Ett resultat som höjer temperaturen inför hemmamatchen mot Örebro nästa tisdag.

VSK besegrade Helsingborg med 1-0 på Olympia. Ett resultat som höjer temperaturen inför hemmamatchen mot Örebro nästa tisdag.

På förhand hade ett kryss känts mer än okej. Som matchen utvecklades hade dock allt annat än en seger varit ett misslyckande.

Helsingborg hade första 20 med mycket boll och någon halvchans men därefter växte sig VSK in i handlingen. Gentemot säsongens tidigare två matcher var det ett lite sämre VSK vi fick uppleva under första.

Man bröt sig emellertid in i matchen och glimtar av det som gjort mig optimistisk glimtade till. Det finns en stabilitet och ett grundspel i det här laget som man inte haft tidigare. När halvleken var över kunde vi konstatera att HIF haft inledningen på grund av att VSK inte riktigt stod att känna igen. VSK växte dock in i handlingen och hade de enda verkliga chanserna. Gott hopp således.

Den andra halvleken blev en ensidig historia där VSK tog över fullständigt. Det är egentligen högst anmärkningsvärt att Helsingborg kunde vara så undermåliga, men vill fokusera på VSK. Man tog sig fram och kopplade greppet. Det enda som saknades var, precis som mot Örgryte, effektivitet. Den första kvarten kunde och borde nog rentav ha resulterat i ett par mål för gästerna.

Det kändes ibland som VSK:arna per automatik sökte boxen med bollar utan att någon fanns där. Man kanske skulle söka lite variation, gå på egnombrott, skott ur dålig vinkel eller lite från distans?

Känslan var dock god. Med chanserna skulle bara målet komma. Jabir Abdihakim Ali fanns där på bänken och jag hoppades att han skulle få en halvtimme åtminstone.

Vid de första bytena förblev dock nyförvärvet kvar på bänken. Burke och Hellblom ut till förmån för Åslund och Sadnberg. Min reaktion där och då var att det var närmast barockt att ta ut Burke. Även om han inte varit lika vass som i de första matcherna var han ändå ett ständigt hot. Ingen Jabir heller. Nog borde han fått chansen?

Bytena skulle dock inte få någon negativ effektiv. Tvärtom. Inte minst Sandberg var en fin injektion som oroade hemmalaget. Matchbilden fortsatte som innan. VSK-press mot ett håglöst Helsingborg.

Tids nog fick vi emellertid se Jabir Abdihakim Ali. Omedelbart visade han upp sin fysik och därutöver också en överraskande rörlighet med tanke på storleken. Efter bara några minuter på planen friställde han Miquel Sandberg som satte ett underbart skönt 1-0.

Ett resultat som skulle stå sig. Trots 8 minuters stopptid som avslutades med två hörnor i det absoluta slutskedet. VSK ska ha all heder för sin insats. Man faller inte in i svackor som tidigare och är starka försvarsmässigt.

Bland många framträdande spelare väljer jag att utse Daniel Ask till matchens lirare. Han är bra med boll, vinner dueller och bryter fram i banan på ett härligt sätt. Ask har utvecklats till en motor och mittfältsgeneral av ovärderligt snitt.

Inledningen av säsongen är imponerande. 7 av 9 poäng. Man har varit klart bästa lag i alla tre matcher så poängskörden borde ha varit maximal. Det ineffektiva spelt försvinner förhoppningsvis med Jabirs inträde och med det kan den här säsongen bli något alldeles extra.

Nu känns det onödigt länge tills Örebro gästar Västerås och jag kan knappt bärga mig. Med de här förutsättningarna ska vi göra det till en riktig fotbollsfest.