Det allsvenska gräset, tveklöst så mycket grönare, är nu bara några ynka steg bort!

Ytterligare en seger. Ännu ett steg närmare det vi så länge drömt om. Den dröm vi burit länge, länge, länge men som tills i våras känts helt ouppnåelig. Nu ligger den där alldeles framför våra fötter.

Det satt långt inne ikväll. VSK var bättre men hade svårt att skapa det verkligt farliga chanserna Det krävdes ett uppenbart offsidemål för att få hål på motståndarna, AFC.  Ett mål som innebar halvtidssiffrorna 1-0. Ingen glänsande insats men en stabil ledning och ett härligt stöd från det tillresta fansen vars röster bokstavligen gick genom rutan.

Tidigt i andra halvlek skulle vi dock få indikationer på att det skulle sitta långt inne.  En ganska vårdslös Freddy tryckte ner hemmalagets Iglesias och straff. Det går att argumentera för att den var billig men som VSK:are gjorde man rätt i att hålla tyst med tanke på Diabates offsidemål innan. Palomino förvaltade hur som helst straffen på kliniskt möjliga vis och en ytterst oviss fortsättning väntade.

VSK förde men glänste inte. De enda som glänste var faktiskt de tillresta fansen som fortsatte att både höras och synas. Spelet krampade rentav en aning. Dåliga inlägg, knpeiga touch och svaga avlsut. Skulle det bli ett försmädligt kryss? Jabir fanns på bänken men hans inhopp lät dröja på sig. När han till slut kom in fick vi en viss förbättring men det hundraprocentiga chanserna uteblev.

Vi närmade oss minut 90 och krysset kändes retsamt nära. En utvisning på Sasman efter en fällning av Gefvert gav dock visst hopp. Til slut fick vi också ett förlösande mål. Inhoppande skyttekungen Jabir var nära men inte sist på bollen, utan en gammal trotjänare. Filip Tronet! Vilken känsla och vilka underbara scener som utbröt där bakom målet.

Det var inte vackert, inte imponerande sett till prestationen heller men ack så viktigt. Segrar som den här kännetecknar starka lag. ”Klyschan att hitta vägar väggar att vinna” stämmer verkligen in på Grönvitt.

Man har vunnit på så många skilda sätt under säsongen:  via en mastodntinsats mot Gais, genom att vända 0-2 mot Helsingborg,  tack vare  en brottningsmatch mot Skövde i ruskväder och så den här matchen. En match mitt i veckan, tätt mellan två högre ansedda hemmamacher. En match där stegen var lite tyngre och fokuset aningens mer avlägset. Där passningarna inte riktigt satt där spelarna ville.

Ändå står vi där nu. På lätta steg, med euforiska hjärtan och tömda hjärnor. Tre ytterligare poäng är inhämtade. Det allsvenska gräset, som tveklöst är så mycket grönare, är nu bara några ynka steg bort!