Dags för revansch mot Trelleborg

För mig är alla bortamatcher i Skåne de svåraste, inte bara på grund av att de spelas på gräsplaner, utan främst på grund av det stora avståndet. Om vi tänker tillbaka till Norrettan hade alla lag stora problem med de långa resorna till Umeå, Piteå och Skellefteå, då spelarna oftast var tvungna att tillbringa många timmar på en buss.

Förra året åkte jag ner för att se matchen mot Trelleborg, och det var verkligen ingen rolig upplevelse. Det var precis efter att VSK hade tappat en 2-0-ledning mot AFC och förlorat med 5-2. Efter bara 45 minuter stod det redan 3-0 till Trelleborg, och jag undrade varför jag hade åkt dit överhuvudtaget. VSK hade släppt in hela 8 mål på bara 60 minuter.

Under den andra halvleken tillbringade jag större delen av tiden på pressläktaren och tröstade mig med en kanelbulle, trots att jag hade planerat att fota hela matchen. Det fanns verkligen ingen glädje att skåda hos spelarna och ledarna, och jag minns fortfarande tydligt hur Jesper Adolfsson satt på en trottoarkant utanför bussen och åt en pizza samtidigt som han muttrade och såg allmänt förkrossad ut.

Även om det finns många spelare kvar i laget har det faktiskt skett stora förändringar i startelvan sedan den matchen mot Trelleborg. Anton var frånvarande på grund av en skada, och backlinjen bestod av Rask, Adolfsson och Ribeiro, varav två har lämnat och en är skadad. Jag anser att VSK åker ner med ett betydligt starkare lag denna gång trots att vi tappat skyttekungen Granath.

Jag hoppas verkligen att VSK känner revanschlusta och tror på sina möjligheter att vinna matchen. I en sådan här match har VSK egentligen allt att vinna. Det är inte många som förväntar sig att laget ska ta poäng, och även om man skulle förlora ligger man som sämst trea tack vare sin fina inledning på säsongen.

Ta dom djävlarna bara, sen kör vi över AFC på det.

//HL