Ett av de skönaste gulden efter en av de bästa finalinsatserna någonsin!

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Det tjugoförsta guldet är hur som helst i hamn. Hundra år efter VSK:s allra första. Det visar vilken speciell klubb det här är. Sättet som man spelade sig fram till guldet visar också vilket oerhört speciellt lag den här upplagan av VSK Bandy är.

Jag är oerhört glad över guldet men ännu mer stolt över spelarnas prestation. Den var fantastisk. Förutsättningarna för en final var inte optimala. 4, 5 plusgrader och nederbörd emellanåt. VSK lät sig dock inte påverkas. Lika lite som man låtit sig påverkas av någon yttre omständighet överhuvudutaget.

Det här slutspelet har kännetecknats av en knuten näve och ett formidabelt kollektiv. En för alla, alla för en. Alla jobbar och offrar sig, från Rasmus Sjöström till Martin Landström och Christoffer Fagerström.

Säsongen började lite trevande men nivån höjdes successivt och väl till slutspelet la man i en växel som få av oss kunde ana. Försvaret satt och flera spelare nådde personbästa i fråga om sina prestationer.

Inga negativa omständigheter satte käppar i hjulen. Det var ledningar som tappades, spökmål och annat men inget påverkade gruppen negativt. Laget bara växte. Såg möjligheter där många skulle ha tvekat. Det är därför vi står som färska Svenska Mästare nu.

Det är en fantastiskt härlig känsla. När det gällde som allra mest visade det här laget upp sig från sin absolut bästa sida.

Det har talats om små marginaler och naturligtvis spelade de in såväl i semin mot Edsbyn som under kvällens final. VSK förtjänade emellertid såväl avancemanget till finalen som segern i densamma.

Guld nummer tjugoett är i hamn. Ett guld som smakar oerhört bra. Det är naturligtvis svårt att jämföra en känsla man har nu med känslor från 6, 7 eller 10 år tillbaka. Jag håller emellertid det här guldet oerhört högt.

Som laget lyfte sig i slutspelet, som man tog sig an denna final. Mot svårast tänkbara motstånd. En episk mastodontintinsats i mina ögon.

Sent, sent kom Villas kvittering. En kvittering som skulle ha fått de flesta motståndare på fall men inte VSK. Man såg istället möjligheterna igen. Klev ut med full energi och avgjorde nästan omgående. Fantastiskt!

Viktor Spångbergs avgörande skänker oerhört mycket glädje men lagets insats från första till sista sekund ger mig en ännu större och skönare känsla.

Det märktes hos alla oss på läktaren. Det syntes också på spelarna strax efter slutsignalen. Ett guld hade kammats hem via en ovanligt stark och rentav episk insats. Ett av de skönaste gulden efter en av de absolut bästa finalinsatserna någonsin.

En speciell klubb med en stolt historia idag representerad av ett mycket speciellt lag som kan tillhöra klubbens finaste upplagor. Tack!