Björn Eriksson saknar all legitimitet för att kvarstå som ordförande för RF

I veckan meddelade så Riksidrottsförbundet resultatet av den oberoende utredning som gjorts av en advokatfirma runt frågeställningen om Björn Eriksson otillbörligt gynnat vaktbolagsindustrin eller sig själv genom att vara ordförande i RF samtidigt som han var betald konsult i vakt- och säkerhetssektorns intresseorganisation.

Björn Eriksson har hela tiden kallat anmälningarna som inkommit till RF:s visselblåsartjänst för ”trams” och något som saknar all grund i verkligheten.

Nu ger alltså utredningen honom rätt. Advokatbyrån har inte kunnat hitta några saker som Björn Eriksson gjort som kan anses felaktiga eller otillbörligt gynnat vaktbolagen, eller honom själv.

Man ska komma ihåg att hans engagemang i branschen skedde samtidigt som polisen pushade hårt för att vaktbolagen skulle ta ett större ansvar på idrottsarrangemang.

Och vet ni vad, vi tror verkligen Björn Eriksson i detta. Han har aldrig känts som att han är typen som glider på vad som är korrekt formellt sett eller inte. Vi får inte glömma, han har varit polis i hela sitt liv.

Som alla poliser är världen svart eller vit – antingen är ett visst beteende förbjudet enligt lag, eller så är det inte det. De flesta polishjärnor har minimalt med gråzoner och Björn Erikssons i synnerhet så.

Problemet är inte huruvida Björn Eriksson är rättrådig eller inte, utan att han saknar all form av socialt omdöme och en inre kompass som vägleder honom i vad som är lämpligt eller ej, oavsett om det faller inom lagens råmärken.

Alla med någon känsla för sammanhang inser att även om det inte är formellt fel att sylta in sig i vaktbolagens intresseorganisation så blir det likafullt otroligt problematiskt, särskilt så när denna bransch har direkta ekonomiska intressen i idrottsrörelsen.

Det mest oroande i denna soppa är just Björn Eriksson orimligt låga omdöme i denna fråga.

Det är lite som att ordföranden i Svenska Kennelklubben som företräder alla hundar och 300 000 hundägare i landet samtidigt satt med i hundmatleverantörernas branschorganisation, som uppenbart har intressen i Kennelklubbens göranden och låtanden och gärna vill påverka hur hundägare tycker och tänker om hundmat.

Det kanske inte är formellt fel men så klart helt vansinnigt då en riksorganisation rimligen måste stå oberoende mot alla som har intressen i dess verksamhet. När det gäller idrott (och hundar) finns det många intressenter som gärna är med och påverkar om chans ges.

Det tragiska är att Björn Eriksson inte inser detta utan tycker det är helt naturligt att han kan vara med i en branschorganisations lobbyarbete vars verksamhet direkt kan gynnas av hans handlande i olika frågor.

Inte nog med detta, han försvarar sitt agerande offentligt med en aggressiv ton – han har minsann inte gjort något fel.

Ja, vad säger man. Han är uppenbart avsaknad av all form av känsla för vad som är rimligt som företrädare för en riksorganisation.

Det är tragiskt på alla plan att han inte inser detta och det är kanske ännu mer tragiskt att inte RF inser detta och ser till att inleda nödvändiga processer för att få bort honom.

Ingen riksorganisation ska ha en ordförande med så uselt omdöme. Hade det varit kennelklubben vi pratat om hade vovvarna gjort processen kort med honom.