Coronastödet Del 2 : Svenska Fotbollförbundet struntar i Superettan

I del 1 av artikelserien om ”Coronastödet – Ett mästerverk i orättvisa” (https://www.anno1904.se/artikelserie-coronastodet-ett-masterverk-i-orattvisa/) visade vi hur snedfördelat pengarna var till fotbollen jämför med ishockeyn, Riksidrottsförbundet hade helt enkelt inte gjort sin läxa.

I del 2 så analyserar vi fördelningen av de pengar Svenska Fotbollsförbundet fick av RF. Även här kan vi se tydliga inslag av ologiska och orättvisa beslut.

Stödet till serierna

På förbundets hemsida kan vi klart och tydligt läsa om hur stödet fördelats (https://www.svenskfotboll.se/nyheter/serier/2020/11/fordelning-av-kompensationsstodet-klar/). Den här artikeln kommer enbart fokusera på stödet som delats ut till Allsvenskan, Damallsvenskan, Superettan och Elitettan. Förbundet har sedan valt att använda en del av de 96,7 miljoner som tilldelades till förlorade intäkter för Europacupspel, men eftersom dessa pengar är väldigt svårt att värdera så litar vi på att SvFF gjort ett nogrgrant och rättvist jobb här.

Men totalt blev det 81,8 miljoner (av totalt 96,7 miljoner) för de 4 högsta serierna att dela på och fördelningen ser ut som följer:

• Allsvenskan 64,5 miljoner kr
• Damallsvenskan: 6,1 miljoner kr
• Superettan: 7,4 miljoner kr
• Elitettan: 3,8 miljoner kr

Här har förbunden gjort det snyggt på så sätt att Elitettan och Damallsvenskan har fått 100% av ansökt belopp vilket alla inblandade ska ha en eloge för.

I artikeln kommer vi enbart fokusera på fördelningen mellan Allsvenskan och Superettan, ett totalbelopp på nära 71,9 miljoner kronor

Den orättvisa fördelningen

Okej, nu har Allsvenskan och Superettan fått en säck med pengar att fördela mellan serierna. Hur ska då dessa fördelas för att det ska vara rättvist? Ska det vara på omsättning, publiksnitt eller kanske bara följa hur pengarna i TV-avtalet fördelas. Eller kan det tänkas finnas andra modeller?

Här är exempel på 4 olika modeller som skulle kunna användas för fördelningen av pengarna mellan Superettan och Allsvenskan:

1. Följa TV-avtalet: Superettan: 25%, Allsvenskan 75%
2. Omsättning från 2019: Superettan 17.1%, Allsvenskan 82.9%
3. Publiksnitt från 2019: Superettan 15.1%, Allsvenskan 84.9%
4. Publikintäkter från 2019: Superettan 11.6%, Allsvenskan 88.4%

Kollar man närmare hur pengarna är fördelade inom varje serie så ser man snabbt att det verkar finns ett lågt grundbelopp, men framförallt så har förbundet fördelat hälften av pengarna inom varje serie baserat på publiksnitt och hälften på omsättning, vi kan alltså säga att man valt en blandning av punkt 2 och punkt 3.

Skulle man då använda samma modell för att fördela pengarna mellan serierna skulle det sannolikt anses som en rättvis modell. Det vill säga att Superettan får totalt cirka 16,1 % av totala beloppet på 71,9 miljoner.

Skulle man däremot tänka sig det ”värsta” scenariot utifrån ett Superettanperspektiv, så skulle det då ha varit 11.6% av totalbeloppet, om SvFF hade valt punkt 4 för fördelning av pengar.

Men hur blev det då?

Superettan fick 10.2% och Allsvenskan 89.8%.

Superettan fick alltså klart sämre än det absolut sämsta scenariot.

Vad siffran 10.2% är baserad på framgår inte alls

Vad hade olika scenarion gjort för VSK Fotboll?

VSK Fotboll fick 480 281 kr i stöd. Nedan kan ni se vad det stödet hade blivit om logik och faktisk data hade används av Svenska Fotbollsförbundet, men även av Riksidrottsförbundet

Anledning	Belopp	Skillnad
Faktiskt utbetalat stöd	480 281 kr	0 kr
Sämsta scenariot, enbart publikintäkter 2019	551 609 kr	71 328 kr
Modell som SvFF använde inom varje serie (16.1%till Superettan)	770 351kr	290 070 kr
SvFF:s modell (16.1%) plus rättvist stöd mellan ishockey och fotboll (63% mer till fotbollen generellt)	1 2580 560 kr	778 280kr

Med rättvis och rimlig fördelning av pengar av både Riksidrottsförbundet och Svenska Fotbollsförbundet hade VSK Fotboll fått nästan 800 000:- mer i stöd.

Slutsatser

Det är inte raketforskning att förstå att ”Den som skriker högst får mest”.

Ishockeyn har varit väldigt mycket tydligare än fotbollen att de inte klarar sig utan sin publik. Fotbollen accepterade det mer på ett tidigt stadium att 2020 kommer bli ett hundår och publik under året var inte ett troligt scenario. Klubbchefer i diverse klubbar i SHL har varit snabba med berätta exakt hur mycket pengar de förlorar på tappad publik. Naturligtvis är det skrämselpropaganda mot bland annat RF, för spelare till både höger och vänster har värvats ändå, så pengarna kan inte ha varit ett större problem. Inte heller någonstans nämns det hur mycket kostnader en klubb har för att ta in åskådare, utan det framställs som att 1000 betalande åskådare som betalar 100 kronor i entré också ger ett plusresultat på 100 * 1000 kronor vilket naturligtvis inte är fallet!

Jämför vi sedan internt inom fotbollen så har naturligtvis de stora drakarna såsom Malmö FF och Stockholmsklubbarna varit tydliga med att de ska ha störst del av kakan. Kvar blir lilla Superettan som 2020 inte har någon riktigt stor klubb som kan dra med resten av serien. Vi kan nog vara säkra på att om exempelvis Hammarby spelat i Superettan 2020 så hade VSK inte få så lite som 480 000:- i stöd.

I skrivande stund har det inte offentliggjorts hur mycket pengar klubbarna i hockeyettan har fått, men genomsnittet där kommer landa på cirka 630 000:-, alltså betydligt högre än det snitt på 460 000:- som gäller för Superettan. Någon får gärna förklara hur en klubb med 222 åskådare (Surahammars IF) eventuellt lyckas få mer i stöd från staten än VSK Fotboll.