Hemmapremiär som bådar gott

Hemmapremiären timade in perfekt just till vårens ankomst. Stor uppslutning på Bellman med omnejd. Många njöt av något drickbart på den solbadande terrassen meden den nya generationen stod redo tidigt för att ta sig an marschen. Strax efter 14 gav vi oss av. Unga som gamla. Förenade i Grönt och Vitt. Framåt!

Vi knatade på längs Vasagatan och kom fram till Rocklundaområdet i lagom tid före avspark. Somliga hann även fukta struparna på Aros Pizzeria längs vägen. När vi intagit vår sektion var köerna fortfarande långa till sittplatssidan.

Spelarna äntrade planen till ”Vi är VSK” medan Gröna grabbar vecklade ut sitt mäktiga tifo. Vilket fantastiskt jobb de lagt ner och vilken mäktig inramning det innebar. Det var trångt på ståplats. Kan inte minnas när det senast var så mycket folk där?

Matchen började i ett rejält tempo där Grönvitt slog an tonen direkt. Vann dueller och hade ett bra tempo. Huserade väldigt mycket på offensiv planhalva. Jaheem Burke hade en fot med i det mesta. Skapade mycket för egen del såväl som för omgivningen.

Den första halvtimmen får betraktas som nära nog perfekt fotbollsmässigt för VSK:s del. Man hade boll och skapade tillräckligt med chanser för att leda med åtminstone två bollar. I slutet mattades hemmalagets spel av en aning men sammanfattningsvis var Grönvitt klart bästa laget i första halvlek.

I den allra halvleken fortsatte VSK att föra spelet. Det var dock svårt att komma till det klara chanserna. ÖIS var starka i boxen men det kändes uddlöst från hemmalagets sida emellanåt. Örgryte å sin sida skapade just ingenting framåt. För detta förtjänar VSK en del beröm. Man var väldigt vaksamma på omställningar och tog udden av varje försök.

Det blev inga mål i matchen. 0-0 blev slutresultatet. Med tanke på VSK:s spel och alla chanser laget skapade, i främst första halvlek, är det naturligtvis en liten besvikelse. Emellertid är känslan bättre vid ett oavgjort resultat efter en bra match.

Ni vet hur det ofta såg ut under förra året och för all del även tidigare säsonger. VSK har kunnat steppa och spelat bra men det har ofta funnits dippar i spelet. Man har saknat garantier. Två matchers facit är inte jättemycket men känslan matcherna framkallat är att Grönvitt är mycket stabilare över 90 minuter nu. Man känns mer påkopplade, jobbar hårdare och går in resolut i närkamper.

Undantaget målchanserna måste eftermiddagens hemmapremiär ses som lyckad. Det var längesedan VSK svarade för en så habil insats över en hel match. Försvaret sitter och Burke glänser men det är extra kul att se hur flertalet spelare lyft inför den här säsongen. Daniel Ask är exempelvis en klippa på mitten numera och går från klarhet till klarhet. Verkligen kul att se.

Läktarna bjöd också upp på ett bra sätt. Mycket folk, bra tryck, ny lovande capo och som sagt ett fantastiskt fint tifo. Med tanke på hur unga människorna är som legat bakom det är de värda alla Gröna hjärtan vi har till hands.

Det hade naturligtvis varit skönare att lämna arenan efter en seger men insatsen bådar gott och fyra pinnar på två matcher är inte fy skam. Nu ser jag med tillförsikt fram mot drabbningen i Helsingborg på lördag.