Brandlarmet var ett omen på vad som skulle komma

När jag i lördags skulle stiga upp och äta frukost så räckte det med att ta i dörrhantaget till hotellrummet för att brandlarmet på hela hotellet skulle gå. Kanske var det här ett omen på vad som komma skall. Som duktig medborgare så går jag genast ut och väntar in brandbilarna i ett kylslaget Malmö i endast t-shirt. Det kanske hade varit smart att ta 10 sekunder extra och hugga tag i jackan men sådant har man blivit upplärd att man inte har tid med när brandlarmet går, utan här ska det ageras.

Medans jag väntar där ute så skickar jag ett meddelande till Peter som är på väg ned i bil om han behöver ha några öl, vilket han behöver. Så efter frukost så drar till närmaste systembolag och väntar att de ska öppna klockan 10, bredvid mig har jag de lokala stammisarna som också otåligt väntar på att få komma in och fylla på förrådet. Innan jag har ens plockat på mig fyra öl så är det tre långa köer till kassorna av de som hängt på låset många gånger förr. Gör man något tillräckligt ofta blir man bra på det, gäller fotboll som att handla dagens första öl på bolaget.

Möter upp Peter på station och vi beger oss ned till perrongen och går ombord på tåget. Nästan direkt så stöter vi på Rasmus från VLT som ansluter i vårat filosoferande kring VSK. Rasmus har oftast kloka resonemang kring laget och vad som behöver göras och det är bra att höra något annat än vanliga Annobubblan man lever i.

Efter tågresan är vi några supportrar som möter upp på en lokal restaurang. Några har åkt dit med ett billigt nattåg och någon annan har lyckats få in detta med en jobbresa. Det är inte direkt någon övertygad stämning att det ska bli tre lätta poäng idag utan alla vet att det här kommer bli en tuff historia. Lite kul är att fadern som åkt natttåg med sina söner går ner i en park i närheten och sprayar upp en banderoll vilket tyder på god uppfostran. Det blir totalt 9 supportrar som tagit sig ned, då räknar jag inte med oss två på Anno som fixat pressackreditering.

På vägen ner till arenan så har jag ett problem i att jag har fyra öl som jag inte kan ta med mig in på arenan och beslutar helt enkelt för att gömma dem i närmaste buske. Påsen är inte speciellt väl gömd men hoppas på att ingen ska ingen ska orka snoka vad som finns i den, är ändå bara ett par timmar den ska ligga där.

Blir glatt överraskad av att se ett vinrött bortaställ av VSK, riktigt snyggt kontra det svarta eller orangea som VSK haft tidigare. Tydligen är det lagets tredjeställ och enda matchen i år som de kommer spela i dessa tröjor men de kunde gott nog få vara lagets andraställ.

Träffar på VSKs hovfotograf Åke som blir överraskad att se mig så här långt söderut, snackar även med säkerhets Jerry och alla är överens om att det är en svår men viktig match för båda lagen som behöver tre poäng.

Det går endast ett par minuter och Trelleborg har tagit ledningen, kort efter får jag ett meddelande från Kristianstads tränare Mladen som stolt annonserar att det är en gammal spelare till honom. Får reda på efter matchen att VSK hade sagt innan att de skulle ha koll på just den spelaren och det gick ju bra i ungefär två minuter. Efter första halvlek så leder Trelleborg rättvist med 3-0, det hade utan problem kunnat varit något mål till. Även om det är jobbigt att ligga under med 3-0 är det mer en hopplös känsla gentemot den ilska som fanns efter 5-2 förlusten mot AFC.

Eftersom jag i första halvlek drabbats av en liten VSK depression så sitter jag kvar en stund på pressläktaren och tittar på matchen. Andra halvlek blir en ganska avslagen historia och inget av lagen gör något riktigt försök på att anfalla. Går ner och försöker ta lite bilder men svårfotat då det är mycket kamp på mittfältet och motivationen finns inte riktigt där.

Efter matchen så har vi bestämt oss att intervjua Simon och Kalle, det är lite tråkigt att när man förlorar leta upp tränaren och lagkapten. Sen blir det lätt att man tar andra när det går bra för att få variation. Vi diskuterar internt vad det är för typ av frågor vi ska ställa, men beslutar oss för att fokusera mer på hur vi ska komma ur detta än om matchen som var. Tycker både Simon och Kalle är lätta och göra intervjuer med. Simon säger det han tänker och är ärlig, även om det ibland kanske är lite väl ärligt så föredrar jag det så än tråkiga standard svar. Det märks även att Kalle är slipad sportjournalist, han kör aldrig samma klyschor utan försöker svara på de frågor han får och det märks att han tänkt igenom det innan vad han vill ha sagt. Till skillnad mot många tidigare tränare som bara kört samma repliker om och om igen så är det faktiskt intressant och höra vad Kalle har och säga.

Det är lätt att tro att det är bara vi supportrar som upplever starka känslor och som nu en stark besvikelse efter en tung period. Men det märks när man pratar med alla runt omkring laget att de tycker att det är oerhört tungt. Det var inte direkt en lycklig Jeppe som satt vid trottoarkanten utanför arenan på vägen ut.

Halvvägs till centrum så upptäcker Peter att han glömt något på arenan och springer tillbaka, jag fortsätter framåt och upptäcker någon rotat i min taskigt gömda systemkasse hade flyttat på sig och det saknas till min förvåning en öl! Jag hade nog räknat med att det fanns en risk att den inte skulle finnas kvar men blir ändå rätt paff av att någon tog en öl men lämnade kvar de andra.

Mycket om diskussionerna resten av kvällen handlade om väger ur eländet. Men det får bli en annan text.

//HL