Äntligen en hemmaseger

Fem hemmamatcher utan seger.  Det kanske inte låter oändligt men när man tänker tillbaks på hemmapremiären mot Brage så känns det så, som en oändlighet. Då var det bitande vinter, igår brännande högsommarvärme. Ett gäng årstider har hunnit passera utan att VSK lyckats inkassera en trea på Parken.  

Många tankar och funderingar har väckts under tiden. Varför kan inte Grönvitt föra spelet hemma? Varför kommer man till så få chanser? Igår fick vi svar på att VSK åtminstone är på rätt väg. Man kan föra spelet, komma till målchanser och därigenom vinna matcher på hemmaplan. Ett jäkligt skönt konstaterande efter en tung inledning på säsongen.

Det har snackats mycket formationer. 4-2-3-1, 4-3-3 eller 4-5-1. Allt det är emellertid bara en lek med siffror. Inget som per automatik löser upp de offensiva knutarna.  Vad det handlar om är att ha alternativ på banan. Ett tag var det enda som gällde långbollar mot en felvänd Karwan. Lättläst för motståndarna och hopplöst för VSK.

Igår var läget ett annat. Med Karwan, för att svänga sig med italienska fotbollstermer, i en trequartista-roll får han chansen att komma till sin rätt lite mer. VSK kunde därmed bygga upp spelet efter marken. Dessutom fanns Filip Tronét ständigt på språng redo för en djupledsboll. Spel efter marken, alternativ långa bollar på en snabb rättvänd spelare. Inte fullt så lättläst och hopplöst som tidigare.

När Tronét spelar som igår tillhör han förresten seriens bästa offensiva spelare. Snabb och redo för genombrott, framspelningar eller egna avslut. Ett ständigt hot för motståndarna.

Förändringarna gav fin utdelning igår. 2-0 mot Frej, äntligen en seger hemma. Det var desutom ett resultat i underkant. Några fler hemmamål låg faktiskt närmare till hands än något bortadito. VSK var överlägsna och vann mycket rättvist.

Nu väntar två viktiga bortamatcher mot Degerfors följt av Dalkurd. Viktiga möten som kommer peka ut riktningen för Grönvitts fortsatta resa i superettan. Jag ser gärna att man fortsätter som igår.

 Utöver att nyttja Filips styrkor samt att ge Karwan fortsatt förtroende mellan mittfält och anfall fanns yttelrigare en avgörande detalj igår: Ravi Tsouka. Fransmannen tillfogar så mycket mer till ytterbacksspelet. Han är tuff i närkamperna och alltid spelbar genom sin löpstyrka. Det ger stora fördelar såväl defensivt som offensivt.

Ett litet aber med Tsoukas inträde i startelvan är att Jesper Florén får en något otacksam roll på fel kant. För lagets skull är det dock den bästa lösningen i mina ögon.  Den gode Florén gjorde dessutom en mycket habil insats igår och förtjänar även han kredd.

Det var som sagt ohyggligt skönt att hemmaspöket nu är bortblåst. Fem matcher lång blev den tråkiga sviten, men nu kan vi dra ett streck över det och gå vidare. Ta sikte mot en ljusare säsong. För kan VSK fortsätta så här finns chansen att klubben blir ett stabilt mittenlag, långt från bottenträskets ångest. 

Med start mot Degerfors på lördag bygger vi upp något riktigt bra!