”Borde ha blivit full pott, men fortsatt serieledning”

Just med tanke på värmlänningarnas förmåga i det avseendet valde TAF en ny formation. Ett slags 3-4-3 med Tsouka, aningen sensationellt, i mitten av trebackslinjen. Detta för att stå rustade mot Carlstads kvicksilverduo John Junior och Claes Nyman.

Fransosen svarar också för en bra insats men hade det stundtals hett om öronen. I synnerhet mot tekniske Västeråsbekantingen Junior. Den lille trollgubben gör en formidabel första halvlek, snabb i vändningarna, ständigt utmanande.

Signifikativt är det också Junior som ger gästerna ledningen. När Tsouka tappar för en millimeter är nigerianen påpassligt framme. 0-1.

VSK, som i viss mån dominerat och skapat en del innan, blir tagna av baklängesmålet. I halvlekens sista skälvande sekund lyckas man dock peta in 1-1, via Karwan Safari. Ett slumpmål men rättvist sett över 45 minuter.

I den andra halvlek är VSK än bättre. Anfallarna Dogge och Karwan, som i första halvlek ibland kändes väl lätta i dueller, får mer utrymme. Dogge är ett ständigt hot och Karwans touch är mycket bra. Chanserna avlöser varandra, allra mest värd att nämnas är Calle Svenssons frispark som, via Tobias Johanssons, fingrar touchar ribban. En frispark med Pirlovibbar.

Sista 30 är Carlstad tröttkörda. Inte ens Junior orkar utmana. Det enda som saknas för VSK:s del är skärpan framför mål. De chanser man hade skulle ha renderat i åtminstone två mål till, utöver Karwans strut.

Matchen slutar 1-1. Passerar en och annan tom ölmugg på väg ut. Solen värmer ännu. Inte besviken, inte nöjd. Bara starkt förvisad om att Grönvitt borde ha tagit full pott.

Några ytterligare reflektioner:

Calle Svensson måste vara seriens bästa mittback. Inte bara bra försvarsmässigt utan även vass framåt. En Thiago Silva i miniatyr. Suverän idag!

Har årets upplaga av VSK någon akilleshäl så är det avbytarbänken. Ersättarna innebar inte heller idag någon som helst injektion. överhuvudtaget.Trots ett tröttkört Carlstad. Rätt anmärkningsvärt.