Fyra kulturbärare och VSK Bandys själva fundament

När jag ser VSK spela i vinter kan jag inte låta bli att beundra en ärrad kvarett. Stefan Kröller, Oscar Gröhn, Magnus Joneby och Tobias Holmberg givetvis.

Jag vill inte förringa övriga spelare men dessa killar förtjänar en egen liten hyllning.

2009 vann de SM-guld i ett lag ingen riktigt trodde på. Då var det unga och redo att ta över efter äldre spelare, nu är de själva äldre och villiga att släppa fram yngre. Också nu handlar det om ett lag ingen riktigt tror på.

Cirkeln sluts på något vis. Åren som följt från 2009 fram till nu har innehållit de mesta. Storspelare som kommit och gått, era efter era och perioder av ekonomiska svårigheter.

Med undantag för korta sejourer i Ryssland för Kröller, då Edberg, och Holmberg så har kvartetten varit bestående hela den här tiden.

Ingen av dem lyckades bosätta sig i landslaget, vilket jag trodde när det begav sig. De har dock alltid varit habila och pålitliga nyckelspelare för sin moderklubb.

De senaste åren har de blivit viktigare än någonsin. I tider av ekonomisk turbulens har det förlängt sina kontrakt och gått ner rejält i lön. I en tid då truppen inte är lika bred som vi vant oss vid har de lojalt accepterat den position Micke Carlsson velat ha dem på.

De är samtliga klockrena exempel på vad klubbhjärta är för något.

Gamla liberon Kröller har luftats på mittfältet och spelat till höger i backlinjen i vinter. Joneby är huvudsakligen mittfältare men går ner i försvaret vid behov och flyttas fram som target om vädret är upplagt för långbollar.

Gröhn är numera vänsterback och har från den positionen gjort sin bästa säsong på länge. Holmberg placeras som ytterhalv numera och ger därifrån VSK en ny dimension i spelet med sin blick och sitt spelsinne.

Jag ser samma inspiration och hunger hos dem nu som 2009. Trots allt som skett under den ansenliga tiden. Positionsbyten och lönesänkningar bekommer dem inte. Du kan väcka dem mitt i natten och vara säker på att de kommer ge 110 procent för klubbmärket.

Att VSK hela tiden har en förmåga att resa sig trots spelartapp inför varje ny säsong beror till stora delar på den här kvartetten.

En kulturbärare som fostrats i en klubb och därefter representerat den i många a-lagssäsonger är en gåva bara det. VSK Bandy har fyra. Det är inte bara en gåva utan ett fundament för klubben.