Även om ordet episkt överanvänds idag tror jag knappast någon av ordets överanvändare skulle kalla den första halvleken mellan VSK och Helsingborg för just episk. VSK svarade visserligen inte för en dålig insats. Man förde spelet och skapade ett antal farliga målchanser. Efter 20 spelade minuter kunde och borde Grönvitt haft ledningen.
Energin som laget skämt bort oss med tidigare fanns dock inte riktigt. Enkla misstag, felpassningar och ett försvar med visst darr gjorde att gästande Helsingborg så småningom kom in i halvleken. 0-1 kom till efter ett mer än lovligt slarvigt försvarsspel och 0-2, i halvlekens sista skälvande sekunder, dök upp som en oväntad örfil via en försmädlig frispark. Snopet och frustrerande.
Det ska sägas att Helsingborg hade maximal utdelning, en chans utöver målen. Ingen katastrofal insats från Grönvitt men färre misstag, bättre skärpa i försvarsspelet och fler passningar till rätt adress vore nödvändiga åtgärder för att kunna ta sig in i handlingen.
Jag var inte uppgiven i paus. VSK hade trots allt skapat åtskilliga chanser i första, att det skulle bli en sådan vändning som sedan följde det trodde jag dock inte. För om ingen kunde kalla första halvlek episk behöver man knappast vara en överanvändare av ordet för att kalla den tunga vändningen för just det: episk!
VSK satte fart direkt. Halvleken var inte gammal när Max Larsson drogs ner och fick domare Oppong att peka mot straffpunkten. Billigt enligt somliga men straff dömd. Jabir greppade beslutsamt bollen och la den till rätta. 1-2 och nästan hela halvleken kvar att spela.
VSK hade fått igång spelet och anföll konstant. Vänsterkanten kopplade grepp på Helsingborgs försvar. Chanserna följde på varandra och en kvittering kändes nära. Mycket riktigt kom den också via nämnde Jabir som den här gången var på rätt plats i boxen efter ett fint inspel av Åslund.
Vilka viktiga mål den store jabir gör. Han har vuxit in i VSK:s spel och är nu en viktig bricka i det. Just innan målet skadades tyvärr Max Larsson och byttes ut mot Diabate. Han har tidigare känts, vilket inte är konstigt, lite otimad. Idag såg vi inget av det. Istället visade ivorianen upp ett ruskigt register med fart, fysik och teknik Han lär bli en fruktansvärt obehaglig motståndare för många i höst!
VSK fortsatte att föra spelet och vann de flesta dueller. 3-2 kunde och borde nog ha kommit för chanserna fanns. Inte minst avlossade Olle Edlund en projektil som tog i kryssribban. Tids nog kom också det förlösande målet. Detta på en hörna där Freddy med gigantiskt häng nickade in 3-2. Förlösande!
När klockan tickade in på 90 minuter aviserade domarteamet 7 stoptidsminuter. Nervdaller att vänta men VSK höll stången väldigt bra även om Anton Fagerström i slutet tvingades till en makalös räddning som räddade segern.
3-2 blev det och ett underbart jubel utbröt. Den första halvleken lämnade en del att önska men att resa sig så som laget gjorde i andra det är manetalt väldigt starkt.
Resan laget haft sedan omstarten uppe i Sundsvall är så fruktansvärt stark. Det snackas sju ofta om att hitta vägar att vinna och det har VSK gjort i allra högsta grad. Toppinsatser mot topp-konkurrenter som Kiken och Gais. Kämpaseger i regn och på tung plan mot ett rätt brutalt Skövde. Stabil vinst mot ett extremt defensivt Gefle och så nu en så stark vändning.
Det är så oerhört imponerande. Få lag hittar så många olika vägar att vinna. Nu är det bara fem dagar till Kiken nere i Göteborg. Men med dagens vinst är det 12 pinnar ner till kval varför vi kan ta oss an seriefinalen med lugn!
Ordet episkt överanvänds som sagt men eftermiddagens vändning kan inte beskrivas på annat sätt. Den var episk och utförd av ett episkt lag!
DU HAR VÄL INTE MISSAT
I fråga om stabilitet kan insatsen sammanfattas som säsongens främsta.
Seger över Vetlanda men vissa försvarsproblem består
Årets Annospelare: Marcus Linday