Det var illa 2019 – känslan är att det blir värre 2020 säger Mats Jonsson – säkerhetsansvarig i Djurgårdens IF

En ny fotbollssäsong står för dörren. Vad händer nu? Den säsong vi lagt bakom oss innehöll kontroverser mellan polismyndigheten och landets klubbar och deras supportrar på en nivå som aldrig skådats i detta land.

Hur kommer 2020 se ut? Har polisen tagit sitt förnuft till fånga och ändrat strategi i sitt sätt att använda villkorstrappor? Tar man ett steg tillbaka från kollektiva bestraffningar och försöker hitta dialoginstrument för att komma vidare i frågan om bengalbränningar?

Eller blir det värre? Sker en eskalering av villkor som passerar det absurdas gräns? Kanske blir det en ännu hårdare tillämpning av de till buds stående medel polisen har. Och hur ska vi se på den mentala upptrappning som polisföreträdare gjort som nu kopplar ihop fotboll och tårgasinsatser för första gången i offentliga sammanhang.

Brännande frågor onekligen, vad har vi att förvänta oss som fotbollssupportrar av 2020?

För att få svar tog Anno 1904 och bokade in en intervju med en av de personer som praktiskt och medialt varit mest inblandad i dessa frågor under senare år – Mats Jonsson, evenemangs- och säkerhetsansvarig i Djurgårdens IF.

Intervjun genomfördes fredagen den 14/2 precis när Mats återvänt till Djurgårdens kansli inrymt på Stockholms Stadion, efter ett informationsmöte mellan polismyndigheten och säkerhetsansvariga inom Djurgården.

Hur gick mötet med polismyndigheten?

– Det var ett möte bokat sedan länge och som var tänkt att utgöra startskotten för den här säsongens arbete med säkerhetsfrågor mellan polismyndigheten och Djurgården. Det var på det här mötet vi skulle få reda på hur polisen tänker inför 2020 och vad vi klubbar har att förvänta oss.

– Det här mötet utgjorde så klart också vår möjlighet att framföra synpunkter på övergripande nivå till myndigheten, säger Mats.

Jaha, och vad sa polisen om allt detta?

– Skrämmande lite faktiskt. Det verkar inte som att myndigheten vet vad de ska göra, mer än att på något diffust sätt fortsätta på den inslagna vägen, så klart, säger Mats.

– Vi klubbar hade ett antal för oss viktiga frågor som vi behövde svar på då det påverkar hur vi internt driver frågor vidare och hur vi ska tänka i olika sammanhang.

Kan du ge något konkret exempel så vi förstår?

– Absolut. Samtliga klubbar säljer just nu säsongskort för glatta livet. Vi behöver veta hur polisen tänker om åskådarbegränsningar på de olika arenorna, så att vi inte säljer för många platser på vissa sektioner. Ni förstår själva, om vi säljer för många blir det massa administrativa problem för klubbarna och sura miner hos dem som måste flytta.

– Polisen säger bara – fem dagar innan match får ni svar på eventuella publikbegränsningar via arrangörstillståndet. Känner ni er osäkra på vad som kommer att gälla så sälj inga årskort nu.

– När vi då säger att det inte är en hållbar modell för oss, vi måste sälja så många säsongskort som möjligt. För oss handlar i botten om tryggad ekonomi och att på förhand veta en miniminivå på entréintäkter som inte är beroende på hur laget presterar. Men det resonemanget rycker bara polisen på axlarna åt, som att det inte är deras problem.

De kanske vill att det ska vara tomt på läktarna?

– Ur deras perspektiv är det kanske att föredra eftersom inga bengalbränningar då kan ske. De har heller inga problem med att jobba mot ett sånt scenario där det blir tomma läktare, de struntar helt i våra förutsättningar, säger Mats.

Så utifrån det här mötet och det arbete du och andra lagt ned under vintern, hur bedömer du läget inför säsongen 2020 gällande polisens arbete med fotbollen?

– Det korta svaret på den frågan är att det om det var illa 2019, vilket det var, kommer det 2020 att bli ännu värre, konstaterar Mats. Och när jag nu säger kommer att bli värre, så menar jag det. Inte kanske bli värre utan det kommer att bli värre.

Det där får du nog ta och utveckla

– I november 2019 vann Djurgården en överklagan i kammarrätten runt ett villkor från polisen som vi fått på oss i en match redan på våren. Slutsatsen från den domen som får anses prejudicerande är att polisen i sin villkorsskrivning inte kan tala om vad som ska uppnås med säkerhetsarbetet på arenan, så kallade effektmål. Tex, det ska inte brinna bengaler, ingen besökare ska var substanspåverkad, inga planstormningar ska ske osv.

– Kammarrätten ansåg detta sätt att skriva villkor som orimligt, vilket vi tyckt hela tiden. Under den ordningen har jag ett personligt straffansvar i att effekterna av klubbens säkerhetsarbete runt matcherna blir de som polisen skriver i villkoren. Jag skulle då kunnat straffas i domstol om någon uppträtt berusad på arenan, om det nu fanns ett sådant villkor från polisen runt ett specifikt arrangemang. Det var och är ett helt orimligt sätt att hantera denna fråga, säger Mats.

– Istället säger kammarrätten nu att polisen i sina villkor måste tala om för arrangören exakt vad den ska utföra för konkreta handlingar som polisen bedömer har effekt för att nå de mål som polisen önskar, i praktiken så klart att inga bengaler brinner. Det kallas handlingsdirigerande åtgärder på polisspråk.

Okej, jag förstår skillnaden, men vad är problemet? Är det inte bättre att det blir så här?

– Jo, det var helt nödvändigt att det blev så här. Problemet är nu att polisen inte har den minsta aning om vilka åtgärder som skall skrivas in i villkoren för arrangemang, det blev tydligt på mötet, säger Mats.

– Det är förstås inte så svårt att sitta med makten i hand och tala om för en arrangör, vad som inte får hända på eventet. Det kräver ingen kunskap om någonting. Det var det vi fick uppleva 2019, men som kammarrätten nu satt stopp för.

– Nu när polisen ska formulera villkor som innebär konkreta åtgärder får vi räkna med allt möjligt konstigt och säkert ibland helt absurda åtgärder som vi måste vidta för att få arrangera ett matchevent. I grunden beror det på att polisen inte har en aning om vilka säkerhetsåtgärder som kan tänkas ha effekt mot det man vill uppnå, säger Mats.

Så om nu polisen får för sig att ni måste måla om Tele 2 i rosa för att de bedömer att det kan påverka säkerhetsläget i positiv riktning, så måste ni göra det.

– Ja, då måste vi måla om arenan. Vi kommer förstås att överklaga beslutet men det är ju en process där vi får svar om det var ett rimligt villkor långt senare. Där och då måste vi måla om arenan om vi vill kunna bjuda till match, konstaterar Mats.

– Det var för övrigt lite lustigt att du tog just det som exempel. Jag har fått indikationer från fotbollsklubbar i landet att polisen har gått in med förhandsbesked till klubbarna om att de måste bygga om arenorna för att få arrangera matcher där.

– Det är ju förstås surt för klubbarna och det kommer med kostnader. Sen är långt ifrån säkert att de hinner fixa dessa ombyggnationer i tid då många anläggningar ägs av kommuner där handläggnings- och upphandlingstider är långa, säger Mats.

Som exempel, kan de klubbar som drabbas av detta vara säkra på att deras ombyggnationer avhjälper det polisen vill uppnå?

– Nej, det är just det som är det övergripande problemet här. Polisen måste nu hitta på åtgärder som de tror kan påverka det de vill positivt. Jag säger hitta på, för de har av naturliga skäl väldigt lite kunskap om säkerhetsarbetets praktik på en arena. De har ju aldrig tvingats att sätta sig in i detaljerna.

– Nu blir det upp till några enstaka polismän att att försöka komma upp med åtgärder som de tror kan förbättra situationen. Jag ser framför mig oändliga diskussioner om vad som kan tänkas fungera och inte. De famlar i mörker och vi tvingas lyda, vad de nu kan tänkas hitta på, säger Mats.

– Sammanfattningsvis, jag kan inte se hur det här ska kunna bli bättre än ifjol, det kommer att bli värre.

Från centralt håll (SEF) lyfts ändå att det har blivit ett bättre klimat och att man nu har fått igång något som kan kallas dialog med centrala funktioner inom polismyndigheten, du tycks inte hålla med?

– Det är säkert så att man centralt jobbar på att hitta vägar framåt. Vi i Stockholmsområdet möter dock den verklighet som jag beskrev, det är den vi har att förhålla oss till.

Det verkar som polisen pratar med olika röster, beroende på vem man frågar?

– Så är det absolut, det kan skilja sig åt, men samtidigt är den övergripande signalen den från polisen att vi fortsätter. Den väg vi slog in på förra året gäller, vi kör på.

– Visst kan enskilda poliser hålla med oss i sakfrågorna, men de har en piska uppifrån att fortsätta det som påbörjats. Nu är dock alla förvirrade eftersom Kammarrätten tagit dem i örat och sagt att de måste skriva villkoren på annat sätt, säger Mats.

Okej, men varför ger de sig ens in i denna soppa och går i klinch med hela fotbollsetablissemanget, klubbar och supportrar?

– Det handlar bara om en enda sak som jag kan se, de vill få bort bengalbränningar på läktarna.

Men varför just nu?

– Det är inte helt lätt att veta, men jag upplever att man bestämt sig centralt för att något måste ske. Man förstår säkert någonstans att bengalbränningar inte kommer att försvinna med mindre än att man tömmer arenorna på folk. Men genom att göra det man nu gör så visar man sig själva och omvärlden att man gör något, säger Mats.

– Problemet är att detta ”något” får stora konsekvenser för fotbollsrörelsen, speciellt då de större klubbarna. Och det är konsekvenser polisen inte har någon förståelse för.

– Och jag måste tillägga här, vi gör redan enorma ansträngningar inför varje match för att förhindra att bengaler kommer in på arenan. Vi har en lång rad åtgärder för att förhindra det och det kostar klubben stora summor varje år. Det är ju inte så att vi inte gör något, konstaterar Mats.

Så för att avsluta den här delen, vad ser du framför dig 2020 hända i säkerhetsarbetet med polisens nya sätt att författa villkor för fotbollsarrangemang?

– Jag ser framför mig att polisen i våra förmöten kommer upp med villkor som är tagna ur luften, utan någon koppling till arrangörens verklighet och förutsättningar. Det kommer leda till en massa diskussioner om vad som är rimligt och vilka konsekvenser villkoren leder till.

– Jag ser att vi som arrangör i allt väsentligt förlorar dessa diskussioner och att polisen bestämmer trots att vi starkt avråder från vissa villkor.

– Jag ser hur säkerhetsarbetet blir mer tungrott, krångligare för besökarna med vidhängande irritation, som så klart går ut över oss som utför polisens order.

– Jag ser också hur vi går mot allt mindre publik på arenorna i takt med att polisen allt tydligare för sig själv formulerar tesen om att publikantal på något sätt är kopplat till bengalbrännande. Om det eldas bengaler tror jag att polisen tar vägen med åskådarbegränsningar och driver den än hårdare i år. För dem är som sagt tomma arenor inget problem. Att det sen inte finns någon koppling mellan antal åskådare och antalet bränningar är förstås inget som når fram i det här klimatet av konfrontation som nu råder på många håll, säger Mats.

Om vi tittar bortanför villkorstrappor och det som händer runt arrangemangen, upplever du att polisens arbete mot supportrar förändrats som en följd av den nya mer konfrontativa strategin?

– Jag upplever en stor skillnad mot tidigare. Vi kan se det på flera områden. Ett tydligt sådant är hur polisen jobbar medialt med våra risksupportrar. Under 2019 har det hänt vid flera tillfällen att man använder programmet Efterlyst för att fråga allmänheten om man kan hjälpa till att identifiera en för brott misstänkt person (risksupporter). Det löjliga är förstås att polisen mycket väl sedan länge vet vem det är och skulle kunna åka hem och plocka in killen för ett förhör när de ville, säger Mats.

– De tror kanske att det har en avskräckande effekt på andra supportrar. Om du är supporter och vill stöka runt, så kan du hamna på Efterlyst.

– Sen ser vi också hur polisen jobbar mer aktivt och koncentrerat med tillträdesförbud. De har nu organiserat upp det hela och använder bara några åklagare som de samarbetar närmare med. Tidigare kunde det hamna hos vilken åklagare som helst och då fick inte alltid polisen det utfall man önskade, så där har man nu kopierat hur polisen jobbar i Västra Götaland, säger Mats.

– Vi ser också att våra supporterpoliser och evenemangspoliser försvinner. De söker tjänster inom den nya polisorganisationen och har hittills inte ersatts. Det är mycket beklagligt för de här poliserna var väl insatta i vår verksamhet och förutsättningarna. På många sätt var de våra språkrör in i polismyndigheten, nu har vi svårt att göra vår röst hörd och jobba med polisen på ett kontinuerligt och systematiskt sätt, mycket beklagligt konstaterar Mats.

Hur tycker du man ska se på tex den raid mot en Tifo-container som polisen slog till emot i höstas. Det verkade uppenbart att de ville trakassera, mer än något annat?

– Det är svårt att värdera enskilda polisinsatser som utomstående, det kanske var en tillfällighet, det kanske handlade om ett tips att någon vakt eller liknande ringt till polisen. Jag vet faktiskt inte hur det förhåller sig i just detta fall.

Vi såg också i veckan som gick hur en polisföreträdare kopplade ihop polisens nya (kommande) kapacitet att skjuta tårgas med fotbollsarrangemang. Hur ska vi se på ett sånt uttalande?

– Ja, vad ska man säga. Det blir bara dumt. Så vitt jag vet har det aldrig varit aktuellt att inom ramen för ett fotbollsarrangemang använda tårgas för att skingra en folkmassa. Inte så att det inte skulle kunna vara aktuellt, men att ta det som exempel när det aldrig har upplevts behövas av någon inblandad, blir bara helt fel, säger Mats.

Vad gör Djurgården för att hantera den uppkomna situationen?

– Som klubb försöker vi så klart alltid få till dialog med polismyndigheten för att få förståelse för våra förutsättningar och hitta funktionella lösningar på de utmaningar vi har. Det kommer vi fortsätta med hela tiden.

– Men vi kan heller inte vara naiva. Vi ser hur polisen tänker och vi ser hur polisledningen driver på. Vi måste också förbereda oss för hur vi ska jobba i den samverkansmiljö som råder, inte den vi önskar skulle finnas.

Vad innebär det rent konkret?

– Ett exempel på det är att Djurgården tillsammans med Hammarby och AIK har haft möte på högsta nivå, dvs klubbchefer och säkerhetsansvariga för att diskutera hur vi kan möta upp mot de förutsättningar för säkerhetsarbetet som nu existerar. I praktiken innebär det att vi börjat titta på hur vi kan poola resurser för att göra saker gemensamt. Som ett exempel kan nämnas att vi skulle kunna dela på advokatkostnader när vi tvingas in i juridiska frågeställningar, överklaganden av villkor etc, säger Mats.

Hur ska vi se på den typen av samarbete, är det en mobilisering mot det sätt som polismyndigheten nu arbetar?

Ja, så kan man se det. Det är en mobilisering för vi känner att vår kärnverksamhet är hotad, den där vi erbjuder, säkra och fantastiska arrangemang till en månghövdad publik under ordnade former, avslutar Mats Jonsson intervjun.

______________________________________________________________________________

Vi tackar Mats Jonsson för intervjun och för generositet med sin tid.