Hallå, hallå! Vi är VSK!

Det är inte bara de där 26 åren sedan sist. Historian är självklart längre och väger betydligt tyngre än så. Även mycket längre än mina snart 51.. Men den senare delen av de där 26 åren sedan sist är ändå en epok av elände och hårfina marginaler som bör beaktas och som förhoppningsvis är till ända.
Egentligen är det en fin resa sedan nån gång 2014, då vi som klubb var splittrad och endast några få andetag från konkurs. Få ansvariga ville ta i klubben ens med tång. I serien mötte vi lag, och förlorade mot flera av dem, som Skellefteå, Frej, Huddinge och Sylvia. Inget ont om dem men ändå… Minns tabelläget sommaren 2015 då vi var brutalt sist i Norrettan med endast 4p.

Med intäkterna från försäljningen av vår Vigge och mycket hårt arbete av många människor som grund så har vi, om än något hackigt, sedan dess klättrat sakta i placeringar och i seriesystemet. Vi har fått extra energi genom framgångarna i Svenska Cupen de senaste åren och segrar mot lag som MFF och kryss mot AIK har gett oss välförtjänt hybris. Vi har återskapat akademin och slagit samman ungdomsföreningen och A-lag. Våra pojk- och juniorlag spelar samtliga i de Allsvenska serierna och inte minst så har vi från den absoluta botten av seriesystemet startat ett damlag som klättrat uppåt och kommer fortsätta att göra så.

Vi har gjort upp gamla skulder med lokala föreningar och inlett flera nya positiva samarbeten lokalt. Supporterskaran växer och det mer allmänna intresset likaså och det finns en känsla av att vara stolt över Västerås och VSK, inte bara bandyn, som känns starkare än vad jag kan minnas. Med ny ledning på plats i klubben och förlängning av A-lagets stab känns det stabilt och klokt inför framtiden.

Hallå, hallå! Vi är VSK! Vi är här nu! Ett gäng med gröna-vita halsdukar, och vi ger aldrig upp.

Grattis Sverige, grattis Allsvenskan och grattis Västerås!

Heja Sport! Med evig kärlek.