Att tro på Grönvitt är en skön väg att gå

Åtta år har gått. Fyllda av sportslig såväl som ekonomisk misär. Med fans som på allt tyngre steg äntrat perifera betongläktare i norrettans otaliga hörn. ”Att tro på livet är en hård väg att gå”, sjunger Håkan Hellström. Jag tror att alla VSK:are känner igen sig mycket väl i den strofen. Att ha trott på Grönvitt har verkligen varit en hård väg att gå.

För att fortsätta på Hellström-spåret har vi med nöd och näppe undvikit åtskilliga briljanta sätt att gå under på. Många har nog gett upp mer än en gång.

Obygd efter obygd, betongläktare efter betongläktare. Det ena gråa håret efter det andra. Åren i norrettan har satt sina spår. Uppgivenheten har som sagt varit påtaglig hos de flesta av oss. Många miserabla säsonger har väckt funderingar om att pelargoner eller frimärken vore mer skonsamma hobbys.

Somliga har dock trott hela tiden, även längs 2013 och 2014 års mörka gränder. Därefter har alltfler slutit upp.

 I den Grönvita tillvarons sprickor har ett ljus trängt in. Till en början bara som en förhoppning om överlevnad. Så småningom har emellertid en optimism vuxit fram ur detta, som skapat den kanske största fotbolls-vurmen stan upplevt.  Åtminstone sett till väldigt många år.

29/1 1904 är VSK:s födelsedatum. 30/3 2019 kommer bli ett annat minnesvärt datum. Dagen då hundåren försätts i klubbens skräpkammare. Dagen då en ny resa tar sin början. Den kändes omöjlig ett tag och när den väl tycktes möjlig blev den brokigare än någon kunnat ana. Imorgon förverkligas den dock. 30/3 2019 gör VSK comeback i superettan. Vilken jävla känsla!

Det känns på något vis värt att ha fått uppleva all misär. Känslan över att vara tillbaka i superettan blir så mycket skönare med den bakgrunden. Imorgon börjar vi på något stort tillsammans. Det åtta åren av smutsvatten som runnit under broarna bör förbli en parentes i VSK Fotbolls historia.

Imorgon gör vi Grimsta, sedan tar vi oss an resten av superettan. Ett hungrigt VSK med sin publik i ryggen blir en obehaglig överraskning för motståndarna. 

Att ha trott på Grönvitt har var en hård väg att gå. Den väg vi nu går är emellertid en annan. 

Vi sluter upp på Grimsta, ses vid marschen till hemmapremiären, tas emot av Parkens grå betong ,kliver på bussarna till bortamatcherna, hänger i baren på allstar. Vi ses överallt där det vankas VSK helt enkelt. Att tro på Grönvitt är numera en skön väg att gå!