ANNO 1904 ANALYS: Lagen i Div 1 Norra sköter sig ekonomiskt – varför klarar inte SE-lagen av det?

I vår tidigare genomgång har Anno 1904 konstaterat att 6 av 16 lag i Superettan har aktuella skulder hos kronofogden. När motsvarande genomgång görs för lagen i Div 1 Norra återfinns ingen av föreningarna med aktiva skulder hos kronofogden.

– Jag är positivt överraskad säger Anders Tengström som är en i analysteamet som gjort genomgången.

Det sägs att Norrettan är den dyraste serien i Sverige att spela i. Inget elitstöd, långa resor och liten publik som ger intäkter. Det skulle nog inte förvåna någon om man hittade föreningar på obestånd med skulder till kronofogden så här i slutet av året när det inte finns några intäkter i föreningarna.

– Vi har som sagt tittat och vi hittar endast att IK Brage har två aktiva betalningsförelägganden till Borlänge kommun på knappt 12 000:-, men det är ännu inte en skuld hos kronofogden men blir det om de inte betalar. Men det är ju inga större pengar det rör sig om. Några andra föreningar har haft enstaka betalningsförelägganden under året men allt var avslutat vid vår kontroll, säger Tengström.

Är resultatet förvånande?

– Ja, det får jag nog säga. Vi hade nog förväntat oss att hitta något på någon förening. Vi får komma ihåg att flera av klubbarna i Div 1 Norra har kämpat med ekonomin under året, Dit hör tex IFK Luleå, IK Brage och Västerås SK. Men vi är positivt överraskade och det är glädjande att föreningarna klarar av sina betalningar så här i slutet av året när intäkterna i princip är noll, sammanfattar Anders Tengström läget i Div 1 Norra.

I Anno 1904s analys gällande Superettans föreningar i årets serie såg man att 6 av 16 klubbar hade aktiva skulder hos kronofogden. Ekonomin hos SE-föreningarna tycks vara svårare att få ihop jämfört med norrettans klubbar.

– Det kan såklart vara en slump att det är SE-klubbar och inte Div 1 Norra klubbar som återfinns hos kronofogden just nu. Men jag tror inte att det är en slump. Tittar man på de 5-6 bästa lagen i Div 1 Norra skiljer de sig inte särskilt mycket ifrån föreningarna på den nedre halvan i SE. De har ungefär samma ekonomiska grundförutsättningar. Det som skiljer är elitstödet på 3-5 miljoner som SE-klubbarna på de tabellpositionerna får. De pengarna ska räcka till att betala upp till tre gånger så höga löner jämfört med Div 1. SE-föreningarna måste dessutom ta högre kostnader för stödfunktioner som administration mm. Den ekonomiska ekvationen är helt enkelt svårare att få ihop för SE-klubbar än Div 1 föreningar. Man opererar med ännu mindre ekonomiska marginaler, säger Tengström.

I den tidigare analysen ifrågasätter ni om det inte kan vara ekonomisk dopning som vissa av SE-föreningarna ägnar sig åt. Hur ser du på det i ljuset av vad ni funnit hos Div 1 Norra föreningarna?

– Jag tycker bara resultatet förstärker bilden av att klubbarna i de olika divisionerna har olika incitament för att handla som de gör. Tittar vi på sluttabellen för SE 2016 ser vi att de med skulder är de föreningar som krigat runt strecken. Det finns ett ekonomiskt incitament att försöka påverka det sportsliga resultatet. Att avancera till Allsvenskan ger föreningen mer elitstöd och man kan sälja sponsring på helt andra nivåer samt att man får högre publikintäkter. Det samma gäller lagen i botten av serien. De har mycket stark ekonomisk drivkraft att inte åka ur serien, det är många miljoner på spel ofta 30-40% av föreningarnas omsättningar som riskerar att förloras vid degradering. För Div 1 klubbarna är det bara en plats i SE som ger motsvarande incitament.

Så klubbarna kalkylerar på det här sättet menar du?

– Man behöver väl inte vara raketforskare för att inse hur snacket gick i styrelserummen hos de nu hos kronofogden aktuella föreningarna. Tabellen var väldigt jämn i både botten och toppen i somras. Föreningarna sitter med sina halvårsbokslut och prognoserna för hösten. Hur ska man göra, ska man släppa spelare om prognosen pekar på minus längre fram? Ska man värva spelare och öka kostnader trots att prognosen kanske visar på att det är riskabelt?

Den här typen av resonemang fyllde helt säkert styrelserummen. Klubbarna med aktuella skulder hos hade alla anledning att ta ekonomiska risker för att uppnå sportsliga resultat. Det kanske som sagt inte innebar att de ökade sin kostnadsmassa. Det kan lika gärna handlat om att behålla den man har trots att prognoserna pekar på att man inte har råd att göra det. Som vi konstaterade i vår förra analys är det här beteende så nära ekonomisk dopning man kan komma och vi anser att det är fel av Svff att ha ett system som direkt uppmuntrar till det här beteendet hos föreningarna.

Hur skulle du vilja se att det fungerade?

– Som jag ser det har licensnämnden fel sanktionsverktyg i sin arsenal. De kan degradera klubbar men det är en sådan drastisk åtgärd så att det sker i praktiken aldrig och straffar dessutom klubbarna sportsligt i första hand. Mer rimligt vore ett system som innebär att om man gör fel ekonomiskt borde klubben i första hand straffas ekonomiskt och inte sportsligt. Reducerat elitstöd kan vara en åtgärd, eller att det hålls inne tills klubben vidtagit åtgärder för att komma tillrätta med sina ekonomiska problem. En sådan åtgärd skulle kunna ordnas i samarbete med SEF som utbetalar elitstödet. Denna typ av åtgärder skulle ha en klart avkylande effekt på föreningars benägenhet att gambla med ekonomin för att nå sportsliga resultat, avslutar Anders Tengström intervjun med Anno 1904.