En fotografs frustration

Som supportermedia har jag möjligheten att få se matcherna live, men inför dagens match tog det verkligen emot att gå dit. Efter flera omgångar med dålig poängskörd, ett ekonomiskt haveri och tvivelaktiga figurer som rör sig i VSK korridorer har det varit svårt och hitta glädjen i VSK. Artiklarna som skrivs på Anno blir allt färre när annat blir roligare än vad VSK är just nu. Men när så många inte kan se matcherna live så kände jag också ett ansvar att faktiskt ta vara på den chans som gets och försöka dokumentera den från mitt perspektiv med kameran i högsta hugg. Om inte annat så kan jag låna ut min stege till någon stackare på kortsidan så de kan se eländet lite bättre.

När jag kliver in på arenan noterar jag att det inte är så många på plats som det brukar. Även om det inte tillåts publik brukar det finnas flera spelare, anställda och styrelse på plats. Men denna lördag kväll var det få representanter från VSK på plats, kanske hade fler tänkt likt mig att prioritera något annat och roligare än vad VSK är just nu.

Men några som tänkte annorlunda var Fanatics som verkligen hade kraftsamlat och hade rekordmånga på plats på kortsidan, ståendes på dit släpade bandymål och stegar. När laget går in på plan så bildas det grönvit pyro från kortsidan, nu ska det minsan tas bra bilder på pyro tänker jag för mig själv. Men vinden blåser från fel håll och jag har ställt mig alldeles för långt bort. Jag gör mitt bästa och tar flera bilder och försöker leta mig närmare men får konstatera att pyrot är över när jag hittat en bra position. Skit.

Att gå runt på sidlinjen och fota ger en dålig överblick på spelet, men efter 20 minuter så kändes det ändå bra. De andra fotograferna höll med, det såg rätt bra ut men så visste vi också att VSK kunde inleda bra för att tappa allt. Någon skämtade om jag verkligen skulle vara på plan då de visste om att VSK släppt in ovanligt många mål när jag gått runt och fotat. En yngre kille som läste foto på gymnasiet hade letat sig dit och lånat en kamera från skolan för att testa på sportfotografering, en av de mer erfarna fotograferna gav lite goda råd. När VSK fått en onödig straff emot sig och det står 1-0 i halvtid så kändes det som att även VSK skulle behöva få lite goda råd.

Även om inte många var på plats så var frustrationen högst närvarande. Pratar med en supporterprofil som är på som är på plats som bårbärare, han är lika frustrerad som den jag senare pratar med i vippen. En kaffekopp fick värma innan det var dags att gå ut i det råa vädret och fota igen.

Efter att Jönköping Södra gjort 2-0 brister det för många på kortsidan från sina stegar. ”Avgå Askebrand” ropas det i kör, de får mothugg av några som tycker att sportchefen borde avgå istället och efter en liten stunds dividerande blir det ”Avgå alla”.

Själv funderar jag på om jag borde åka hem istället, varför står jag här i slutet av september i ett disigt Iver Arena och bevittnar en ytterligare VSK förlust. Finns det inget annat jag borde göra?

Medans jag går där och alibifotar vid sidlinjen och funderar på om jag ska smita hem så snor Skogh bollen och skjuter den stenhårt i ena hörnet. Vackert mål och rätt exalterad blir jag, inte bara av målet utan då jag hade lyckats knäppa flera bilder som kändes lovande. Lite nervöst tittar jag på kameran och ser att jag lyckats knäppa precis när bollen går i nät men tyvärr alldeles för oskarp för att kunna gå och använda. När jag ändå står rätt placerad och knäpper i rätt stund så blir bilden skit, jag och VSK är inte så olika ändå.  

När det gått 10 minuter och lika mycket återstår så småpratar jag igen med en fotograf, både han och jag är bekymrade över att VSK inte kommer till några farliga lägen. Trots att det är gott om tid att reducera känns allt bottenlöst.

Efter att klockan passerat 90 minuter börjar jag sakta mig bege mig upp på läktaren och funderar vart jag ska stå och fotografera vid slutsignalen. Det brukar vara ett bra tillfälle att fånga känslor från både spelare och ledare, både vid vinst och förlust. Ingen tanke finns på att VSK ska ordna en reducering.

Jag stannar till i min promenad då VSK lyckas få en hörna. Orutinerad så har jag inte kameran framme när David Engström nickar in 2-2. I min glädje i att VSK lyckats kvittera har jag glömt bort att jag har en kamera i handen. Spelarna springer och firar målet precis framför mig, nu ska bilder tas och kameran smattrar för fullt! Men bilderna blir återigen skit, fokus har hamnat på helt fel ställe och först när firandet nästan är över blir en bild bra. Men vad gör det när VSK kvitterat på övertid! En bra bild är oväsentligt när en poäng har räddats.

Även om poängen var viktig för VSK kan jag känna att den var viktigare för mig. Mitt förtroende för VSK var kört i botten, trots att det var 20 minuter kvar när VSK reducerade hade jag ingen tanke på att det skulle gå att ta poäng. Nu tändes det ändå litet nytt hopp inom mig för VSK. Även om mina chanser inte satt ikväll så satte VSK sina.

När var nu nästa hemmamatch igen?

Nedan är de bilder som dock blev bra.