En för alla, alla för TAF

Sex raka segrar, två insläppta mål och fem poäng ner till tvåan Carlstad. Siffror som talar sitt tydliga språk. Siffror som förvisso har flera förklaringar men där en sticker ut bland övriga. Tor-Arne Fredheim. Hallstasonen har lagt en fantastisk grund på vilken det Grönvita bygget vilar. I år gäller en för alla alla för TAF.

Det finns exempelvis en försvarsstruktur i år som gör att tre av fyra försvarsspelare kan saknas utan att det blir någon märkbar skillnad. Alla är viktiga i bygget, inte bara startspelarna. Ta en kille som Robin Blommé. Ifjol högt upp i hierarkin när säsongen började, sedermera petad ur den ordinarie elvan och mer perifer.

Trots detta går han in och mer eller mindre dominerar i skadade Berishas frånvaro. Vi som varit med några decennier skulle nästan kunna sammanfatta hans insatser med orden Hysén-klass. Sådant gör man inte om inte tränaren satt en tydlig prägel.

Vi ser även Karwan ta löpningar hemåt numera, på ett sätt som vi inte ens kunde drömma om ifjol, Dennis Perssons plats är hotad men han går in som inget hänt när chansen är framme. Filip Tronét placeras i en ovan mittfältsroll men fungerar och tycks växa i rollen. Sådant görs heller inte utan en tydlig prägel från sidlinjen. En för alla, alla för TAF.

Det är organiserat och solitt. Inte alltid klacksparkar och skönspel. Något sådant vore också överilat, inget som håller i längden. Det gäller ju långdistanslöpning och handlar inte om att brösta upp sig i ett enskilt 100 meters-lopp. 30 matcher som skär genom tre årstider med allt vad det innebär. TAF har satt upp en gameplan som spelarna hitttills följt till 110 procent.

Det kommer uppstå sämre perioder då förutsättningarna naggas i kanten av skador, avstängningar och stolpe ut. Med en organiserad och stabil grund att vila på behöver detta dock inte få mer än marginella följder.

Vi är långtifrån framme vid målet ännu, men vägen dit är krattad och har ger Grönvitt ypperliga förutsättningar. Krattad av Mister Tor-Arne Fredheim. En för alla, alla för TAF