En knockad och utburen förtrollning

Livet är inte riktigt där det en gång var. Det kanske aldrig kommer dit helt och hållet.  Vi börjar dock närma oss en vardag som är betydligt bättre än den vi kapslats in i under Pandemiåret.

Ett tydligt exempel på det gavs i eftermiddags. Det var härligt att äntra Rocklundaområdet. Coppersmith-terrassen var dekorerad i grönvitt, glädjen var påtaglig.   Äntligen kände jag – efter att ha lämnat terrassen för att bege mig in på Parken. Born in the USA spelades i högtalarna och sektionerna fylldes. Planen såg så där inbjudande ut som bara en fotbollsplan kan och sångerna ljöd. 

Jag önskar att vi hade kunnat stanna i den där smärre förtrollningen. Tyvärr kom en fotbollsmatch emellan.

En match där VSK till en början kändes inspirerade av trycket från läktaren och bjöd upp till kamp. Det där verkliga idéerna saknades emellertid. Simon Johansson hade mycket boll men saknade alternativ. Filip Tronét var vilsen som central forward och gästande Helsingborg plockade med lätthet ner Grönvitts försök till anfall.

Målen kom sedan likt oväntade knytnävsslag som ganska bryskt spräckte vår förtrollning. 0-1 på en resolut nick, 0-2 på en lika resolut nick som dock mer än lovligt hjälptes på traven av ett obefintligt markeringsspel. Helvete var det unisona utropet från läktarplats. Det skulle tyvärr inte vara slut där.  Även 0-3 kom, detta via ett på alla sätt horribelt agerande från VSK. Man fick nästan nypa sig i armen.

Halvtidspaus och helt andra tongångar än inför matchstart. Tomma blickar, bistra kommentarer och tunga steg upp mot sektionen inför halvlek två.

Askebrand och övriga hade gjort sina försök till bättring. Prodell kom in centralt och Tronét placerades på kanten. Visserligen vore motsatsen omöjlig men spelet blev bättre. Tronét väcktes ur sin spelmässiga koma och låg bakom en del även om pricken över i:et saknades. I en annan värld, där hemmalaget haft  en gnutta flyt samt lite större skicklighet framför mål hade målnollan spräckts och vi hade fått lite match av det hela. 

Tyvärr blev det inte så utan 0-3 blev i slutet 0-4 via straff. Den där förtrollningen låg definitivt knockad och utslagen på 10. Ridå.

Även om mycket gick emot VSK i fråga om flyt så handlar det naturligtvis om en undermålig insats. Försvaret ingav inget förtroende och anfallet saknade alternativ. jag såg aldrig den där nödvändiga glöden i spelarnas blickar.

Nu har Grönvitt tre pinnar ner till kvalplats och det med flera konkurrenter under sig på färre matcher. Läget kan fortare än kvickt bli ytterst prekärt. Till råga på allt väntar topplagen Norrby och Landskrona i de närmsta omgångarna. Det gäller att direkt skaka av sig dagens insats och få tag i någon mirakelkur tills dess.

Känslan när jag lämnade arenan var som natt mot dag gentemot den inför matchen. Inga ord, tomma blickar och den knockade förtrollningen hade burits ut till den bistra verkligheten.