväxel till att lägga i. Det förekom en del schabbel i form av bolltapp och felpassningar. Stundom var det mer kamp än skönspel. Just detta, kampen, blev emellertid matchens styrka. Det var det en härlig tillställning marinerad i slutspelsfeeling.
Det märktes att Micke Carlsson sagt några väl valda ord efter den närmast försmädliga insatsen mot Villa den 30/12. Hammarby började bäst men VSK fick ett psykologiskt viktigt ledningsmål genom Joneby. Därefter krigade sig VSK in genom aggressivt försvarsspel, ackompanjerat av underskattade tvävägs-fältarna Jakob Bucht och Mikael Olsson. Den här duon är extremt nyttig.
Simon Jansson var i vanlig ordning dominant och svarade för en fantastisk första halvlek. I den andra mattades han däremot en del. En disciplinerad och hårt jobbande omgivning visade då att VSK kan stå upp mot de bästa lagen även om inte Simon är överjordisk. Mer blåställ än finsnickeri kan bli svaret på den här frågan som jag lyfte i morse.
En sak som jag störde mig lite på ikväll var de långa bolltransporterna som nämnde Jansson liksom Folkesson och några till svarade för. Jag tror detta beror på avsaknaden av Jonas Nilsson. Det ligger ingen forward spelbar längst fram numera. Ted Bergström startar ofta längre ned i banan. Det kan ju bli en akilleshäl i och med att laget kan framstå som lättläst.
Jag tror dock att VSK kan kompensera detta om man, som ikväll, spelar disciplinerat. Backarna tillsammans med Bucht, Joneby och Mikael Olsson agerade mycket samspelt. Låg tätt och aggressivt på Hammarby som blev alltmer frustrerade under matchens gång.
Det finns ytterligare en kugge i VSK-maskinen som jag inte nämnt hittills. Den viktigaste av alla. Andreas Bergwall. Han klistrade tunga distansskott, reflexräddade omöjliga avslut från närmare håll och parerade en straff. Kort sagt var Böllen så där otäckt bra som bara han kan. Ett fullständigt fenomen. Inne på sitt 44:e år dessutom. Hur är det möjligt?
Jag lämnade maskinhallen tillfreds. Det blev en jäkligt bra match. Inte i fråga om teknisk bandypropaganda. Men väl i fråga om tuffa närkamper, intensitet och girnighet. Jag kände en härlig nerv under matchens alla 90 minuter. Så där som man nästan bara känner i slutspelsmatcher annars.
Det kan sammanfattningsvis konstateras att VSK kan slå toppkonkurrenter på olika sätt, dels genom suverän bandy som mot Edsbyn dels genom kamp och disciplin som ikväll. Med blicken riktad framåt, vi står inför en mycket viktig avslutning på elitserien, gäller det bara att följa upp sådana här insatser. På söndag beger sig Grönvitt till Söderhamn för att möta Broberg och på onsdag kommer Vänersborg skrinna ut på ABB Arenas is. Viktiga matcher som klubben inte har råd att sumpa. Det står en obeskrivligt viktig fjärdeplats i potten.
Till sist: Jag tycker att speakern bör minimera sitt snack under de sista minuterna av matcherna, är ju oftast då det är som mest spännande. Istället får vi stå ut med ohyggligt mycket tugg. Det är matchens lirare, lottovinnare och fan och hans moster. Det är elitseriebandy, inte Kiviksmarknad! Spar matchens lirare till efter matchen exempelvis.
DU HAR VÄL INTE MISSAT
Att vinna en halvlek med 7-2 mot Edsbyn talar ett ganska tydligt språk
Besvikelsen är fortfarande stor men längtan efter revansch är ännu större
Bygg en ny bandyhall och gör den gamla till mässhall