Det har varit en tung start på året som VSK supporter när en välkänd supporter lämnat oss alldeles för tidigt. Det har varit ett riktigt sänke på inledningen av året och fotbollen har känts rätt så oviktig. Jag kan inte påstå att jag kände Simon särskilt väl, men han kom alltid fram och sa hej, kunde skoja med mina barn om vi sågs på stan och det känns helt overkligt att en så välkommande person nu lämnat oss. Att i detta läge försöka skriva en peppande text om träningspremiären är inte lätt.
På söndag startar iallafall träningssäsongen, jag tycker det har blivit en trevlig tradition att ta sig till parken och titta på träningen och hälsa på alla supportrar, kanske med tanke på det har som hänt är det extra viktigt i år. Det här med träningspremiären var ett fenomen som varit för en ganska liten krets som har haft koll, många gånger har det varit max en handfull personer som letat sig till plåthallen och försöka analysera om de senaste nyförvärven är något att ha eller inte. Men sakta men säkert har det växt och förra året var det 75 personer som letade sig till parken, det kommer säkert bli det dubbla i år.
Här tycker jag även att VSK gjort flera saker för att utveckla konceptet i positiv riktning. Redan förra året var det en gemensam träning med damlaget, jag tycker det är jättebra då de är en viktig del i VSK familjen. Även tidpunkten för arrangemanget har flyttats från en vardagkväll till en helg, förhoppningsvis blir det lättare att folk att dyka upp med familjen. Det sker även flera aktiviteter som godisregn, testa sina skills mot målvakterna och träffa tränaren. Arrangemanget har blivit mycket mer barnvänligare och det är tydligt hur klubben har en strategi att rekrytera yngre supportrar.
Vi ses på söndag, 13:00
HL
DU HAR VÄL INTE MISSAT
I fråga om stabilitet kan insatsen sammanfattas som säsongens främsta.
Seger över Vetlanda men vissa försvarsproblem består
Årets Annospelare: Marcus Linday