En utmaning av mastodontformat

Även om segermarginalen igår blev ungefär lika stor som under seriematcherna speglade det inte riktigt matchbilden. AIK:s sista mål kom alldeles i slutskedet och hemmalaget fick inte igång sitt spel.

Skillnaden mellan lagen igår var spetsspelarna. Johan Esplund var mycket svårstoppad och Erik Pettersson skoningslös i sina genombrott. VSK gjorde det på många vis bra. Åtminstone fram till sista tredjedelen.

Våra spelare var lite av antitesen mot AIK:s. saknade förmågan att bryta igenom och göra den skillnad som krävs. Återigen brändes åtskilliga hörnor.

AIK var som sagt inte riktigt på tårna som lag och det gör mig lite förtvivlad att inte VSK utnyttjade det. Grönvitt måste ta tillvara på spelövertag likt det i första halvlek.. Ska man ha skuggan av en chans under fortsättningen av serien får det inte upprepas.

Imorgon är det dags för match nummer två, i Västerås. Förhoppningsvis har Micke Carlsson hittat några nycklar som kan komma till användning. För att ha chansen krävs större skicklighet på den sista tredjedelen, effektivitet på hörnorna och smartness för att undvika omställningar.

Därutöver har vi spetsspelarna, Esplund och Pettersson. Hur får man stopp på den duon? Det är nog omöjligt att helt stoppa dem, åtminstone Erik Pettersson av årets modell. Det är lite som att få stopp på en formtoppad Messi på en fotbollsplan. Han kommer göra och ligga bakom ett antal mål oavsett markering.

Vi får hoppas att Grönvitt får övriga bitar som nämnts att fungera. Det blir en utmaning av mastodontformat imorgon – men med flyt, effektivitet och grisig defensiv kan VSK ge dem en match.