Debaclet på Råby IP – ett splittrat VSK Fotboll

Visst, det finns förklaringar till att VSK Fotboll lyckades med bedriften att förlora med 4-0 mot division 3 gänget IK Franke på tisdagskvällen. En är att ingen ur startelvan vill spela en sådan här match eftersom det ökar skaderisken och belastningen på spelarna. Paradoxalt nog är det VSK:s breda trupp och tränarduons lite valhänta hantering av den som gör att VSK förlorar en sån här match mot Franke.

Klubben har varit tydlig med att cupmatcher har låg prio då det är serien som gäller nu i höst. Strategin man valt är att skona startelvan helt från cupmatcher för att undvika skador och belastning, en lyx man tycker man kan kosta på sig med i princip två startelvor tillgängliga. Det innebär i praktiken att matcher som mot Franke förpassas till A-truppens B-lag som får ta sig an uppgiften. På ytan är ju detta rätt självklart och okomplicerat. Men tydligen är det inte det eftersom B-formationen gör direkt dåliga insatser, först mot Brage och än värre mot Franke. Vi har sett samma fenomen i två cupmatcher i rad nu med mindre än en veckas mellanrum. Ett B-lag som är helt under isen och agerar osäkert, räddhågset och utan vilja.

Varför blir det så för, två gånger i rad?

Den enkla förklaringen är att spelarna på plan i B-formationen känner sig övergivna. Övergivna av tränarna och sina lagkamrater ur startelvan. De har samma krav på sig att prestera som ordinarie startelva men de är inte samspelta, inbördes kvalitén på spelarna är väldigt varierande och det finns ingen hjälp att få om det krisar, på bänken sitter juniorer.

Det här blir den oförutsedda konsekvensen av att helt rotera elvor mellan olika matcher. Man skapar ett A-lag och ett B-lag i A-truppen, där en del av klubbens matchuppgifter faller på A-laget och de mindre viktiga på B-laget. Helt plötsligt är det inte A-truppen i sin helhet som är ansvarig för alla klubbens matcher utan olika uppställningar som har olika uppgifter. Det kanske är en skön känsla för spelarna i startelvan men knappast för resten.

Ni förstår själva hur kul det måste vara att gå ut och spela för VSK B med samma krav på sig som de i VSK A men med mycket sämre förutsättningar, där tom tränarna säger att det egentligen inte är viktigt eftersom vi inte ens ger laget vettiga förutsättningar att lyckas. Det är svårt på riktigt att lyckas då mot Brage och mot ett heltaggat Franke, spelarna blir helt övergivna av sina lagkompisar, var resten av A-truppen ens på Råby och såg matchen? Stod de där och stöttade och klappade händerna som förväntas av B-formationen som alltid måste ställa upp på laget och det gemensamma. Men när det gäller deras matcher så är det inte viktigt med vi och gemenskap längre. Då blir man utslängd till vargarna utan stöd och blir utskällda när man misslyckas. Visst kan man tycka att spelarna ska kunna hantera det, men bevisligen är det inte så och ska inte vara det heller.

Förutom den uppenbara risken med att misslyckas i matcherna har det sina risker att dela upp truppen på det här sättet och låta den sämre halvan göra det som anses mindre viktigt – det blir lätt ett vi och dom-tänk i en sådan trupp.

Tränarna är på god väg att krossa vi-känslan i gruppen.

Hur gör man för att lyckas då?

Det enklaste sättet och som de flesta tränare använder sig av är helt enkelt att våga chansa lite för att vinna mycket och framförallt behålla A-truppens integritet.

Det är helt fel och ett tydligt misstag som visat sig två cupmatcher i rad nu och som vi skrev efter Brage-matchen att inte ha minst en ordinarie spelare i varje lagdel från start som får vara pappa och se till att kvalitén bibehålls och bolltempot blir tillräckligt högt. Men det är inte bara för att den fotbollsmässiga kvalitén ska bibehållas så mycket som möjligt utan minst lika mycket för att alla i A-truppen ska känna att alla matcher är hela truppens ansvar, ingen kan smita ifrån uppdraget att bidra när det behövs. De i B-uppställningen ska känna att de får hjälp av de som är bättre och att tränarna gör allt för att laget ska lyckas med sina uppgifter, även om de inte har högsta prioritet.

På bänken i en sådan här match mot Franke ska ytterligare startelva-spelare sitta, taggade till tusen och, redo att hoppa in tillsammans med juniorerna, resultaten får visa vilka som behöver komma in. Alla ska känna att vi gör det här tillsammans, vinner vi gör hela A-truppen det, förlorar vi är det samma sak, startspelare och juniorer tillsammans. Det är så man bygger ett lag och en lagkänsla, inte genom att dela upp truppen i två halvor – ett hyllat A-lag och en B-formation som man mer eller mindre sätter upp för att misslyckas i de matcher de ska spela genom att i ord och handling visa att ni är inte lika mycket värda.

Blir det kris som mot Franke måste ytterligare startspelare in för att försöka rädda situationen. Visst, det kan kosta en skada och mer belastning på en enstaka spelare men då har man i vart fall en hel A-trupp som gör det tillsammans och man behandlar alla lika. Nu har vi en startelva och sen ett B-lag med spelare som känner sig övergivna och utpekade som dåliga fotbollsspelare då man blir förnedrat av ett div 3 lag. Det är inget bättre.

Vilka ska ersätta skador och avstängningar i startelvan av de som var inne på plan mot Franke? Är det någon som har självförtroende nog kvar efter att ha blivit avklädda två gånger på en vecka och dessutom på ett psykologiskt plan upplever sig svikna av övriga?

Det här med att dela upp truppen så tydligt gynnar alltså ingen. Gruppsykologiskt är det helt fel och det är nästan så att man nu önskar att truppen varit tunnare så att ett antal startspelare hade varit tvungna att spela mot Brage såväl som mot Franke. Nu måste den här amatörpsykologin i tränarstaben få ett slut och splittringen av A-truppen måste upphöra.

Detta som en övergripande förklaring till debaclet mot IK Franke och den svidande förlusten mot IK Brage. Sen är det naturligtvis så att spelarna som står på planen med ett VSK-emblem på bröstet har ett personligt ansvar för vad man håller på med. Alla har lön från klubben och förväntas därmed göra sitt yttersta i alla former av matcher som klubben valt att delta i. Det är aldrig spelarna som kan bestämma vilken match som är viktig för klubben eller ej. Har man blivit uttagen till att representera klubben i en match finns bara ett läge och det är maximal ansträngning fysiskt som psykiskt för att göra sitt yttersta i att försvara klubbens färger. Det fick vi inte se i matchen mot Franke och där får alla spelarna acceptera att bli klandrade för sina insatser. Kravet finns på betydligt bättre prestationer i framtiden om man vill vara kvar i klubben. Det var inte ok på något sätt det som hände på Råby IP.

Detta sagt – nu måste vi blicka framåt och se till att vi som lag och förening tacklar alla kommande utmaningar i höst. Tillsammans är vi starka – nu måste alla bidra till att vi står enade, på planen såväl som utanför.