En premiär som bådar gott

April och premiär för VSK i Superettan. Mot Brage uppe i Borlänge. För min del blev det kanske ingen optimal premiär. Även om solen lös och himlen var blå idag hade jag önskat några fler plusgrader. Och hade gärna tillbringat premiärdagen på någon av bussarna med alla andra Grönvita, för att ladda upp på Lions Bar innan Domnarvsvallens kyliga läktarsektioner tog emot oss.

Det blev inte så och egentligen är väl någon av alla som såg matchen på plats mer lämpade för en krönika men här kommer mina reflektioner från TV-soffan.

Jag var spänd och förväntansfull på förhand. Jag tror på det här laget. Det är något hetl annat än vad som var fallet ifjol eller åren dessförinnan. En trupp som är redo redan från början.

Det började med oroväckande mycket Brage. VSK fick slå ifrån sig en del men efterhand jämnade gästerna ut spelet litegrann. Halvleken var dock tillknäppt. Lite halvchanser här och var men nästan ingen hundraprocentig sådan. 0-0 i halvtid kändes ok men något extra behövde tillföras i andra. Publiken gjorde sitt bästa, hördes rejält då och då.

Den andra halvleken började på ett helt annat sätt. Premiärnerverna verkade ha lösts upp. Ganska tidigt avslutade kapten Simon Johansson ett mönsteranfall som innebar 1-0 till gästerna. Förarbetet av Patric Åslund var högklassigt. Den unge Åslund imponerade på många sätt.

Tyvärr kunde inte VSK förvalta sin ledning då Brage kvitterade omgående. Seth kunde aningens lättvindigt ta sig igneom och näta.

Det som följde var en ganska jömn historia med ett visst övertag för bortalaget. Jag imponerade söver hur man lyckades få grepp om bollen offensivt och varierade sitt spel. Nye Jaheem Burke visade upp en fin touch och ett irrationelt spelsätt som vi kommer få mycket nytta av under säsongen.

När klockan nörmade sig minut 80 kunde nämnde Burke strubbla in 2-1 efter ett ruskigt fint förarbete av Simon Gefvert. Härlig känsla, det grymma trycket från läktaren kunde inte ens jag gå miste om hemma i tv-soffan.

Slutet blev i viss mån dramatiskt då Brage kopplade upp. Det mest anmärkningsvärda under slutet var emellertids VSK:s väldigt starka försvarsspel. inte minst förtjänar Alex Douglas beröm för en fin insars. Hela 6 stopptidsminuter fick vi, men när domaren satte pipan i munnen och blåste av kunde vi konstatera sköna 2-1 till VSK.

Ett ohyggligt skönt resultat efter en verkligt stark insats. Vi ska inte ta ut något i förskott men den här premiären bådar gott. Säsongen kan bli något helt annat än det vi vant oss vid från tidigare. Tack spelarna och tack alla tillresta Grönvita som bjöd mig på en fin eftermiddag i tv-soffan.