Den här säsongen blev något helt annat än vad vi förväntade oss. Redan innan Svenska cupen drog igång var det flera av oss som hade en bra känsla i magen. Trots att det redan på förhand var tydligt att det skulle finnas en del riktigt bra lag i toppen av Superettan så fanns det en tro på att VSK skulle kunna vara med och kriga på den övre halvan av serien. Med framgångarna i cupen kom en tro på något ännu större.
Innan säsongen ens dragit igång hade vi bevisat för oss själva och hela Sverige att VSK kunde slå alla lag. Vi var att räkna med och det 2021 skulle bli en riktigt rolig säsong.
Men ni vet alla hur det gick. Spelarförsäljningar, skador och ett ständigt laborerande med startelvan tog död på toppstridsdrömmarna och istället slåss vi nu får vår överlevnad i botten av tabellen.
I helgen överhörde jag ett gäng män i 60-årsåldern som diskuterade VSK och vad som gått snett. Hur kan man ha slarvat bort det spel och momentum som rådde i början året?
För de allra flesta av oss är det en gåta hur målsprutor som Tronét och Prodell kan vara så iskalla. Hur kan en klubb med ambitioner sälja närmare hälften av den startelva som slog svenska mästarna, osv.
Visst finns det frågor att ställa och saker att gnälla på, men än lever hoppet och det är dags att sluta gnälla.
Oavsett vad resultaten säger så har Kalle Karlssons mannar i de senaste två matcherna mot topplagen Sundsvall och Värnamo visat att de inte förtjänar att åka ur serien. Inför matchen mot GAIS på tisdag är VSK favoriter enligt oddssättarna och med rätt stöd på läktarna kan det bli en sjuhelvetes fest i oktobermörkret.
Det gäller bara att bita ihop och göra jobbet – både på planen och läktaren!
Vi ses på parken!
Här köper du biljett till matchen
DU HAR VÄL INTE MISSAT
I fråga om stabilitet kan insatsen sammanfattas som säsongens främsta.
Seger över Vetlanda men vissa försvarsproblem består
Årets Annospelare: Marcus Linday