Edsbyn vann stort, både på läktare och is

”Allting som ni gör kan jag göra bättre” heter ett gammalt coveralbum med Magnus Uggla, utgivet 1987. Titeln får mig att tänka på VSK:s insats i eftermiddags. Man var bra, men gästande Edsbyn ännu bättre.

VSK inledde faktiskt lysande, med högt tempo och fina kombinationer. När Martin Landström mycket snyggt satte 2-0 efter 11 minuter kändes det förträffligt. Kunde vi gå en verkligt stor bandykväll till mötes månne?

Som ni vet är dock inte 2-0 några större siffror i bandy, i synnerhet inte när Edsbn står för motståndet. Ju längre halvlekeken led desto mer påtagligt blev påminnelsen om Ugglas albumtitel. 

VSK fortsatte att spela bra men bortalaget plockade fram det ena esset efter det andra ur sin bandyrock. Määttäs hänsynslösa snabbhet, Janssons genombrottskraft, Edlings avslut. etc. En makalös insats från gästerna. Hälsingelagets första halvlek måste tillhöra de allra bästa insatserna som ett bortalag i ABB Arena Syd någonsin stått för.

VSK hade 2-0, men 2-3 såg ut att bli halvtidssiffrorna. Då tappade kapten Joneby huvudet och rammade nämnde Määtä i slutet av halvleken. Onödigt av en så rutinerad spelare, utvisning och dessutom ett sent mål på det. 2-4.

Det är möjligt att VSK, som gjorde det bra men överskuggades av en ännu bättre motståndare, fick en mental knäck efter första halvlek. Den andra var inte lika bra.  VSK kändes tämligen kalla medan Edsbyn gick lite på sparlåga.  Dock bör det poängteras att Grönvitt var ytterst nära en 3-4 reducering efter ett mönsteranfall, tyvärr drog Robin Andersson det givna läget utanför på ett närmast mirakulöst sätt.

Därefter drogs ridån ner, den tillstymmelse till energi som fanns kvar gick därefter om intet. 2-4 blev till slut 2-7. Det var inget som helst snack om vilket lag som var bäst.

Till största delen kan förlusten tillskrivas en fantastiskt bra motståndare. Det gäller dock att ha sina nyckelspelare kvar på banan, mot ett lag som Edsbyn blir man avklädd annars. Det känns också som om Grönvitts mittfält saknar verktyg defensivt, motståndarna tenderar att rinna igenom väl lätt emellanåt.

Det gäller nu att skaka av sig eftermiddagens utskåpning. På tisdag gästar Vetlanda betongkyrkan, smålänningarna står på samma poäng som grönvitt (24) så inget annat än seger gäller då. Getingboet om slutspelsplatserna blir allt tätare och den som inte är på tårna blir straffad.

Till sist: En äldre kvinna i publiken utbrast uppgivet i den första halvleken: ”Det är för sorligt att VSK inte har nån klack längre”. Bara att instämma.  Om det blev stora siffror i matchen på isen så handlade det nog tvåsiffrigt i läktarditon. VSK:arna var, undantaget några barns utrop ibland, tysta medan Edsbyns tillresta klack sjöng matchen igenom. Det är fan inte okej! Något måste göras i det här avseendet!