Är vi de cyniska i år?

Förra året åkte vi dit på så många ”enkla” misstag, där vi var bättre i spelet än motståndarna, men vi åkte ändå dit med en knapp uddamålsförlust efter att motståndaren antingen haft någon spelare med högre kvalitet, eller ett mer cyniskt spel på exempelvis hörnor / omställningar.

Frågan är vi lärde oss så mycket av det förra året att vi i år kan vara just det laget! För gårdagens match mot Örebro SK var spelmässigt jämn. Till och med så att hemmalaget var vassare i spelet på mittplanen än vad vi var. Det syntes tydligt att ÖSK har något på gång och det kommer, om man har tålamodet, bli bra. Men det som var uppenbart var att naiviteten var överhängande. Relativt svaga insatser vid båda målen, svag markering av Freddy på hörna, målvakt som rensar upp bollen rakt i planen och så vidare.

Istället gör vi allt i vår makt att stänga och döda matchen vid 2-0. Fram till det förhatliga avbrottet så skapade varken vi eller ÖSK en enda målchans efter 2-0. Vi spelade av matchen där poängen är ofantligt mycket viktigare än spelet. Fortsätter vi så här så kan det bli bra!

Spaningar från igår

Stämningen

Det går inte att bortse från att stämningen på bortaläktaren igår var stundtals helt magiskt bra. Lyssna på klippen från Max precis vid 2-0 när det ekar ”kom igen grönvitt”, och även efterföljande ”VSK, VSK”. Att svära i kyrkan är en dum idé, men att säga att trumman har hjälpt oss är en en bra idé. För så är det. Att få ihop stora delar av en ganska ”avlång” läktare var omöjligt för 2 år sedan, men igår gick det alldeles utmärkt. Att vi fick hela kortsidan var också fantastiskt bra, bra jobbat av VSK / ÖSK / polisen att göra det. Då blir alla bortasupportrar, stående som sittande, samlade på samma ställe. Bra för säkerheten, bra för stämningen och bra för alla hemma och bortasupportrar.

Stjärnorna

När flera var borta, lagkaptener petade, Dixon-Bonner inte redo för 90. Ja då klev andra stjärnor fram. Mamadou Diagne var fullkomligt lysande igår. Han ägde mittfältet och det var som att se Linday igen. Han kryddar det med ett ribbskott, och ett mål efter fin press mot hemmamålvakten. Tim Hartzell är näste som ska hyllas. Han viker sig inte en tum, har en fin passningsfot som han visade vid flera tillfällen och gick också fram och eldade på publiken. Heja Tim, dig vill vi se mer av!

Men sen är det också två gamla trotjänare som behöver hyllas. Freddy och Anton var stabila och skapade den trygga centrallinje som vi så väl behöver.

En riktig arena

Det brukar säga att nummer 1 man vill göra i Örebro är att lämna. Det stämmer, men samtidigt vill en del av en också titta och snegla åt arenan de har. Behrn Arena är något vi kan, i all hemlighet såklart, drömma våta drömmar om. Lagom stor, bra kortsideläktare för både hemma och bortasupportrar. Sittplats ovanför bortastå så alla kan samlas på samma ställe. Utrymmen för sponsorer, affärslokaler runtomkring som skapar en levande arena även när det inte är match.

Äntligen seriepremiär!

Äntligen premiär och äntligen är serien igång igen. Det här var match 1 av 30. Nu gäller det samma krig, samma inställning och samma uppoffrande spel i resterande 29 matcher. Se till att vara där så mycket du bara kan och börja med att boka biljett till Örgryte hemma nästa tisdag!

//PS