Drömhösten 2.0 – när dröm äntligen möter verklighet

Bland lokala fotbollsminnen håller jag en novembersöndag 2015 väldigt högt. VSK hade just slagit Södertälje med 4-2 och därigenom säkrat sitt kontrakt i division 1. Räddat sin existens helt enkelt. En varm och ljus kväll trots att jag knöt den Grönvita sjalen hårt i höstkvällens mörker och blåst.

När nu tre år har förflutit har vi hamnat i ett läge som i någon mån kan jämföras med höstkvällen 2015. VSK begav sig upp till Umeå och slog bottenkrigande Team TG med 1-0 igår. Starkt med tanke på det mentala debaclet i Örebro helgen innan.

Det gör att nästa söndags möte med Nyköping blir en sådan där match med stort M. En match där tre pinnar definitivt kan innebära serieseger och Superettan. Som 2015 fast så oerhört mycket större. 2018 är hösten då vi kan färdigställa huset vars material vi roffade åt oss tre år tidigare.

Då behövdes spadar för att lägga en grund för att överhuvudtaget kunna bygga upp en lokal fotboll att tala om. Idag har vi byggt den där grunden sedan länge och även rest upp kåken. Vad som återstår är bara att lägga på taket.

Förutom chansen till säkrat avancemang uppåt är Nyköping en motståndare mot vilken vi har slutgiltig revansch att utkräva. Ni minns premiären 2016, en vår som präglades av förhoppningar i kölvattnet av 2015 års drömhöst. VSK pressade nämnda motståndare men föll med 3-2, ett resultat som satte käppar i hjulen för den Grönvita framfarten

Skillnaderna mot då är dock distinkta. VSK är så mycket bättre av idag.  Bissarna hade dessutom en mycket bra målvakt i Anton Fagerström som räddade laget. Ni vet vilken kasse han vaktar numera.

Av alla beröringspunkter som knyter supportrar samman finns en vars stryka står över det mesta – drömmen. Alla vi som beträtt en läktare i egenskap av supporter har burit på många sådana. Drömmarna kräver dock näring och behöver förkroppsligas av något som får oss att tro.  I år är det i högsta grad så. Vi är nära det vi länge krigat för.  Vi ser mer än konturerna av det vi länge drömt om.

Spelarna är starka för sig men blir ännu starkare med oss i ryggen. Om exakt en vecka mönstrar vi 12 man mot Nyköpings 11.  Tillsammans lägger vi taket och fullbordar det som så länge eftersträvats

Det kom 3860 personer den där höstkvällen 2015. En månghövdad skara som bara fram sitt Grönvitt. Till nästa söndag bör det komma ännu fler och sjunga ännu högre. Det är en kväll då lokal fotbollshistoria ska skrivas.

Jag minns känslan när jag lämnade Parken då. Bra många minuter hade gått sedan domaren blåst av matchen. Fortfarande hördes klackens sång i ryggen när jag kom gående i höjd med bandyhallen: ”Sköna Gröna VSK”. En jäkligt mäktig och skön känsla. Jag vill återuppleva den nästa helg. Återuppleva och överträffa den känslan rentav. För 2018 är så in i helvete mycket större och bättre än 2015.

Det är nu drömmar ska besannas. Det är nu många års strävan ska ta oss i hamn. Tiden är inne för att lägga taket på den där kåken vi byggt upp under så lång tid.  Uppmaningen är synnerligen enkel: Alla till Parken!