ANNO 1904

Allt du behöver veta om Västerås Sportklubb

Annos hjärtan omgång 29 – 2018

Superettan här kommer Grönvitt!!! Härliga ramsor som ekade på Grimsta IP på den tidiga söndagskvällen. Våra krigare firade seriesegern med oss fans på bästa tänkbara sätt. Vilken glädje och vilken uppdämd längtan som flödade – äntligen är VSK Fotboll tillbaka i fotbollens finrum. TACK alla spelare och ledare i VSK för prestationen.

Vi börjar vår hjärtanutdelning med att säga att det märktes att VSK inte hade något att spela för i denna match. Vi såg ett avslappnat men hårt fokuserat VSK som spelade en av säsongens bästa matcher denna eftermiddag. Man gav inte Akropolis någon chans att få grepp om matchen och få till sitt spel. VSK jobbade hårt och spelade ut hela sitt register. En fröjd att se och det vi beskådade bevisar bara återigen hur press på att prestera kan låsa ett helt lag i deras prestationer.Denna dag fanns ingen press och VSK blommade ut.

I den här matchen var det många av spelarna som gjorde mycket solida insatser och vi hade gärna sett att vi hade flera hjärtan att dela ut. Men valen var trots det inte alltför svåra att göra. Vi har en given mottagare av våra tre hjärtan – en spelare som verkligen visade vad klubben betyder och som gjorde allt rätt i denna match.

Håll till godo – här är våra hjärtan för omgång 29 i matchen mot Akropolis IF.

    Robin Blommé
        Simon Johansson
           Dennis Persson 

 

Våra tre hjärtan i den här matchen går till Robin Blommé för en topprestation. Vi vill först framhålla Robins spel på planen under matchen. Han gjorde flera direkt avgörande brytningar i lägen som hade blivit målchanser om inte hans långa ben eller huvud hade hunnit emellan. Prickfri insats med andra ord. Sen hade Robin den goda smaken att också göra det första målet i matchen som gjorde att VSK kunde gå till halvtidsvila med en skön 0-1 ledning. Snacka om att välja tillfälle. Allt det här så långt kanske är värt ett hjärta i vår bok. Men det Robin gör efter målet värmer våra grönvita hjärtan extra mycket. Han springer fram mot klacken samtidigt som han slår med handen på bröstet över klubbmärket. Sånt värmer en supportersjäl och gör att han direkt inkasserade ett extra hjärta. Men Robin slutar inte visa karaktär i och med detta. Efter att Akropolis reducerar med några minuter kvar av matchen kan man höra Robin svära över baklängesmålet. Det var inte bara en svordom, han var heligt förbannad över fadäsen resten av matchen med en ström av otryckbara ord som for över hans läppar. Vi konstaterar att har man den inställningen till matchen och sin klubb – att vara djävligt sur över ett betydelselöst mål i en betydelselös match när man redan är klara seriesegrare. Ja, det visar vilken karaktär vår Robin har och med vilket totalt allvar han tar sig an sin uppgift på planen. Robin är ett föredöme för vår klubb och han förtjänar våra tre gröna hjärtan alldeles särskilt mycket i den här matchen. Hade vi delat ut fyra hjärtan hade Robin fått ett till för att han var den enda av spelarna som lyckades supa bort sin guldhatt på två minuter efter att han fått den, trots att han inte druckit något (se bild nedan). Vi förstår att hans familj är orolig vad som ska hända på lördag när Robin ska rulla hatt med övriga laget och supportrarna. Fansen får nog hålla ett vakande öga på honom så han kommer hem i ett stycke med i alla fall några plagg på kroppen.

 

Våra två gröna hjärtan går till Simon Johansson för en fantastiskt väl genomförd match. Vi kan bara hålla med Mittmedias kommentatorer när de säger att Simon springer som besatt över hela planen i den här matchen. Att springa kan många göra men Simon kombinerar sitt löpande med ständigt fina aktioner, oavsett om det är i försvarsspelet eller om det är djupledslöpningar i sista tredjedelen. I den här matchen visade Simon varför han är en av lagets viktigaste spelare. Han spelade avslappnat och effektivt hela matchen och vi såg direkt vid avspark att det här skulle bli Simons show. Han inledde det hela med en maxlöpning mot Anger i målet för att störa hans uppspel. Den aktionen satte ribban för Simon i den här matchen. Sen fortsatte han bara och hans slit var en stor anledning till att VSK hade ett bra anfallsspel och att inte Akropolis kom igenom i mitten till ett farligt läge en enda gång i matchen. Simon förtjänar väl våra två gröna hjärtan för sin toppinsats.

 

Vårt sista hjärta går till Dennis ”DK” Persson. Också Dennis gör en prickfri insats denna match i det defensiva arbetet. I framförallt första halvlek har han dessutom lekstuga tillsammans med Dogge på vänsterkanten och kommer igenom Akropolisförsvaret gång på gång. Vi såg en Dennis på bästa spelhumör, i Dennis fall innebär det Duracellkaninlöpningar längs hela vänsterkanten hela tiden. Han hinner slita ut motståndarnas högerkant på en halvlek med sitt eviga löpande i att leverera boll eller göra sig spelbar. Oavsett vad han gör måste motståndarna agera. Det går inte att släppa honom för då blir det farligt direkt. I den här matchen höll han rent bakåt och stormade framåt, för det får han vårt sista gröna hjärta.

En match kvar – 6  hjärtan att slåss om och precis som sig bör är striden om topp tre långt ifrån avgjord.

Grattis VSK till seriesegern – ni är så värda den!

 

 

Facebook Comments Box