Guldsammanfattning och spelarbedömningar

När jag var inne på Studenternas is ett antal minuter efter att guldet säkrats kändes det som VSK-Bandys allra bästa guld. Inbillade mig där och då att jag aldrig varit så glad efter ett sådant tidigare. Det var eufori i blickarna hos andra fans där omkring mig och folk kramades spontant.

Det är kanske är så man känner varje gång, direkt efter ett guld, och det kanske är så folk agerar då men visst var det väl något alldeles extra den här gången?

Sju år sedan klubbens senaste guld och till råga på det den gastkramande avslutningen med Spångbergs magnifika avgörande. Klart det förstärker känslan. Jag tror dock det finns ytterligare en dimension som får det att kännas så här.

Det handlar om lagets prestation tillsammans.. Man lyfte sig mot Edsbyn, tog sig samman och levererade i alla lägen. Lät sig inte påverkas av yttre omständigheter. Tappade ledningar, misstänkta spökmål och så vidare. Laget har bara skakat av sig allt sådant och fortsatt med knuten näve.

Laget som sagt. Den breda truppen med ärrade kulturbärare som lyft sig när det gällt som mest, med stjärnor vilka infriat förväntningarna och andra som överträffat dem. Alla, oavsett namn på ryggen har offrat sig för laget – via en extra hemåkning eller genom att täcka ett hörnskott.

Ingen nämnd och ingen glömd brukar det ju heta men jag tänkte ge alla spelare i truppen ett omnämnande nedan. Något annat ger helt enkelt inte det här guldlaget rättvisa:

Spelaromnämnanden

Henrik Kjellsson

Att Kjelle skulle ersätta ikonen Andreas Bergwall så pass bra som han gjorde under säsongen 18/19 kunde man inte tro. Sedan dess har han utvecklas och bör för tillfället vara landets bästa keeper. Helt formidabel i slutspelet där han gjort flertalet avgörande räddningar.

Benjamin Pizzoni Elfving

Ung lovande reserv som förståeligt fått stå vid sidan om fantomen Henrik Kjellsson i vinter. Kjellsson var faktiskt i en liknande sits 14/15, som reserv åt Bergwall. Det har säkert gett honom erfarenheter som han haft nytta av i sin karriär. Förmodligen kommer detsamma gälla Pizzoni Elfving.

Rasmus Sjöström

Trots sin unga ålder har Ramme länge varit en stöttepelare. Stark och orädd med en offervilja som skulle göra salig Börje Salming väldigt nöjd. Bra hela vintern men fantastisk i slutspelet. Magnifik i luftspelet och med järnkoll på motståndarnas spetsar som Wikblad och Edlund. Jag ser inga gränser för hur bra den här killen kan bli. Kan bli var kanske orättvist uttryckt. Redan i de nyss avslutade slutspelet spelade Sjöström ett fulländat försvarsspel.

Magnus Joneby

Den självklara ledaren på och vid sidan av isen. När han pratar lyssnar man. Är alltid pålitlig och bidrar med fysiskt spel och tunga uppåkningar om laget behöver eldas på. Trodde inte att Joneby vid 38 års ålder skulle vara så nyttig och viktig fortfarande men det är han. Slutar han så är det fullt förståeligt men jag tycker att kaptenen även framgent kommer behövas.

Oscar Gröhn

En av kulturbärarna. Det blir en härlig extradimension i spelet när han bidrar offensivt med sin skridskostyrka. Ibland kan det göra en lite orolig med tanke på eventuella ytor bakåt. I slutspelet har han däremot varit oerhört homogen och bra. En väldig styrka att kunna lyfta sig i ett skarpt läge.

Viktor Spångberg

Extremt skridskostark och starkt bidragande över hela sin kant. Det händer alltid något när han skär in från vänster. Var i perioder lite mer återhållsam men det händer som sagt alltid något. Spångbergs suddenavgörande lär för alltid finnas intatuerat i VSK-själen.

Jesper Hermansson

Har alltid varit en fin och följsam halv. I det här slutspelet växte han dock ut till en jätte och spelade sitt livs bandy.

Joel Engström

En personlig favorit. Man har alltid sett hur otroligt mycket bandy det finns i Engström. Tyvärr har han genom åren hämmats lite av att ofta få hoppa in där han behövs istället för att spela på en fats plats.När han via skador på medspelarna fick spela mer ”fast” visade han också hur bra han kan vara. En fantastisk skridskoåkare med fin teknik och ett väldigt bra skott. Mot Edsbyn var han en av lagets mest bärande spelare. Fortsätter den utvecklingen bör det bli landslaget framöver.

Martin Landström

Inledde säsongen som handskadad och missade ett gäng inledande matcher. Klev sedan in och visade vart skåpet ska stå. Lagets motor. Teknisk, spelskicklig och bra skridskoåkare. Framspelare, avslutare och hårt jobbande lagspelare i samma person. Kommer bli en av klubbens verkligt stora så småningom.

Kasper Sandgren

En fantastisk skridskoåkare som började säsongen väldigt bra men som sedan blev lite mer anonym. Petades i avgörande semin och finalen men spelade en viktig roll under säsongen totalt sett. Sandgren har potential att gå en stor framtid till mötes,. Något som imponerat extra under hans första säsonger i klubben är hur han utvecklats och lärt sig förstå det spel Micke Carlsson vill att laget ska spela. Starkt av en kille på 21 år.

Pontus Vilén

Suverän inledning på säsongen då Vilén kanske var lagets bästa spelare. Sedan kom den tunga skadan mot Gripen i början av januari som ändade säsongen. Tråkigt för honom och laget men skönt att han förlängt. Blir en vital del av VSK de kommande åren istället. En stöttepelare.

Wilhelm Frimodig

Född 2005 och en av två juniorer som plockades upp inför säsongen. Har luftats och fått vissa chanser i och med skadorna. Hans namn lär bli omtalat i framtiden.

Tobias Holmberg

Hompa hade det tungt under delar av säsongen och fick en lite mer perifer roll än tidigare. I slutspelet klev han dock fram på ett fantastiskt sätt. Tog ansvar, slet, svarade för många bra passningar och visade vägen både bakåt och framåt. Oerhört imponerande att göra så när det gäller som mest och när motståndet är som svårast. En av klubbens finaste representanter någonsin.

Jesper Jonsson

Kanske kommer han lite i skymundan ibland men är en väldigt duktig bandyspelare med stor erfarenhet. Bra skridskoåkare och passningsspelare. Besitter en exceptionell förmåga att leverera den sista passningen med precision. Hittade exempelvis Spångberg på millimetern vid avgörandet!

Max Mårtensson

Gjorde 4 mål som 16-åring mot Bollnäs. Då trodde många att karriären skulle gå spikrakt men så har inte blivit fallet. Det har snarare handlat en brokig väg fra. Först några säsonger Tillberga och sedan en återkomst i Grönvitt som kantats av skador. Särskilt jobbigt var fotbrottet mot Sirius förra vintern. I vinter har Mårtensson dock varit tillbaka och hoppat in där det behövts och gjort det förtjänstfullt.

Fenomenal insats i slutspelet där han bidrog som lagspelare och var inblandad i Spångbergs guldmål. En häftig resa som för oss äldre för tankarna till en Busterserie. Max Mårtensson är på väg att bli en kugge som går i Johan Geiberts och Mikael Olssons spår. Ingen rubrikman men ovärderlig för laget.

Robin Andersson

En spelbegåvad måltjuv som är jobbig för motståndarna med sin uppoffrande och retsamma spelstil. Lite av en bandyns motsvarighet till Tomas Holmström. Alltid nyttig och med en stark förmåga att göra viktiga mål. Det visade han under slutspelet, inte minst i finalen. Underskattad enligt mig.

Daniel Johansson

Pålitlig poängmakare som är unik i laget med tyngden och genombrottskraften. Det märktes under hans skada i slutspelet att just dessa ingredienser saknades.

Oskar Alfredsson

Född 2005 precis som Frimodig. Hade länge juniorplatsen, var med i truppen och matchades en del under säsongen. Tyvärr skadad i slutet.

Christoffer Fagerström

Ett erfaret prestigeförvärv. Tog tid för honom att acklimatisera sig men växte in i laget allt mer. Kraftfull och irrationell spelare som kan göra det oväntade. Jobbar också hårt för laget. Gjorde mycket viktiga mål i slutspelet.

Sammanfattning

Det har gått några dagar efter att jag stod där på isen och kände mig så euforisk. Känslan är dock intakt fortfarande. Med perspektiv kan jag slå fast att det var ett väldigt speciellt guld. Vunnet av ett mycket speciellt lag.

Många spelade sitt livs bandy och de ärrade veteranerna höjde sig när det vankades slutspel. När det gällde som mest och motståndet var som tuffast. Fantastiskt! Om det inte var VSK:s allra bästa guld så bör det åtminstone vara nära.

Till sist måste också Micke Carlsson krediteras. Den geniale pådrivaren och bandyvisionären har varit själva arkitekten bakom guldet. Hans peptalk inför finalens sudden är redan nu klassiskt och visar varför laget agerat som de gjort under detta fantastiska slutspel. Avslutar texten med att återge det:

”Killar man får inte ett bättre läge. Fy fan killar det här är ju underbart. Sudden, SM-final, bucklan ska hem till Västerås ikväll eller hur? Vi vet, spela safe, spela upp efter sargen in när det hoppar lite, kommer vi runt, fan satsa in då, får vi frislag här sätt ner en kille lite längre så kan vi sätta ner han och gå in den vägen. Spela bollen när vi kommer, så kommer nån få ett jävla bra läge. Vem vill avgöra i dag? Får jag hoppa in? (skratt) Fan gubbar, nu kör vi”.

Tack för säsongen och grattis till guldet!