Anno 1904: Vi anmäler polismyndigheten för villkorstrappan

Anno 1904 har under dagen skickat in följande anmälan till Justitiekanslern som är den rättsliga myndighet som bland annat övervakar myndighetsutövningen hos landets myndigheter, där polisen är en.

Vi utgår från det nya villkoret som VSK Fotboll fått inför matchen mot Halmstads BK lördagen den 17/8 i vår anmälan och önskar att Justitiekanslern prövar flera centrala delar i villkoret. Du kan läsa vad som hänt här och vår analys av läget

Det är långt ifrån säkert att JK kommer att göra någon utredning. Det vi kan säga är att vi valt att fokusera anmälan på sådana saker JK anser vara särskilt viktiga och vi hoppas därför att man ska utreda den vidare.

Vi uppmanar nu alla fotbollssupportrar/supporterföreningar/klubbar/SEF och SvFF att göra anmälan till JK utifrån olika villkor som finns i polismyndighetens villkorstrappa som alla elitklubbar i fotbollen nu drabbas av. Ju fler anmälningar utifrån olika juridiska vinklar, desto större sannolikhet att JK finner någon viktig att utreda vidare.

Vem som helst kan anmäla vilket villkor som helst för vilken klubb som helst och man behöver inte personligen varit drabbad av något av de villkor som polismyndigheten har beslutat om. Så in och anmäl nu!

Till Justitiekanslern                                                                     Stockholm 190816

Undertecknad önskar anmäla Polismyndigheten – Förvaltningsrätt 3 Mitt RA för icke-korrekt myndighetsutövande mot Västerås SK Fotbollsklubb samt mot tredje person som drabbas av myndighetens beslut. Myndighetsbeslut per den 190812 med diarienummer 2019-08-12 A408.810/2019 bifogas.

Polismyndigheten har i sitt tillståndsgivande för arrangerandet av fotbollsmatchen mellan Västerås SK och Halmstads BK ställt följande krav på arrangören (VSK). Se punkt 4.5 i bifogat tillstånd – utdrag visas nedan.

Det är anmälarens bestämda uppfattning att myndighetens krav är otydligt formulerat i avseende vad man menar med de olika former av tygstycken som man för ett resonemang om i tillståndet. Detta leder fram till att arrangören inte med precision vet vilka krav som ställs av myndigheten. I sin tur är detta allvarligt, av flera anledningar. Dels har arrangören ett långtgående visitationsansvar som man utför under sanktionsansvar. Med denna luddiga definition av myndigheten vet inte arrangören vad som är tillåtet eller ej och riskerar därför bötesstraff och ytterligare sanktioner av myndigheten utifrån den villkorstrappa som tillämpas.

Vidare är säkerhetsansvarig som tillståndet är utställt till straffrättsligt ansvarig för att villkoren i tillståndet efterlevs. Det är därför inte rimligt när civilpersoner agerar under straffansvar utifrån ett myndighetsbeslut att villkoren inte är tillräckligt precisa och inte ömsesidigt uteslutande.

Anmälaren önskar att Justitiekanslern uppmanar myndigheten att kraftigt förbättra precisionen i villkoren så att efterlevnaden kan säkerställas och risken för feltolkningar med straffrättsliga följder minimeras.  

Undertecknad önskar också att Justitiekanslern utifrån ovan presenterade villkorstext gör en bedömning om myndighetens åtgärder strider mot proportionalitetsprincipen i svensk rättsskipning/myndighetsutövning.

Det får anses ställt utom tvivel att bärande och visande av symboler (stora som små) på en fotbollsläktare faller under grundlagens paragrafer om yttrandefrihet.

I sitt tillstånd till arrangören förbjuder myndigheten vissa av dessa uttryckssätt med motiveringen att de kan används för att möjliggöra brottslig verksamhet.

Det kan på ett generellt plan ifrågasättas med vilken rätt myndigheten förvägrar oskyldiga medborgare rättigheter definierade i grundlagen.

På ett mer specifikt plan är det enligt proportionalitetsprincipen orimligt att myndigheten via sin villkorsgivning kan införa sådana inskränkningar i den personliga friheten hos en mängd icke-brottsmisstänkta personer som en åtgärd för att beivra eventuella brott hos några enstaka individer på en fotbollsläktare. Brottet i villkoret som myndigheten hänvisar till rör maskeringsförbud och är ett brott mot ordningslagen som ger ett bötesföreläggande.

Undertecknad menar att myndighetens villkor är mer av kollektiv bestraffning och själva villkoret och vad myndigheten försöker uppnå med det inte alls står i proportion till den inskränkning som sker i den personliga friheten.

Frågan som måste ställas är helt enkelt, Hur långt kan man som myndighet få gå i villkorsskrivningar som kollektivt inskränker icke-brottsmisstänkta människors grundläggande friheter, för att förhindra ett ringa brott mot ordningslagen som eventuellt kan inträffa?

Utifrån förda resonemang önskar undertecknad att Justitiekanslern i första hand prövar legaliteten i myndighetens agerande och i andra hand proportionaliteten i myndighetens kollektiva åtgärder ställt mot rättighetslagstiftningen för individen.

Med bästa hälsning