Det allsvenska avancemanget betyder mycket på så många sätt.

VLT:s Daniel Nordström vill ha det verkligt starka rösterna i sitt stall. Inget fel i det kanske? När mörkret har sitt fasta grepp över vår Aseamarinerade stad är kanske lite flärd från Södermalm precis rätt medicin?

Emellertid, om man som lokaltidning håller örat mot marken framgår det rätt snabbt att hos dem vars röster kanske inte är så starka finns de allra starkaste berättelserna. Blev varse en liten sådan i veckan faktiskt. En berättelse direkt från Västerås som säger en del om staden och fotbollens betydelse.

Det finns en konstgräsplan alldeles intill en skola vi inte behöver nämna vid namn. Det är lika långt till villorna, där DN läses med lika stor värdighet som hos VLT:s ledarredaktion, som till lägenheterna med blandat klientel och stök.

På skoldagarna är det match med 30, 40 kids på planen. En massa elever med i många avseenden vitt skilda förutsättningar.  Det kan vara osämja men en rätt vacker bild av dagens Sverige mejslas fram mitt i allt.

Det är nära till Hitachi Arena men ännu närmare till de äldre ungdomarna. På eftermiddagarna dyker de ibland upp vid sidan av planen. Ger ett uppskattande ord om någons teknik,  står redo  att bjuda  på en burk nocco eller liknande. Förbjudet spännande.  En lockande men farlig värld för de yngre, soliga inte äldre än 8 år

En match för inte så längesedan avbröts plötsligt av flera skott. Bollen lämnades och fleras sprang mot ljudet.  På skräckblandat spända ben. Vad de fick se är sådant barn inte borde få uppleva.

Hitachi ligger som sagt nära men arenan och VSK var länge bara perifera i ungarnas vy. Det har varit europeiska klubbar och annat som fångat deras uppmärksamhet. Det har dock succesivt, förändrats. I takt med att spelarna besökt skolorna och klubben börjat lyfta från ständiga bottenstrider till det vi under året fått uppleva

Det har väckt ett intresse. Barnen pratar om lokal fotboll och beger sig till den närbelägna hemmaarenan.  Säsongens matcher har vissa gånger bevistats av 20, 30 elever från skolan med den stora konstgräsplanen. Det säger något om fotbollens kraft.

Det nyväckta intresset väcker hopp. Förebilder som tar sig fram och uppåt via något konstruktivt. Ger hopp om att även kommande generationer ska söka samma väg.

I våras anordnade skolan en fotbollsturnering. En brokig sådan där tjejer, killar och olika åldrar mixades. Laget med bäst samarbete och schystast beteende belönades med en fairplaypokal.  Det blev rätt lyckat tror jag. För såväl dem med fotboll som sin största passion som för de osäkrar parvlarna som knappt rört en boll innan.

Som prisutdelare ställde VSK:s Adam Padovan och Mohammed Mahammed upp. Deras entré orsakade väldiga glädjescener. Selfies och autografskrivande i ett hysteriskt tempo. De var som om Haaland och De Bruyne från Man City just anlänt. Grabbarna hanterade kidsen på ett fantastiskt fint sätt.     

Mohammad Mahammed blev Momme med många av eleverna den dagen. Sedan dess har han också passerat nämnda konstgräsplan vid flera tillfällen, under förmiddagarna, då barnen har rast och han är på väg till Grönvitts träning.  Lärarna har funderat vilken snubbe det är som ungarna ofta hälsar så glatt på. Ibland har de bara lämnat boll och plan för att rusa mot honom med det unisona utropet: Tjo Momme!

Fina scener.  200 meter ifrån platsen brändes ett gäng skott av under sensommaren och barnen lämnade planen på skräckblandat spända ben. Nu såg det ett bekant ansikte på en voj med VSK-loggan väl synlig. De sprang nu också men på lätta steg, Mot en snubbe som bemött dem väldigt schyst och nu var på väg att spela upp sin klubb i allsvenskan.

Kanske kände han igen sig i flera av dem. Unga människor med drömmar och träningskläder i diverse lags färger. Kanske har också Momme väckt ett hopp i dessa ynglingar. Det han gör nu kanske de också kan göra om 10 år eller så?

Trots att dessa unga västeråsare inte har de starkaste rösterna blir det huvudpersoner i en så här stark historia. Ett nedslag i Västerås och Sverige hösten 2023. Om utsatthet olikheter och faror. Nedslaget ger dock på samma gång en oerhört tydlig bild av hur viktig fotbollen kan vara.

Det allsvenska avancemanget betyder mycket på så många sätt.  Den här lilla skildringen skänker hopp till de delar av staden dit ledarskribenter och andra Stockholmsbaserade tyckares blickar inte når.

Det är inte så tokigt att ha örat mot marken. Det kan ge en tillgång till berättelser likt den här. En berättelse som ger verkligt ljus i vår Aseamarinerade gamla stads novembermörker.