Att vinna en halvlek med 7-2 mot Edsbyn talar ett ganska tydligt språk

Jag trodde nog att VSK skulle kunna utjämna direkt i Edsbyn. Laget brukar höja sig i skarpa lägen och har ju en del slutspelsserier att plocka fram ur bandyportföljen. Det var jämna bataljer där uppe i förra säsongens semifinal så trodde på något liknande idag. Nervositeten var påtaglig. Svaret Grönvitt gav var formidabelt faktiskt.

I lördagens match i Västerås fick vi se ett VSK som rivstartade och spelade en glimrande anfallsbandy i 25 minuter. Därefter tätade Edsbyn ihop sitt manskap och spelade ”slutspelscyniskt”. Försvarade sig väl, gick hårt åt hemmalagets spetsar och ställde om sylvasst.  Hemmalaget stod inte att känna igen under merparten av matchen.

Ikväll började VSK betydligt mer avvaktande. Hade en tydlig plan för hur man skulle manövrera tillbaka Edsbyn. Hemmalaget å sin sida fortsatte på det spår som visat sig vägvinnande i lördags. Många man i försvaret, småfula hugg på gästernas nyckelspelare och ständigt redo för omställningar.  Ytterst tuffa förutsättningar för ett bortalag. Grönvitt spelade emellertid beslutsamt. Nötte och försökte ta sig igenom det extremt täta försvaret. Via spel på kanterna, instick som ledde till en del hörnor.

Tids nog växte Grönvitt fram som halvlekens bättre lag. förutsättningarna var dock fortsatt besvärliga. Edsbyn gjorde 1-0 och inte långt efter att VSK kvitterat genom Daniel Johansson kom 2-1.  Arkhipkine åkte igenom och fullbordade en kontring direkt på en VSK-hörna.

Jobbigt läge som kunde ha skakat om ett lag med en förlust i bagaget. Inte det här laget skulle det visa sig. Man fortsatte på den inslagna vägen under resten av halvleken.  Med två minuter kvar kvitterade också Robin Andersson rättvist  på tennis efter ett anfall iscensatt av Martin Landström.

2-2 i paus efter en insats som är betydligt starkare än man kan ana. Att två dagar efter en tung förlust kliva ut på bortais mot en taktisk och cynisk motståndare med den beslutsamhet som VSK visade imponerar. Med lite marginaler mot sig i form av tunga baklängesmål och en tveksam utvisning på Landström. Trots detta så vek laget inte en tum från sin matchplan. Man höll den hela halvleken och lyckades ta över matchen.

Stärkta av den sena kvitteringen klev ett mer offensivt VSK ut till andra halvleken.  Ett bortalag som klev fram med kraft och finess med fem, sex anfallande spelare blev en övermäktig motståndare för Byn. På en kvart hade man gått upp till 2-4 via två snygga anfall med Jesper Jonsson och Robin Andersson som skarprättare. Slumpmässigt reducerade Helavuori via ett långskott och min nervositet dök upp igen, men den var ytterst övergående.

Två snabba mål av Grönvitt som präglades av visst Edsbyslarv och matchen var i princip över. VSK fortsatte dock att defilera med fler mål som följd. Extra minnesvärt är Martin Landströms starka och tekniskt briljanta förarbete till 4-7. När domaren Daniel Labe blåste av matchen stod det 4-9 på resultattavlan och VSK hade swingat sig tillbaka i serien.

Om den första halvleken var en tät och svårspelad historia blev den andra diton öppen och målrik. Som objektiv betraktare kanske omdömet är att det rann iväg väl mycket, Edsbyfansen  svär nog över sitt lags misstag.  

Jag tror emellertid att den främsta orsaken till halvlekens utgång var VSK:s höga nivå. Det finns en sällan skådad bredd och variation i lagets spel.  Kraft, fart, finess, kantspel, lyror, genombrott. Allt kännetecknad utfört i ett skyhögt tempo. Det är oerhört svårt för motståndarna att undvika misstag under sådana premisser.

Jag trodde som sagt att VSK skulle kunna kvittera serien ikväll.  Jag kunde däremot inte drömma om att laget skulle göra det via en sådan kraftdemonstration. En ruggigt målmedveten första halvlek kryddad av lite propaganda i andra. Att vinna en halvlek med 7-2 mot Edsbyn talar ett ganska tydligt språk. Det här laget har något alldeles, alldeles extra!

Nu blir tätt om given med rond tre redan på onsdag. Då hemma i betongbunkern. Jag ska inte ropa hej än, det kan bli en tät fortsättning på serien. Känslan är dock så mycket skönare nu än inför kvällens match. VSK sitter åter i förarsätet och i övermorgon vill jag se säsongens största publiksiffra. Något annat vore en skymf mot laget. Ta på er något Grönvitt så ses vi!