Förlusten idag mot AFC kan beskrivas som en av de konstigaste, brutalaste och vidrigaste någonsin de flesta av oss VSK:are varit med om. Ett scenario på förhand som utgick från att AFC skulle vinna matchen med en eller ett par bollar hade man kunnat föreställa sig. Smärtsamt men ändå förståeligt, givet vårt respektive AFC:s tabelläge. Men att förlora med 5-2 efter att haft en till synes kassaskåpssäker 2-0-ledning till den 70:e minuten tar luften ur alla VSK:are. Den här förlusten är konstig, brutal och vidrig.
Men vi ger fan aldrig upp.
När den här veckan startade pratade jag med en kollega till mig om att den här arbetsveckan kommer att flyga. Inget kommer ta ned mig. En seger mot ÖSK för första gången på 35 år för att man som VSK:are flyger. Vi diskuterade kort om att följa Sitt lag gör att topparna är skyhöga och dalarna extremt låga. Det är något annat än att vara halvinvesterad i Premier League-lag X. VSK är äkta, med allt vad det innebär. Toppar som segern mot ÖSK är Mount Everest, förlusten är dag är fanemig under Marianergraven. Så tvära är kasten.
Jag likt med många famlar efter att genomföra en haveriutredning. Man vill markera. Avreagera. Det här är inte okej. Ett lag får inte kollapsa på det här sättet som skedde idag på Tunavallen. Det är lätt att också känna att man inte orkar något mer, någon gång möter man en brytpunkt där man som supporter känner att man inte orkar investera sig mer längre. Då är det kanske läge att påminna om hur det såg ut när vi låg tvärsist sommaren 2015.
Saker och ting behöver förändras och förbättras (snabbt) gällande det sportsliga i klubben, den saken är ändå ställt utom allt rimligt tvivel givet vår säsongsinledning och Kollapsen på Tunavallen. Den mentala styrkan som laget visade mot ÖSK förra veckan var som bortblåst idag. Vi måste bli bättre att kunna hantera att motståndarna pressar oss, för stundtals spelade vi trots allt en riktigt fin fotboll som följde upp resultatet mot Örebro. Tyvärr för vår del checkade vi ut mentalt efter att AFC reducerade idag.
Anno 1904 har inte alla svaren på vad som behöver göras framöver. Det jag som författare till den här texten kommer göra är att dyka upp på Iver Arena när vi möter J-Södra, i min grönvita halsduk och knyta näven och vråla allt vad jag kan för att vi ska ta tre poäng.
Vi ger aldrig upp!
//MK
DU HAR VÄL INTE MISSAT
Dags att få igång maskinen igen
10-3 mot Sirius efter verklig bandyshow av Landström
Stabil seger två dagar före seriefinalen