Carlstad United har inget att göra i Superettan – ekonomin på Kalle Anka nivå

ANNO-redaktionen har under de senaste veckorna ivrigt inväntat Svff granskning av Div 1 föreningarnas ekonomi under 2017. Den årliga rapporten kommer alltid i mitten av juli och markerar en högtidsstund för oss på redaktionen. I siffrorna som bygger på föreningarnas inlämnade årsredovisningar och andra handlingar kan man se hur föreningarna klarat sin ekonomi senaste året och med övriga siffror i vår databas kan vi se hur klubbarna trendar i ekonomisk mening.

Idag gör vi ett nedslag i Carlstad Uniteds ekonomi som vi vetat varit katastrofal under de år man spelat i Div 1 men som knappast någon brytt sig om förrän nu när de har chansen till avancemang till Superettan. Så häng med på vår granskning och se hur klubbens ekonomi gått från dålig till usel och vilka fallgropar som väntar klubben om de avancerar till SE.

Carlstad United bildades 1998 genom att en allians bestående av FBK Karlstad, Hertzöga BK, Innerstadens BK, IFK Kronoparken, Norrstrands IF, Råtorps IK och Sommarro IF tillsammans skapade en ny klubb under det nya namnet. Inför fotbollssäsongen 2000 gav FBK Karlstad upp sin plats i Div 3 till förmån för Carlstad United och man började sitt seriespel. CU är tänkt som en elitförening dit övriga alliansklubbar skickar sina bästa spelare och klubben består bara av ett A-lag och ett reservlag.

Fotbollsmässigt har klubben under sina 18 fotbollsår mest huserat i Div 1, växelvis mellan norra och södra serien. Sin första visit i Div 1 var 2006 när man knep en av de fyra direktplatserna till det då nya Div 1 systemet.

Som så ofta när nya klubbar startas idag finns det en stark pådrivande man med sportliga ambitioner som tar tag i saken (borta är tiden då människor gemensamt startade föreningar för att man har ett gemensamt intresse). CU:s starka man hette Tomas Mill och han var en lyckosam entreprenör som genom åren varit klubbens sugardaddy och fixare i största allmänhet. I en DI-artikel från 2002 lägger han ut texten om att klubben ska nå allsvenskan och att han ska se till det blir på det viset. Så här sexton år senare konstaterar vi att det kommer ta lång tid om ens någonsin innan CU är en allsvensk klubb. Men även om Tomas misslyckades där (han dog i december 2017) är det lätt att förstå att klubben överhuvudtaget inte skulle existera idag utan hans pengar och arbete för klubben.

Nåväl, nu är vi i början av CU:s tillblivelse och Tomas på entreprenörens vis driver på utvecklingen i klubben. Han tycks varit den eviga optimisten när det kommer till ekonomiska utfall. Klubben har sin korta livslängd till trots förbrukat flera av sina nio ekonomiska liv. Redan i november 2002 efter bara tre års verksamhet beslutade föreningens styrelse att man skulle begära föreningen i konkurs då man hade skulder på över 2.2 miljoner som man inte kunde se hur de skulle kunna lösas. Man hade varit för optimistisk med budgetintäkterna och hade inte alls fått in de pengar man ville. Innan ordföranden hann lämna in konkursansökan till tinget hörde flera privatpersoner och företag av sig och ville hjälpa till att försöka rädda föreningen.

Räddningsaktionen lyckades, mestadels via Tomas pengar och klubben kunde leva vidare till en annan dag. Mångårige tränaren Börje Andersson som får gå pga att klubben inte har några pengar säger till Radio Värmland. Jag trodde att det här skulle kunna ridas ut. Han tycker inte klubben skötts på ett professionellt sätt.

Som det lätt kan bli när en entreprenör ska sköta mycket av driften i en klubb så kan det vara så att man hellre ser möjligheter snarare än regler och förordningar och då kan en del administrativa och lagmässiga hörn rundas på vägen. Klubben och Tomas blir 2007 anklagade av den franske spelaren Joseph Nguijol som hävdar att Tomas Mill ändrat hans proffskontrakt till ett amatöravtal för att kunna betala honom i svarta pengar.

– Jag fick inte pengarna på kontot, utan Tomas Mill gav mig pengarna i handen, säger Joseph till Expressen.se. Joseph tar till juristhjälp för att få rätt mot klubben. Klubben svarar med att bryta fransmannens kontrakt.

Att säga att Carlstad United är en klubb där lugnet och friden råder är en kraftig överdrift. Redan sommaren 2009 flaggar klubben för att det kan bli konkurs då alla pengar är slut och skulderna uppgår till långt över halvmiljonen. Vad värre är att nu har fordringsägarna (staten – uteblivna skatteinbetalningar som det handlar om) satt hårt mot hårt och krävt in pengarna – totalt 550 000 kr. Konkursförhandlingarna är utställda till 24 november 2009. Med trettio minuter till godo lyckas så klubben genom blixttiggande få ihop pengarna och betala in dem på skattekontot. Klubben har dock fortfarande skulder till Karlstad kommun och andra fordringsägare.

För att undvika att det händer igen bestämmer sig klubben för att starta ett idrottsaktiebolag som var populärt på den tiden. Genom det skulle man äga spelare som investerare skulle kunna lägga in pengar i. Det var så klart bara en vacker dröm som inte realiserades och AB:t som finns kvar än idag har aldrig omsatt några större summor.

Sen 2009 har läget i klubben varit lugnare i så motto att inga konkurshot funnits eller att andra skandaler avslöjats. Detta sagt har klubbens ekonomiska ställning gått från ansträngd till katastrofal. Sanningen är att föreningen är helt konkursmässig och hade det varit ett aktiebolag vi pratat om hade det gått i konkurs för länge sedan.

Vi har gått igenom Svff årliga sammanställning av Div 1 lagens ekonomi och redovisar i tabellen nedan den data som finns tillgänglig för Carlstad United genom åren. Vi kan se att man redan 2006 när man första gången tog klivet upp i Div 1 hade en eget kapital på minus 1.5 miljoner. I praktiken innebär det att man har en skuld till någon eller några på 1.5 miljoner. Som vi vidare ser ökade den skulden efter säsongen 2008 till 2.7 miljoner då man gjorde ett minusresultat på över 1.1 miljoner det året.

Vi antar att det var Tomas Mill som sköt till nödvändiga pengar får att klubben skulle överleva. Säsongerna 2009-10 lämnade man inte någon redovisning till Svff, vilket brukar betyda att föreningen är i administrativt kaos alternativt att man inte vill avslöja sin prekära ekonomiska situation (Div 1 lag är inte tvungna att lämna in årsredovisningar och andra handlingar som elitlagen måste göra – de är dock starkt uppmanade av Svff att göra så och får en skriftlig begäran om det och en rad påminnelser om att skicka in papperna – så det är ingenting man bara glömmer bort).

Åren 2011-14 spelade CU i Div 2 och då lämnas ingen redovisning in. När man väl var tillbaka i Div 1 2015 kan man konstatera att det egna negativa kapitalet hade ökat till 5.4 miljoner kronor. Men en omsättning på bara 2.5 miljoner 2015 är det förstås en ofantlig skuldbörda som klubben så klart inte har en chans att återbetala via sin omsättning. År 2016 ökade skulden ytterligare då resultatet var minus 233 000. Carlstad United har valt att för räkenskapsåret 2017 inte lämna in någon redovisning till Svff. Vi utgår från att man inte vill skylta offentligt med sin usla ekonomi och man behöver inte vara alltför spekulativ när man säger att det är nästan 100% säkert att det negativa kapitalet har ökat ytterligare efter förra årets säsong.

Om vi då ska försöka oss på att analysera vad som händer i CU utifrån det ekonomiska perspektivet kan vi börja med att slå fast att man har en finansiär som är beredd att gå in och låna ut pengar som täcker de förluster klubben gör. Det verkar vara ett modus operandi hos klubben att inte bekymra sig nämnvärt om dålig ekonomi under verksamhetsåret då man under klubbens hela existens alltid haft någon som täckt upp. Det är inte kommunen som tar hand om räkningarna, tvärtom har de genom åren varit tydliga med att CU ska göra rätt för sig.

Vi utgår från men vet inte säkert att det är Tomas Mill som står för fiolerna när klubben behövt låna. Nu är det dock slut på det då Tomas som sagt avled i december i fjol. Så frågan är om klubben har någon annan som kan buffra negativa ekonomiska resultat?

Om man ska spekulera kan man undra om det nu är Tomas Mill som lånat ut pengarna genom åren hur hans dödsbo ställer sig till fordran som finns på klubben. Om dödsboet begär att skulden regleras går CU i konkurs på en timme, de har ingen chans att hantera den skuldmassan via sin omsättning.

Oavsett vem klubben är skyldig runt 6 miljoner är det en stor risk man tar med att bygga sin ekonomi och drift av klubben på det sätt man gör. För eller senare ska skulden regleras och man har de facto inga ekonomiska möjligheter att åstadkomma en reglering med mindre än att skulden efterskänks, något som kan vara svårt att hoppas på när det gäller så mycket pengar. Det kan i det här sammanhanget tilläggas att föreningen regelmässigt får en varning av revisorn i sina årsredovisningar där man tar upp problemen med det egna negativa kapitalet och det ur ett ekonomiskt perspektiv ohållbara och osunda i att ha massa skulder som man aldrig kan betala igen.

Vad värre är för CU är att deras intäkter snarare tycks minska över tid istället för att öka. När man nådde sin hittills bästa placering 2008 hade man kostnader på 4.5M (5M i dagens penningvärde). I dagsläget verkar föreningen inte klara av att dra in mer än ca 3 miljoner som kan spenderas på verksamheten. Den siffran förutsätter så klart att alla löner är vita, vilket vi vet att de inte alltid har varit. I vilket fall, spelarna i CU tjänar officiellt väldigt lite pengar i jämförelse med i princip alla andra Div 1 spelare oavsett om det är norr- eller söderettan.

År 2016 uppgick spelarlönerna i CU till 1.8 miljoner och det var bara FC Höllviken (1.2M), IK Sleipner (1.3M), (båda åkte ur) och den kända fuskarklubben Akropolis IF som officiellt bara hade 700 000 i lönekostnader för sin spelartrupp 2016, som spenderade mindre på löner till sina spelare. Det är bara att konstatera, andra lag klarar inte av att ordna kontraktet när man spenderar liknande summor på spelarlöner som Carlstad United gör, så frågan måste ställas, varför gör CU det? Och trots de låga lönerna gick föreningen back 2016 och någon fick slanta upp 230 000 för att rädda ekonomin. Det säger sig självt, hur ska man klara av ekonomin högre upp i systemet när man näppeligen klarar den i Div 1.

Carlstad United har via Tomas Mill alltid drömt om avancemang i seriesystemet och det finns en god chans att CU efter säsongen har avancerat till Superettan. Det firas säkert stort när så eventuellt sker, men frågan är om klubben förstått att avancemanget lika gärna kan bli föreningens dödsdom? För hur man än vrider och vänder på det, i och med att klubben misskött sin ekonomi genom åren och har så stora skulder har man nu blivit sin egen värsta fiende i sin strävan att nå elitfotbollen.

CU kanske nu tänker att om man går upp kan man använda det elitstöd man får från SEF på ca 4 miljoner för att beta av sin skuld. Det finns flera problem med det. För det första är klubbens skuld 6 miljoner så det fattas 2 miljoner. Historiskt är det väldigt mycket pengar för föreningen att skaka fram till och med när Tomas Mill levde.

För det andra, om man använder alla elitstödspengar att betala gamla skulder får man spela med samma lag i SE som man hade i Div 1, eftersom man inte har råd att värva några nya spelare. Detta leder bara till att man åker ur Superettan direkt och sen är det ju långt ifrån säkert att CU-spelarna går med på att tjäna 5-6000 kr i månaden som man officiellt gör nu i genomsnitt när en SE-spelare hade över 25 000 i snittlön 2017.

Om CU skulle gå upp kommer licensnämnden avkräva CU på en handlingsplan per omgående där man tydligt får redovisa hur man ska vara skuldfria vid 2019 års utgång. Planen kommer bara godkännas om den bär sannolikhetens prägel och CU:s rykte om sig att ha dålig ekonomi och inte lämna in årsredovisningar kommer ligga klubben i fatet när nämnden bedömer hur klubben kan hantera sin ekonomiskt komplicerade situation.

Fråga er själva, hur skulle ni bedöma en klubbs förmåga att hantera Superettan när du historiskt som förening aldrig visat dig kapabel att få in mer än ca 3 miljoner i intäkter och har en tendens att inte hålla dina budgetar utan dra på dig skulder? Det finns en given risk att licensnämnden statuerar exempel här och inte medger elitlicens till CU för 2020 om CU mot alla rimliga odds skulle var kvar i Superettan vid den tidpunkten.

Även om CU mirakulöst skulle bli skuldfritt uppgår de totala intäkterna ändå bara till ca 7-8 miljoner i SE, vilket är historiskt lågt och kan bara matchas av fuskarklubben Väsby Uniteds omsättning i SE för 10 år sedan. Då kan man invända att man kommer få högre intäkter när man kliver upp en division. Problemet för CU är att man inte visat att man klarar av att öka intäkterna när man tagit klivet från Div 2 till Div 1, tvärtom är ekonomin obetydligt större efter flera år i Div 1 än när man 2014 spelade i tvåan. Så det blir uppenbart att om inte Carlstad har en svartekonomi som uppgår till samma summor som den vita, dvs minst 3 miljoner kommer man aldrig kunna hantera SE ekonomiskt med eller utan skuld. Det enda som riskerar hända är att klubben gör som man redan gjort två gånger på de 18 år man sparkat boll, sätter en glädjebudget i sin iver att klara sig kvar i SE. Det blir nog föreningens sista budget för nu finns ingen sugardaddy kvar som kan betala klubbens skulder.

Slutsatsen blir att om man är rädd om sin förening ser man till att inte gå upp i SE. Klubben är gravt underfinansierad och har liten förmåga att möta de ökade krav på professionalism som SEF ställer på SE-lagen. Vi förstår strävan hos CU att bli laget i staden som i skarp konkurrens med Karlstad BK tar sig upp i elitfotbollen. Men för Karlstads del och elitfotbollens skull vore det mycket bättre om KBK gick upp då det är en gammal, stabil och extremt välfinansierad klubb.

Carlstad United bör för att inte riskera hela alliansprojektet se till att växa till sig och göra sig redo för elitfotboll på ett helt annat sätt än man är idag innan man tillåter sig att ta det steget. För är det något vi lärt oss genom att studera övergångarna mellan Div 1 och SE är det att de problem man har i Div 1 inte magiskt försvinner när man går upp utan istället tenderar att förstärkas i Superettan.

Vi i VSK vet allt om detta då det var exakt så för oss 2010 då vi gick upp till SE helt utan förberedelser, ekonomi och kunskap om hur det skulle ordnas. Det blev en kaossäsong 2011 som slutade med att alla värda några pengar i spelartruppen fick säljas för att rädda ekonomin och klubben hamnade i administrativt kaos och en ond ekonomisk spiral som var så när att få klubben i konkurs 2014. Det som gällde för VSK då gäller för Carlstad United nu. Vi kan bara hoppas att de förstår det. Elitfotbollen är på intet sätt betjänt av att klubbar som VSK 2010 eller CU 2018 tar steget upp i finrummet.