Äntligen slutspel – jag hoppas vi ses på läktaren

VSK:s målskillnad gentemot jagande Bollnäs var så pass överlägsen att matchen mot Motala igår var betydelselös. Vädret gjorde också att den nära nog var ospelbar. Min enda fråga gällande matchen är varför domaren inte valde att spela 3 x 30 minuter? Det är knappast sport att spela under liknande förutsättningar.

Matchen slutade med förlust, 1-3, men just tack vare den överlägsna målskillnaden spelade det ingen roll. VSK   förankrade sig på den åtråvärda andraplatsen. Kvällens höjdpunkt var att ratta in radiosporten för att följa lottningen inför slutspelet. En kär gammal vän man inte alltför ofta stöter på i dagens högteknologiska sportsamhälle.

VSK valde vinnaren i åttondelen, mellan Vetlanda och Hammarby, som sin kvartsfinalmotståndare. Det blir spännande.  Med tanke på den historia som byggts upp mellan de Grönvita lagen under 25 år hoppas jag att Hammarby tar sig vidare och blir VSK:s motståndare. Det borgar för ett större publikt intresse.

För slutspelsbandy är riktigt häftigt. Mer intensivt, grinigt och dramatiskt än den vanliga serielunken. Ofta visar bandysporten upp sig från sin bästa sida. VSK förtjänar och behöver en större publik när det nu vankas utslagsmatcher. Det kan faktiskt bli det bästa slutspelet på många år. Hemmafavören gör att vägen mot final känns fullt möjlig.. I synnerhet om en större publik bidrar och bildar den tolfte spelaren.

Om VSK slår Hammarby eller Vetlanda i kvarten, vilket jag tycker vi ska kunna kräva av laget, väntar sedan Edsbyn eller Sandviken i semin. Det blir en klassisk drabbning oavsett vilket av lagen som drar det längsta strået

Det lär bli många minnesvärda matcher framöver. Fyllda av dramatik, underhållning och tryck från läktaren. Jag hoppas vi ses. VSK spelar landets bästa bandy i sina bästa stunder. Publiken är dock svårflirtad men när den väl bjuder upp tycker jag den är närmast oslagbar. Det har vi upplevt vid åtskilliga slutspel innan. Jag hoppas att vi får göra det även nu. Ett VSK med sin tolfte spelare i ryggen blir nära på oslagbara.

Vi har ett jobb att utföra tillsammans med spelarna. Ett jobb som inte är färdigt förrän almanackan visar den 18/3 och kartan pekar ut Uppsala som huvuddestination. Vi ses som sagt.