Dasslock, swish eller dynamisk prissättning? Fotboll är ett minnesvärt skådespel

90-talet. Före sociala mediers ankomst. Byns kommande A-lagsmatch annonserades med svart tusch på ett vitt dasslock (förhoppningsvis oanvänt) som svävade under ortnamns-skylten.
I samma sekund som skylten passerades hade jag något att se fram emot. Det vankades fotboll.
Att lagen vi parvlar skulle få skåda var Möklinta och Medåker (inte precis Milan och Juve) reflekterade man inte över.

Fotboll som fotboll. Varmkorv som varmkorv. 

Jag minns även lukten av cornflakes i fotbollscupernas matsal, doften av nytvättade matchtröjor och tankarna när man skulle markera en storväxt anfallare vid hörnspark (hoppas inte bollen dimper ner där vi står!).  

I en fotbollsmatch kryddas de yttre ramarna, som är konkreta och förutsägbara, med mer oförutsägbara moment.

Vi har å ena sidan arenan, spelplanens linjer, 2*45 min, regelboken och laguppställningen.

Västerås besitter en gråmulen betongarena där frånvaron av kortsidor får en att undra om Teljebäcks pengapåse plötsligt tog slut? I en regnfylld och kylslagen Div 1-match så är en glest befolkad och vindpinad ståplats en ganska dyster och grå plats.

Men det som å andra sidan gör att fotbollen skapar så många minnen är alla ytterligare dimensioner som finns i en match. En av dem är publiken, ibland även kallad för den 12:e spelaren. En spelare som kan förvandla en gråmulen måndag till en färgsprakande lördag. 

Alla som har varit på en utsåld Ullevi-konsert vet att gemenskapen och stämningen i en stor enad folkmassa skapar ljuv musik. Likaså var det på Hitachy Energy Arena i söndags. Tillsammans skapade varje enskild åskådare en grönvit enhet som besjälade betongen på hemmastå och bildade en Allsvenskt bidragande pusselbit. En symfoni som även dirigentstarka Symfoniettan i Västerås hade höjt på ögonbrynen över.

Någon var där för att elda grönvit rök i mask, någon för att dricka matchens höjdpunkt i 69:e minuten (en varm kopp kaffe), medan en tredje fann sinnesro av att få koppla bort jobbet och bara slappna av och följa spelet. En fjärde svävade bort mentalt i ett drömliknande tillstånd och jämförde nöjt Jabirs kanoner med Dragomir Dragaranovs (var de lika hårda?). 

Även fast alla åskådare är unika och olika så förenades vi på en fullsatt läktare. Ung som gammal. Moderat som socialdemokrat. Lastbillschaufför som kirurg. Kung och fosterlands hejaramsa-sjungande som knäpptyst. 

En stor nyckel till den Allsvenska platsen är VSK:s bulls-eye träffsäkerhet på transfermarknaden de senaste åren. Framgången på planen har omsatts i fina publikintäkter. som hade fått Christina Liffner att jubla och skjuta bicykletas inombords. En viktig del för att fortsätta bygga en solid ekonomi är att fortsätta att ha en dialog med åskådarna för att utveckla matcharrangemangen.  Kunden är kung (Okej Simon Johansson, du är också monark i VSK-riket).

Ta in på synpunkter för att göra upplevelsen ännu bättre och använd alla verktyg som idag finns där ute. Man tager vad man haver: dasslock, swish eller dynamisk prissättning? Det viktigaste är att klubben fortsätter att tillsammans med oss åskådare skapa minnesvärda upplevelser genom starka arrangemang.

Grönvita hälsningar,
Signore Abrahamsson 

PS. Jag måste erkänna att det känns spännande att våra kommande gäster inte heter Örebro, Eskilstuna och Gefle utan Malmö FF, Hammarby, AIK och Djurgården!