Ett fint initiativ och skolturnén kommer skörda frukt i form av många nya fans

Skallbergsskolan är nog ett slags typsnitt för en svensk skola modell 2022. Hit väller kidsen från närbelägna radhus, villor och lägenheter. Olika till sina kynnen och med olika förutsättningar. I sina bästa stunder skapar det en härlig mix där eleverna lär sig av sina olikheter och utvecklas på ett bra sätt.

Konstgräsplanen i skolans absoluta närhet har nämnts tidigare av Anno och är ett slags hjärta. Den har nu bokstavligt talat naggats i kanten. Ett knappt decennium med otaliga timmars matchande har slitit ut gräset och ett förskolebygge har kapat en del av den. Drömmarna där är dock lika stora nu som någonsin.

De spelas under rasterna och de spontanspelas på kvällar och helger. Vill du hitta ett enkelt samtalsämne är fotbollen ett perfekt sådant. Fråga någon av kidsen om helgens resultat i ligorna och du får dem som ett rinnande vatten. Fråga om en startelva i någon engelsk, spansk eller italiensk klubb och den sitter lika flytande.

De bär stolt tröjor med de stora europeiska klubbarnas loggor, vårt eget VSK har tyvärr varit aningens underrepresenterat. Några av dem lirar i klubbens ungdomslag och en och annan har jag mött på läktaren i år men alltför få egentligen.

Det ligger lite i tiden. Utbudet vad gäller storklubbarna är enormt. Inte bara matcherna utan snart sagt varenda träning ligger till allmän beskådan och de unga kan suga i sig de mesta. De lokala klubbarna behöver lägga ner en hel del jobb för att fånga barnens uppmärksamhet.

VSK har tagit fasta på detta och besökt ett flertal skolor sedan i våras. Idag var det Skallbergsskolans tur. Spelarna Anton Fagerström. Simon Gefvert, Michael Pawlik, Martin Gambos och Daniel Ask mötte upp skollans mellanstadieelever vid lunchrasten. De flankerades av supporterrävarna Pierre Ekendal och Kent Adolfsson.

Storögda killar och tjejer mötte VSK:arna på konstgräsplanen. De småpratade med dem, berättade om sina favoritlag och fick så småningom lira. Visa sina färdigheter, skjuta på Anton och hänfört se spelarnas trix. Ett sus från klungan av kids vid sidan om planen och någon kastade sig lyriskt i marken efter ett av Asks konstnummer.

Det här var inte Mbapé, Benzema eller Kulusevski men det var grabbar det kunde snacka med och få en high five av. Spelare som har sin hemmaplan bara någon utspark från Skallbergsskolan. Sådant ska inte underskattas. Sådant måste också utnyttjas.

Det var en skön syn att se supporterrävarna dra igång några av de gamla beprövade ramsorna och matchen präglades av glädje. Efteråt skrev spelarna autografer till eleverna vars ögon tydligt visade vilket stort ögonblick det var.

Spelarna ska ha en stor eloge för den okonstlade glädje det visade på planen och för sitt genuint fina bemötande mot barnen. Det kommer att ge Grönvita ringar på vattnet.

Efter rasten var det många som hade problem med att fokusera på lektionerna och åtminstone en elev ritade ett VSK-emblem i sitt skrivbock. På lördag mot Skövde kommer sannolikt en hel del utav dem att befinna sig på Iver när Skövde gästar.

Det här var ett fint initiativ och skolturnén klubben är ute på kommer skörda frukt i form av många nya Grönvita fans.

Som jag skrivit tidigare: Det lokala laget är som din egen arm. Du kan räta ut den och inse att den varken är grövst eller starkast. Den är dock ofrånkomligen din, om något ska bära saker åt dig så är det den. Tack!