Förlust men ett statement av laget

Premiären är avklarad. Det blev tyvärr förlust men den sammantagna upplevelsen är positiv. VSK:s insats var ett statement.

En allsvensk premiär för första gången på 27 år. Mot AIK på Nationalarenan. Vem som helst förstår att det är något alldeles extra. Ändå kunde jag inte förutse hur det emotionellt skulle kännas att kliva in där under dessa unika förutsättningar.

Det visade sig vara ganska omvälvande. Först aningens svårt att att ta in vilken enorm hord av supportrar vi var som närmades oss. Grönvitt så långt ögat kunde nå framåt och en likadan vy bakåt. Skrålig sång och förväntningar som var rent fysiska.

Efter insläppet stötte jag på en massa bekanta ansikten, fans man sprungit på i 30 år, annokollegorna det stötts och blötts så mycket med, barn jag haft i skolan som vuxit upp och blivit lika hängivna fans som en annan.

Alla samlade i en helt ny kontext. En allsvensk premiär med nästan 40000 åskådare. Ett väldigt emotionellt ögonblick för oss alla.

När vi intagit vår läktare fick jag nästan nypa mig i armen.. Så många vi var så bra det lät när vi sjöng. En nervositet över hur vi skulle hantera motståndet fanns där, måtte laget hålla tätt i början så det inte blir ett ras tänkte jag.

Laget gick dock in helt respektlöst och med samma självklarhet som om det var Örgryte, AFC eller någon annan av fjolårets motståndare på andra sidan planhalvan. Anförda av allsvenskans yngsta innermittfält tog Grönvitt direkt kommandot.

Löpte, pressade, vann boll och var klart bästa lag första 20. Tänk att gå in så i sin klubbs första allsvesnka match på 27 år, på Natioanlarenan med väldigt många AIK:are. Den mentala strykan tror jag inte många andra lag mäktat med.

VSK fortsatte även efteråt med sin press och sitt vägvinnande spel. Åslund och Linday ägde altjämt mittfältet och flankerades med den äran av kapten Johansson och Ahlinvi. Den sistnämnda borde ha gjort mål vid ett tillfälle men var annars kreativ och duktig.

Ska man hitta något att anmärka på är det just effektiviteten. Laget skapade inte tillräckligt många rena lägen. AIK var lite vassare i det avseendet när man vid några tillfällen lyckades spela sig ur Grönvitts press. Överlag dock en fantastisk halvlek. 0-0 men med klart övertag för VSK.

Pausen utgjordes av långa köer till toaletter och kiosker men jag mötte idel stolta blickar från grövnita fans som unisont kände att laget uträttat något alldeles extra.

Halvlek nummer två var snart igång. Stämningen som börjat så bra hade av någon anledning mattats. Det tycks inte alldeles lätt för våra capos att få igång massorna.

VSK var kanske inte fullt så alerta i början av andra som under inledningen av första och ganska tidigt fick AIK in 1-0. inte rättvist sett till VSK:s första halvlek med likväl ett faktum. Jag befarade att målet skulle slå hårt mot Grönvitt och följas av fler.

Dess bättre kavlade man upp ärmarna omgående och lyckades återfå de framgångsrika presspelet igen. Riktigt starkt i det läget!

VSK försökte och försökte att få in en kvittering medan AIK oroade emellanåt. Det ska i det sammanhanget sägas att Marques som vice Freddy svarade för en suverän insats och höll ihop backlinjen väldigt bra.

Med Jabir inbytt i Diabates ställe fick laget ett litet lyft sista tredjedelen. Jabirs tyngd och spelförståelse tycker jag är en viktig ingrediens i spelet så jag hoppas han får spela mer framöver. Flera chanser skapades, någon av dem borde ha renderat i mål.

Tyvärr blev det inte så. 1-0 förkunnade mediakuben vid matchens slut Jag var givetvis lite besviken men den känslan drunknade i de andra och starkare känslorna.

Jag var dels rörd över att ha fått uppleva en allsvensk premiär igen tillsammans med så många andra som följt laget i alla år, därutöver infann sig också en stor dos stolthet över lagets insats, som faktiskt var fantastisk.

Det blev en förlust men insatsen var ett statement av laget. VSK är så mycket bättre än vad storstadsfixerade fotbollsmedia tror. Det ledde tyvärr inte till någon poäng idag men kommer göra det i många matcher framgent.

Mental styrka, hårt jobb och en välkomponerad formation var viktiga ingredienser i förra årets avancemang. Ingredienserna har visat sig gångbara även mot allsvenskt motstånd. Vad som anades redan i cupen visades i eftermiddags upp med besked.

Lämnade Strawberry Arena med en mix av känslor. Tänk att få vara med om en allsvensk premiär igen. Förra gången var jag snart 17 år ung och iförd en rätt märklig pagefrisyr. Idag var jag betydligt mer välklippt men också skrämmande nog ungefär i samma ålder som Graham Howell var när det begav sig förra gången.

Spelet, låt mig åter hylla spelet. Det imponerar på så många plan. Kan man blir lite mer spetsiga längst fram tror jag vi kan ha att göra med en sensation i den 100 års jubilerande allsvenskan.

Stora ord jag vet men baserade på eftermiddagens insats tycker jag i högsta grad att det finns fog för dem. Det här laget har något alldeles extra och den här säsongen lär bli oförglömlig. Till sist det bästa av allt, vi har 29 omgångar kvar.

Kan det inte bli söndag redan nu så att vi kan få skapa magi av hemmapremiären mot Elfsborg!