En mastodontinsats hela laget ska vara stolta över!

Inför matchen skrev jag att det skulle krävas en mastodontinsats av VSK för att rå på AIK.. Det blev så och lite till.. I varenda millimeter. Genom räddningarna av Kjellsson, via ”blockarna” av Sjöström, Hompas geniala passningar och i Jonebys majestätiska krigande!

I halvtid trodde jag aldrig att VSK skulle orka. Man hade svarat för en väldigt stark insats men släppt in två mål via slarv och tappat ledningen alldeles i slutet. 4-4 i halvtid således.

Det bör poängteras att Tobias Holmberg var fullkomligt formidabel i halvleken, svår att komma åt och alltid redo för en delikat passning. Pricken över i:et var den gudomliga lyftningen fram till Joel Engströms 3-3.

Jag förväntade mig att AIK skulle få igång sina spetsar och det var visserligen pulshöjande varje gång Pettersson eller andra kom rättvända. VSK slet emellertid som galärslavar och gav dem minsta möjliga utrymme. Domarna hade också en ganska tillåtande nivå vilket gynnade hemmalaget. I mina ögon är det dock så det ska vara i slutspelsmatcher.

Halvleken svängde på ett föga hälsosamt vis för oss vid sidan. AIK var ytterst nära att ta sig igenom men stoppades av Grönvitt som i sin tur stod redo för kontringar, inte minst genom Hompas geniala passningsklubba. Herregud så bra han var ikväll!

Halvleken hade alla ingredienser som man kan önska sig. Somligas påstående att bandyn är tråkig och att det är svårt att se bollen hamnade i skamvrån. Halvleken hade allt utom mål. Nära var det dock som ni kan förstå, åt bägge håll.

Den mållösa andra halvleken innebar att sudden krävdes för avgörande. Om det kändes lite hopplöst efter den första så var känslan mer optimistisk nu. VSK lyckades med tur och skicklighet få stopp på AIK. Dessutom var man i lika farliga i sina omställningar. Gästerna var också griniga och hade mer än en synpunkt på domaren.

Sudden blev en något tröttare variant av andra halvlek. Det var dock lika svängigt och dramatiskt. Den restaurangsittande publiken blev tungan på vågen. Bar fram sitt Grönvitt under nära nog två förlängningstider. Med blott en minut kvar kom så avgörandet, genom Joneby. Som slitit under nästan 110 minuter, stoppat AIK:are, startat anfall och nosat på målchanser. oerhört imponerande!

Målet förenade VSK:arna i en hög, fick publiken att jubla och AIK:arna att fortsätta med sina domarkonferenser. Känslan var förbannat skön. Rättvist utjämnat till 1-1 och ett Grönvitt med luft under vingarna inför fortsättningen. Jag var tvungen att samla mig någon minut innan jag kunde lämna hallen. Vilken jävla match!

En mastodontinsats som sagt. En insats hela taget ska vara mycket stolta över. Tack!